......skriver Aftonbladet i dagens nätupplaga och berättar hur några av Sveriges kändisar firar Valborgsmässoafton. Är väl kanske ett bra sätt, att beskriva för kanske framför allt unga människor, som har sina förebilder i kändisar, att de firar på ett trevligt sätt och inte "Bli fulla och dumma". Vad som sedan händer bakom kulisserna - ja, det får vi kanske läsa om imorgon. Hur som helst instämmer jag i rubriken "Bli inte fulla och dumma".

En dag som denna när våren är här - vädret är fint och kvällen är din. Låt det inte hända, som så ofta händer när ruset slår till. Vad är bättre än att vakna imorgon och slippa leta efter minnen som inte finns och istället kunna minnas gårdagens fest med dina vänner. Det borde vara viktigare än ruset av alkohol.
Och som jag ofta skriver i mina inlägg - jag vet!

Jag gör mitt bästa i mina inlägg att inte tala om för andra hur de ska göra, utan försöker att berätta om hur jag gör. Kan säkert tyckas ego att jag skriver i jag-form, men det är medvetet. I en och annan debatt kan jag lägga mig i och tycka till. Jag kan precis som andra bli rasande och tycka att världen är full av idioter, men ändå försöker jag att dämpa min åsikt om hur andra ska leva sitt liv.

Idag har jag har tagit mitt beslut och jag är tacksam att jag slipper "Bli full och dum".



Bildkälla: Hagalunds Foto

Fick med mig tre nya pelargoner från staden där jag bor. Två av dem var inte med på vill-ha-listan, men när jag fick se dem i butiken kunde jag inte motstå att kosta på mig dessa alldeles blodröda pelargoner. Bilden nedan gör dem inte rättvisa, men ger en vink om hur fina de är. Kvinnan i kassan på Kalenius där jag köpte dem, berättade att de heter "Kärlekspelargoner". Passar bra idag så här till Valborg när "Min närhet" är hos mig - resten får du som läser räkna ut själv. Jag kan säga så mycket, som att jag trivs med att vara i hans sällskap.

För övrigt var det, som alltid i dessa tider av mycket stillasittande skönt med lite mingel i staden där jag bor och diverse andra ärenden fick jag också uträttat med "Min närhets" hjälp.

Eftermiddagen kommer med all säkerhet att gå i lugnets teckan med vila och så småningom en kopp kaffe. Det är inte omöjligt att vi under kvällen hjälper till med att sjunga in våren, men eftersom "Min närhet" inte heller är riktigt kry och vi redan har förverkat en del av våra krafter i staden där vi bor, så får vi se hur det är med orken. Det fanns en tid, då jag stod på trappan och sjöng in våren tillsammans med vänner, men det är länge sedan nu och det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess. Det förflutna kom mellan, men nuet är här och jag kan återigen sjunga in våren tillsammans med "Min närhet".

Idag är det vår - inte bara i almenackan, utan även i luften - det är så jag känner det och jag tycker om det.

"Idag ska jag tro att allt ska bli gott."

Källa: Var morgon ny

Idag får jag hjälp med att handla hem mat, några krukor och möjligen något mer. Jag får se vad som dyker upp på "vill-ha-listan". "Min närhet" bistår med handkraft och hemkörning. Härligt!

Vi har också tänkt att njuta av och i solen och därför har jag också markerat det på programmet och en glass kan nog också tänkas bli.

Frustrationen över att jag inte kan promenera p g a knät blir särskilt stort när vädret är fint, men jag vet ju att det snart blir andra tider - med knät menar jag och det är jag verkligen tacksam för. Jag får därför nöja mig att i stilla ro njuta av våren som idag hälsas välkommen i Sveriges alla hörn.

Idag ska jag se dig i solen och jag ska le mot dig!


Bildkälla: Hagalunds Foto

Om vädergudarna har varit på samma möte som yr.no och tidningarna skriver ärligt om vad som klubbades igenom så ser vädret lovande ut inför Valborsmässoafton och 1:a Maj - i alla fall i staden där jag bor. Det krävs förstås att de är eniga i frågan, annars är risken att det blir grådis. Det får tiden utvisa.

Oavsett väder - firar under morgondagen hela Sverige att våren är här och jag konstaterar att fem av årets tolv månader redan har passerat. Oj, vad tiden går fort!

Jag önskar er alla ett fint Valborg!

Bildkälla: Hagalunds Foto

.....och jag har på känn att det kommer att bli en fin dag. Igår när jag var på väg till Västerås med några vänner, så ringde min dotter till min mobil och frågade om jag hade lust att komma till lekparken, där hon och Livisen skulle leka loss en stund. Det var lekparksväder med sol, om än lite kallt i vinden. Jag satt i bilen på väg till Västerås där jag skulle tillbringa dagen tillsammans med vänner, så därför hade jag inte möjlighet att möta upp för lek. Kanske det kan bli en liten stund idag, att sitta i solen och följa lilla "härjos" upptåg. Men det blir som det blir.  

Det är fortfarande före lunch hos mig och jag har druckit mitt kaffe, ätit en smörgås och ägg - en lång frukost i stillhet. En stund i stillhet ger oftast det lugn jag behöver inför dagen.

Till min morgon hör också att läsa dagens text ur boken "Var morgon ny", en bok fylld med citat och reflektioner, som jag kan stilla ner mig till inför dagens åtaganden.

Ur Var morgon ny - 29 april

"Kärleken mellan två människor är något mycket dyrbart. Den är ingen ägodel.
Jag behöver inte längre äga för att vara en helgjuten människa.
Den sanna kärleken innebär frihet."

Källa: Angela L. Wozniak

För mig betyder det att om jag har en god självkänsla och ett gott självförtroende - helt enkelt lever i balans och med tillit både till mig själv och till andra, så behöver jag inte styra andra människor. Jag kan släppa kontrollen. Det är inte helt lätt och är inte konstant. Det är inte något som infinner sig per automatik, men jag har en önskan om att var dag få känna den friheten att inte behöva kontrollera. Jag gör så gott jag kan och det har blivit så mycket bättre och idag ska jag ta hand om det som är mitt ansvar.

Bildkälla: Hagalunds Foto

Jag sitter i soffan hos min dotter M och väntar på att lilla Liv ska äta upp sin mat.  Mamma M har serverat henne ris med något till, som jag omöjligt kan identifiera vad det är, men hon ser ut att tycka det är gott.
Liv är av den bestämda uppfattningen att hon "kan själv "och vägrar därför att låta sig matas och för mamma M saknas orken för att ta strid just nu. Jag tänker, att det är klokt av min dotter M att ibland ta ledigt från "kriget" och lägga ner vapnen en stund, för Liv är en mycket bestämnd ung dam och hennes strategi är uthållighet. Hon har inte någon som helst tanke på att låta sig stoppas och att vifta med vit flagg är oftast inget alternativ.  Nej, för henne handlar det här om - som vi vuxna kallar det, personlig utveckling och hon har förstått nutiden och låter egot härja fritt. Hahahaha! Det ska bli intressant att följa denna lilla person och se hur all denna vilja och frustration kanaliseras. Det blir en gedigen uppgift för Livs föräldrar att styra upp, men jag är helt säker på att de båda förädrarna har allt det som krävs för att ge Liv det hon behöver.

Att måltiden är över visar hon tydligt genom att skrika rakt ut för att få uppmärksamhet och samtidigt gör hon allvarliga försöka att ta sig ur stolen. Hon har verkligen inte tid att vänta på att någon av oss vuxna ska slutföra det vi håller på med, innan hennes önskningar blir uppfyllda. Jag sitter sysslolös i soffan, men mitt knä hindrar mig dessvärre från att skynda till den otåliga. Så hon får vänta en stund.

Jag är också otålig, för idag ska jag ge Liv hennes första docka och jag tror att hon kommer att tycka om den. Det är spännande - jag är så nyfiken på hur hon ska reagera. Både jag och mamma M har sett hur hon kör omkring med den lilla sulkyn, som hon fick av pappa J för några dagar sedan. I den har hon kört både kastruller och vattenflaskor, men nu ska hon få en docka - den dockan sulkyn är ämnad för.

Nu har mamma torkat av allt ris både på henne och golvet och jag ropar till Liv att hon ska komma. Jag skakar lite på påsen, i vilken dockan ligger för att få hennes uppmärksamhet och hon blir nyfiken. Vilken härlig syn, då hon ser dockan - en liten näpen bebisdocka lagom i storlek för en ettåring.
Vilken syn - hon står alldeles stilla och tyst och formar munnen till ett O och när jag lossar dockan från de sista trådarna den sitter fast med i kartongen, exploderar hon och sliter tag i dockan. Den sitter fortfarande fast med trådar runt ena foten och den otåliga blir än otåligare. 

Äntligen är dockan fri och omsluts av all den kärlek som bara en ettåring kan ge, men bebisdocken får också uppleva en och annan luftfärd och också att bli glömd om än för en liten stund, för att sedan med blixtens hastighet bli översköljd med än mer känslor, pussar och omtanke.

Du är drygt ett år och igår fick jag vara med om ett av de ögonblicken som jag låter stanna kvar hos mig och alltid minnas.

Skrivet med kärlek från din mormor till dig!


Bildkälla: Anna Malins Rum

Det är nu morgonen den 27 april och sjukpengen har landat på kontot - mitt konto. Det är inte lika mycket "klirr i kassan" som i lönekuvertet, men det är okey ändå. Jag har det jag behöver och lite till. Det fungerar och jag kan ge mig själv och någon annan en liten present ibland.

Jag gav mig själv en ny resväska häromdagen och jag är glad för den. 

Väskan är härligt orange och jag packar den med mina drömmar - 
tills jag en dag, kan resa igen och fylla den med annat
och då packa upp mina drömmar och låta dem bli verklighet.

Och du som tittade in till mig igår, kunde läsa om min iver över att få ge Liv sin första docka - ett ögonblick som får mig att förstå varför jag tycker det är så härligt att vara mormor till Liv.
 

"Jag kommer att ha en dröm idag. I drömmen finner jag vägledning."

Källa: Var morgon ny


Bildkälla: Hagalunds Foto

Hemma igen efter besök på stadens sjukhus, där allt gick enligt planen. Prover togs och doktorerna sa sitt, så nu är det bara att vänta och se om jag får tid innan den planerade tiden i slutet av maj. Allt som sker tidigare än planerat är bonus. Äntligen resultat och jag börjar våga hoppas på att det faktiskt ska bli bra - att jag snart ska kunna släppa kryckorna och slippa värken.
Knät "pajade" i augusti 2011 och jag beräknas var i arbete i början av september 2012 och då har det gått cirka ett år. Om det är kort eller lång tid kan jag inte uttala mig om, men för mig har det varit en lååååång tid, även om jag inte har varit sjukskriven hela tiden. Men värken har gjort att jag har varit ganska uppgiven stundtals.
Jag har förbrukat mina möjligheter att äta värkttabletter modell starkare och det är inget jag sörjer, men det innebär att jag inte har något som hjälper, då det blir riktigt besvärligt. Det är som det är och det har varit och är hanterbart hittills.

I tisdags när "Min närhet" och jag rastade oss och åt en lunch i stadens centrum så passerade vi, förutom Accent där vi köpte resväskor, en leksaksaffär där jag köpte en liten bebisdocka till Livisen - mitt barnbarn som är ett år. Hon har fått en liten sulky av sin pappa J i vilken hon bäddar ner allt möjligt och omöjligt, såsom kastruller, nallen och vattenflaskan. Hon har ännu inte någon docka och nu kan jag inte hålla mig längre. Sagt och gjort -efter att jag konfererat med mamma M så gjorde jag slag i saken och köpte henne en sådan, som du kan se nedan på bild. 

Senare i eftermiddag ska jag ta en promenad till dottern M 
och Livisen för att lämna bebisdockan.

Det är så kul, så jag knappt kan hålla mig - minns
inte att det var så kul med mina egna barn.

Sitter i väntrummet på den klinik som ska byta min knäled och väntar. Prover har tagits och nu är det bara resten kvar.
I morse när jag skulle "krycka" mig till bussen och kom ut tvärnitade jag - vilket väder, det var som att kliva rakt in i en säck. Ringde en taxi - kostar lite extra, men det var det värt. Nu är jag i alla fall på plats och nu blir det till att vänta.

Idag skrivs jag in på stadens sjukhus. Jag läggs inte in, utan de ska göra en förberedande inskrivning. En genomgång som görs innan jag lägger mig under kniven, som enligt plan ska ske den 28 maj - tidigare om någon fegar ur. Så efter idag kan det hända när som helst och jag önskar förstås imorgon, men är naturligtvis tacksam för det datum som är satt till slutet av maj.
Vädret är riktigt trist utanför mitt fönster och det lär inte bli någon skön morgonpromenad i vårsolen, då jag "kryckar" mig till bussen, som ska ta mig till stadens sjukhus. Skit samma - har inget val, så det är ingen ide att jag hetsar upp mig över det.
Innan jag är klar har det säkert gått några timmar, då det ska tas prover innan jag ska träffa doktorn. Att vänta är ju också något jag med största sannolikhet får göra - något jag alltid räknar med, så det hela lär väl ta sin tid. Kan ju tänkas att klockan hinner bli lunch och då kan jag passa på att äta den där. Ombyte förnöjer och att se lite folk skadar inte heller.

Lite kaffe och en smörgås är väl på sin plats innan jag ger mig av. Bäst så att jag blir på gott humör innan jag stänger dörren bakom mig och ger mig ut i vädret, som får mig att tro att det är november månad och inte april.

"Jag lär mig för att det är nödvändigt."

Källa: Var morgon ny


Bildkälla: Hagalunds Foto

I dagens VF - en av stadens lokaltidningar beskriver J, min dotter M:s sambo om hur det är att vara pappaledig. Han tillbringar sedan en vecka tillbaka sin tid på "pappajobbet" i hemmet. När han inte "papparjobba" är han en av dem på nämnda tidning, som underhåller oss med händelser och resultat från sportvärlden, men gör nu en kul jämförelse mellan de båda jobben, för det är det ju - jobb menar jag - även pappajobbet. Det kan nog både kvinna och man instämma i.

Han skriver:

".........faktiskt en hel del likheter mellan att tillbringa dagarna med dottern och passen på VF."

En rolig krönika om två så olika världas likheter.

Jag gillar Marcus Birros krönikor i Expressen - läser inte så ofta hans fotbollskrönikor, men gärna de krönikorna som vänder sig till oss människor i verkligheten. Och det han skriver går oftast rakt in i hjärtat hos mig.

Rubriken i dagens krönika lyder:

"För varje magsur jävel som hånar dig går det minst tio andra som älskar dig."

och han skriver också:

"Man kan aldrig förlora så länge man är naiv. Bara hårda hjärtan förlorar."

Jag har i det tysta önskat någon slags bekräftelse på min övertygelse om att naivitet är en positiv egenskap. En egenskap, som jag tycker är värd att låta utvecklas. Och varför? Jo, jag är naiv och tror att den egenskapen gör mig öppen i sinnet och mottaglig för att kunna ta emot människors välvilja och lära av deras erfarenheter. Vilken rikedom att få ta del av andra! Jag är av den bestämda uppfattningen att människan är god till den dag, då hen besvisar motsatsen och jag är inte beredd på att ändra mig på den punkten. En och annan "magsur jävel" är jag däremot beredd att möta och så får det kort och gott vara.
Jag skriver ofta i mina texter om att lyssna till andra och att följa vinnarna och nu lyssnar jag till varje ord i det Marcus Birro skriver och det lägger sig direkt tillrätta i maggropen.

Jag är ingen mes, onej - tro inte det! Min naivitet idag handlar inte om att tillåta en och samma människa trampa på mig, som om jag vore en dörrmatta lämplig att kliva på för att torka bort sin egen skit. För mig handlar den här sortens naivitet om att ge människor en chans, utan att vara misstänktsam.

Min övertygelse är att om människan slutade vara så förbannat misstänksam och girig, så skulle både min och din vardag se helt annorlunda ut.
Men jag ska inte tala om för dig hur du ska göra - jag sopar framför egen dörr och fortsätter att vara naiv och vara öppen för dig vem du än är.

"Jag ska se varje stund med barnets ögon.
Det skänker mig glädje och tillfredsställelse."

Källa: Var morgon ny


Källa: Hagalunds Foto

.......tittar fram också idag. Våren kommer nog, de säger det - de som vet. Jag ska lita på dem.
Igår när jag och "Min närhet" var på stan för att "rasta" oss och äta en lunch på stadens, i mitt tycke bästa wookrestaurang - kunde jag känna av våren. Solen tittade fram även då och även om det blåste lite surt, så kände jag värme i luften eller så var det värmen från "Min närhet" som jag kände. Han är bra på att ge mig värme och jag är glad för att jag har förmågan att ta emot den.
Nu har han åkt hem till den "lilla staden" för att ta hand om sitt och dessvärre är han inte så pigg, men det blir bara bättre, får jag hoppas - klart det blir.

De senaste dagarna har jag skrivet om att jag inte har något inplanerat under dagen och också den här dagen är ett oskrivet blad utan något på schemat. Naturligtvis mat, vila och träning, men för övrigt inget jag bör göra och det är märkligt hur jag ändå kan se något gott i det som är just nu, som är just ingenting.

"Det finns något underbart i varje ögonblick, om jag bara försöker se det,
försöker låta det påverka mig och om jag tror på det."

Källa: Var morgon ny


Bildkälla: Hagalunds Foto

Jag har inte ägt en resväska på länge, då jag tycker att jag har klarat mig med några småväskor när jag har rest bort. Men så i vintras åkte jag och "Min närhet" utomlands och då saknade jag en resväska modell mellan. Fick då låna en resväska av min svärson och har sedan dess lurat på om jag ändå inte ska kosta på mig en.

Idag på väg från lunch vid en av stadens mycket bra wookrestauranger passerade vi väskaffären Accent och där stod den - lysande orange och fin. Min dotter brukar beskriva det med orden "Jag blev kär", när hon ser något på stan hon fastnar för och det var precis det jag blev "Jag blev kär", om det nu går att bli det i en pryl.
Resväskan hade rätt storlek - 60 L och var nedsatt pris med 25%. Sagt och gjort och nu står den i köket hos mig. Även "Min närhet" slog till och valde en campangefärgad, vilket jag uppmuntrade med glada tillrop då hans resväska har sett bättre dagar och jag gissar att den är inköpt någon gång under det ljuva 60-talet.

En väska som får mig att drömma om sol och bad!

.......och det gjorde det idag också.
"Min närhet" mår bättre, efter att under några veckor haft en infektion som inte velat ge med sig. Det hänger fortfarande i, men han behövde komma ut och "rasta sig" efter att ha sovit och vilat bort några dagar. Vad är då bättre än ett besök hos mig.
Jag blev naturligtvis glad - både för att han känner sig piggare och att han slår ihjäl några timmar hos mig och åt mig.

En stund tillsammans!


Bildkälla: Hagalunds Foto

Jag är inte en person med särskilt bra tålamod. Jag vill oftast att det ska ske nu - helst igår. Det var ett av mina tillkortakommanden som var i full blom i mitt förflutna. Jag kunde aldrig vänta och jag drev min omgivning hårt, både privat, men mest i mitt arbete. Jag ställde oerhörda krav på mig själv, vilket också innebar att mina krav omfattade min omgivning. Jag hoppas att jag har mer av tålamod nu och att de högt ställda kraven på både mig själv och min omgivning förhoppningsvis är lite lägre ställda. Det är en process, som får arbeta med tiden och jag har en önskan om att lära mig släppa taget om det som inte är mitt ansvar.

Vilken befrielse att snabbt kunna identifiera om "jag äger problemet", ett näst intill utslitet uttryck, men som jag tror de flesta vet vad det betyder. Om "jag inte äger problemet" eller på något annat sätt behöver ta ansvar i det som händer eller ska hända, vad skönt är det då inte att kunna släppa taget och lita på att de som har ansvaret tar det och inte "ta över" och "styra upp" för att få det som jag vill. Numer behöver jag oftast inte få det som jag vill, men jag bidrar gärna om någon ber om min hjälp.

Fortfarande slår pendel fullt ut åt ena eller andra hållet - on eller of, men jag hoppas och tror att jag ska nå en balans så småningom. Det är då lugnet infinner sig och jag kan lägga energin där den ska vara - på det som är mitt ansvar.

Tålamod att låta tiden jobba för mig
och ha en tillit att insikterna mognar och ger resultat.

Jag kan släppa taget!


Bildkälla: Hagalunds Foto

Inget på schemat idag och jag borde tycka att det är hur trist som helst, men det gör jag inte. Några små händelser från gårdagens kväll sitter fortfarande i och jag känner mig riktigt glad idag. Knepigt - det är inte mycket nu för tiden, som behövs för att jag ska känna mig nöjd med det som är. Nu för tiden är jag mycket lättroad.
Normaltillståndet är schemalagda dagar - heltidsarbete och lite pyssel på kvällarna och så är det dags för att sova. På helgerna kommer "Min närhet" till mig eller så åker jag till honom och nu och då hälsar jag på mitt barnbarn lilla Livisen. Så går veckorna utan någon större dramatik - förutom en och annan grannfejd och så är det ju släkten förstås. Jag skojar!

Så är det inte nu - ska inte dra allt, men jag är sjukskriven i väntan på att få inopererat en ny knäled, vilket är planerat till slutet av maj. Jag kan alltså inte ta mig från A till B, som jag önskar och är därför beroende av andras hjälp. Dagarna kan bli långsamma och tålamod är inte min starka sida, även om det har blivit något bättre sedan en tid tillbaka.

Dit jag vill komma är att det behövs så lite just nu för att min dag ska bli lite roligare. Så blev det igår och det känns som om det har följt med in i den här dagen också.

Det kan bli bra idag också, om jag bestämmer mig för det.

Istället för att vara rädd för det okända sak jag glädjas åt det.
Det hjälper mig att bättre förstå livets mysterier.

Källa: Var morgon ny


Bildkälla: Hagalunds Foto

Vad glad jag blev - jag vann en tävling som gick av stapel för ett tag sedan hos bloggerskan Arga Klara. Priset - en värdecheck på 350 SEK hos Groupon. Nu ska jag "suga på karamellen" innan jag tar ut priset.

Under kvällen hämtades jag av en god vän för att besöka några andra vänner - jag brukar kalla det för att jag kommer ut och blir "rastad" (för er som inte vet - knäskada). När jag kom hem var det dags för gänget i svt att bedöma låtarna inför Eurovvision Song Contest. Mitt tyckande kan ni läsa om här och här.
Jag hade min mobil avstängd under kvällen - gör så ibland när jag inte har möjlighet att svara och när jag tog en snabb titt på den när jag kom hem, innan jag bänkade mig framför TV:n så fanns där ett meddelande om att jag hade vunnit tävlingen som Arga Klara ordnat.
Hahahaha - känns som jag vunnit en miljon. Jag är sådan - jag blir skitglad!

Skrev i mitt morgoninlägg "..........vem vet. Kanske något trivsamt lurar runt hörnet." Och det gjorde det ju. En vän hämtade mig och tog mig med för att träffa några vänner. Inte nog med det - jag vann en värdecheck på 350 spänn.

Det blev en riktigt bra dag - Tack till en vän och tack Arga Klara!


Bildkälla: Hagalunds Foto

Ett trevligt underhållningsprogram, som får timmen att gå och jag tycker faktiskt det är trivsamt, trots att låtarna var urusla. Ska fundera på om jag ska skaffa mig ett liv efter att jag slänger kryckorna - tror det blir så någon gång i juli. Men först lär jag hinna med hockey-VM - innan livet behöver skaffas, menar jag. Vem vet - jag kanske hinner med att sitta framför TV:n för att följa OS också.

Jag är som sagt verkligen inte imponerad av låtarna. Looren bör ha goda chanser så här långt - part i målet. Men jag gillade hennes låt Euphoria redan från början, vilket är lätt för mig att sitta här och skriva så här efteråt. Kan ju möjligen ses som en efterkonstruktion, då jag så här långt efteråt den spelades första gången delger mitt gillande. Är förvisso hjärntvättad efter att ha kört den ett antal gånger via Spotify, men jag gillar den. Ni får tro vad ni vill, men så tycker jag.

Så här långt gissar jag att vårt bidrag Euphoria faktiskt har en god chans till en bra placering. Får se hur långt det håller.

Lite småtrevlig program med både spänningsmoment, tillbakablickar och inte minst allvar. Tycker framför allt om att lyssna på tillbakablickarna, då jag själv kan reflektera bakåt i tiden och minnas de tillfällen då dessa idrottsmän glatt både mig och andra.

Igår ficka vi följa med i bland annat Linda Haglunds idrottskarriär, som är den mest framgångsrika svenska sprintern. Ooooppppssss! Produktionens ide eller inte - Gunnar Larsson, en av sveriges mest framgångsrika simmare köpte inte Linda Haglunds förklaringar runt dopingskandalen 1981 och reagerade stark. Den f d simmaren säger, enligt Aftonbladet:

"Jag reagerade på att hennes kropp hade minskat i volym och att hon hade en helt annan röst, säger han."

Gunnar Larsson visade sitt ogillande med hela sin kropp - han köpte inte Linda Haglunds förklaringar på hur det hade gått till och ingen kunde väl missa det obehag som spreds sig genom TV-rutan.

Vem som sitter inne med sanningen vet endast de inblandade. För mig hör självklart doping och idrott inte ihop. Att skörda framgångar på konstlad väg, är enligt mig inget annat än en ren och skär lögn och den jag lurar mest av alla är mig själv.
Nu är det så många år sedan vi kunde följa dopingskandalen om Linda Haglund, och hon har säkert fått sona det som hände många gånger om, även om hon själv inte hade någon skuld i det hela. Vad vet jag? Endast hon själv vet sanningen!

Jag är inte sjukare än mina hemligheter!


Bildkälla: Hagalunds Foto

Att ha vänner att samtala med och lyssna till är jag oändligt tacksam för att jag har. För mig finns det en stor skillnad på att lyssna till varandra eller att bara villja bli lyssnad till. Jag är själv en pratkvar och vill ständigt bli lyssnad till och sedd, en egenskap jag inte tycker om hos mig själv och i en tid av självrannsakan försöker göra något åt. Ett sätt har varit och är att skriva ner mina tankar i min blogg och lämna dem här. Ingen tvingas lyssna!

En balanserad dialog är inte självklart - det bara blir så ibland tillsammans med vänner jag har. Ett sådant samtal hade jag igår med en vän, som besökte mig på förmiddagen. Ett samtal som ger mig insikter, om jag lyssnar och som får mig att inse. Varken mer eller mindre. Ett samtal som inte behöver bekräftelse åt något håll. Samtal som dessa innehåller inget "skitsnack" om andra, det är samtal som andas erfarenhet och kunskap - ett förhållningssätt till livet. Det ger mig inspiration om hur jag kan göra - ett val som jag själv tar. Inga krav och inga måsten. Ett samtal där jag känner igen mig. Ingen teori, vetenskap eller religon. Ett samtal mellan människor som delar erfarenheter och där finns en stilla ro - andlighet utan krav.

"Om jag väljer rätt kommer jag att bete mig på ett sätt, som är till
glädje och nytta både för mig själv och för mina närmaste."


Bildkälla: Hagalunds Foto

Måndag morgon och en dag närmare en ny knäled. Långt kvar, men ändå en dag närmare. Jag längtar till dagen D, vilket jag har gjort nu under en lååååååång tid. Hade på känn långt tid innan beslutet togs om operation att något verkligen var på tok, men innan fabror doktorn ha sagt sitt så.......... I mitten av mars togs beslut och jag väntar så på att få det gjort och sedan komma igång att träna och till sist få slänga kryckorna. En dag i taget. Kan inte att tänka längre än så, utom ibland då jag tänker framåt till den dagen då jag kan återgå till det lite mer normala. Behöver smaka på resultatet om några månader, för att tycka att nuet är okey.

Några större äventyr bjuder dagen förmodligen inte på och vädret är kass, men vem vet. Kanske något trivsamt lurar runt hörnet. Kanske jag kan bidra med något, som gör någon annan glad.Jag börjar dagen som jag brukar och stannar till framför Gomorron en stund tillsammans med kaffet. Nättidningarna tar sin tid och en stunds skrivande vid sidan av bloggen har jag också på schemat.

Den här dagen kommmer att gå den också och så länge jag gör det jag ska, så brukar allt bli som det ska.

"När man slutar att bidra, då börjar man dö."

Källa: Eleanor Roosevelt


Bildkälla: Hagalunds Foto

Nu är dottern firad för den här gången och det bjöds på kaffe och sött i stora lass. Jag är en godisgris, så jag kastade mig ivrigt över kakfaten. 
Det var full fart på barnbarnet Livisen - även kallad "härjo" och till slut blev det "to much" för den lilla damen. Hon hade varit på barnkalas tidigare under dagen hos kusinen E och på eftermiddagen var hon ett fullkomligt vrak. Misstänker att hon sover tidigt ikväll, till all lycka för hennes föräldrar om jag inte misstar mig helt. 

Stohej och kalas, men jag är så tacksam för min nära och att vi samlas ibland. Hör inte alltför sällan från omgivningen att det är så besvärligt att "kalasa". Så kunde jag tänka förr, att det var besvärlig och stånk och stön. Idag känns det annorlunda, det är inte besvärligt och jag njuter av att jag är bjuden till kalas och att jag får ingå i en gemenskap. Ska försöka att komma ihåg det nästa gång jag tycker något är besvärligt. Det kostar egentligen så lite för allas trevnad att bidra med en lite del till gemenskapen - det blir ju oftast bra.

Helgens samvaro har åter gett mig tillfälle till eftertanke och påmint mig om att jag har så mycket att vara tacksam över. Gemenskap är ingen självklarhet och att ingå i den kräver omtanke och omsorg om andra - så är det för mig.

"Jag vet!" som jag så ofta skriver.
Det är bara jag som kan bestämma om jag ska tycka något är bra eller dåligt.
Oftast är valet att något är dåligt det sämre alternativet.

Det är genom vänskapen med andra, som jag lär känna mig själv!


Bildkälla: Hagalunds Foto

Igår "kryckade" jag mig till kvarterets butik för att köpa dajmtårta och grädde för att sedan "krycka" mig vidare till min dotter och födelsedags-lördagsmys. Det "riktiga" kalaset går av stapeln i eftermiddag, då hon med familj under eftermiddagen igår hade fullt upp med ett annat födelsedagsbarn - lilla E, kusin till Livisens.
I butiken och med med kryckorna i ena handen och varukorgen i den andra väl kommit till kassan hittade jag inte mitt Visakort, även mitt busskort lyste med sin frånvaro.
Panik - vad f*n är mina kort. Den känslan är inte go, inte alls go. Jag går verkligen igång, mest på grund av rädsla. Back to basic för att återta lugnet och försöka komma ihåg vad jag har gjort det senaste dygnet. Inte för att det händer särskilt mycket i min dag just nu, men det tar ändå lite tid att fundera på vad som hänt och var jag kan ha lagt korten.
Tacksam för att jag hade lite kontanter i plånboken kunde jag ändå betala det jag lagt ner i varukorgen och sedan fick jag vackert "krycka" mig hem och börja leta där - men inga kort. Ringde till butiken jag varit i dagen innan - inga kort. Ringde sedan en av mina vänner jag träffat under fredagskvällen - vilken lättnad, korten var funna i bilen i vilken jag blev hämtad.
Med tanke på att jag för närvarande använder kryckor har jag Visa- och busskort i min jackficka. Fickorna på jacken är djupa och jag har inte tyckt att det innebär någon rik att ha korten där, men det fungerar uppenbarligen inte. Jag får hitta på något annat sätt att lätt komma åt mina kort, då jag behöver dem.

Välbefinnandet infann sig återigen och jag och min dotter med familj hade hur mysigt som helst under kvällen med både dajmtårta, glada tillrop från Livisen och tips och trix i blogg.se. Dottern M är även hon sedan länge i bloggvärlden och har massor med tips och trix på lager, som hon gärna delar med sig av till mig.
Jag tycker om att hålla min blogg enkel, men det är alltid kul med lite ideer ändå.

En till synes rätt så händelselös lördagskväll, som blev riktigt spännande och småtrevlig.

I eftermiddag blir det "riktigt" kalas hos familjen H och då får jag tillsammans med andra tillfälle att fira dottern M lite till, ska bli mysigt.

"Jag ska släppa både det förgångna och framtiden.
Min enda verklighet inns här och nu."


Bildkälla: Hagalunds Foto

Idag fyller du 26 år - ofattbart. Det är jag säkert inte ensam om, att som förälder tycka. Åren går fort - för mig har det varit så. Det har under åren hänt både dig och mig mycket. Vi har skrattat tillsammans och vi har gråtit i sorg.

Som liten var du en lugn och nöjd bebis och så har det fortsatt genom åren. Jag kan inte minnas någon gång då jag har känt något annat än tacksamhet, för att jag har fått lära känna dig och din bror. Ni var och är ingen självklarhet för mig, då jag under många år fick vänta på att du och din bror skulle komma till världen efter många års barnlöshet. År av outsäglig sorg, då jag önskade ett eget barn. Trots dåliga odds föddes du en aprildag för 26 år sedan och världen stannade - det var du och jag. Några år senare fick du en bror och ni båda ger mig mer än jag vågat önska. Jag är så tacksam.

Du har visat en mognad sällan skådad när jag inte fanns hos dig, då jag borde. Du är en vacker kvinna med ett mod som få. Du har en ödmjukhet som jag avundas, men gör mig stolt. I mitt förflutna har du tillsammans med din bror varit vid min sida, som jag borde varit vid er.

Nu har dagarna gått som blivit till år och idag fyller du 26. Idag går vi vid varandras sida och du har själv blivit mor - en vacker liten dotter som fick namnet Liv. Du kommer säkert att finna det jag fann, att det är en rikedom utan gräns.

Tack mitt hjärta och ett stort GRATTIS!


Bildkälla: Anna Malins Rum

Jag och min dotter Malin för 26 år sedan

Fredagskvällen var ungefär precis så bra som jag önskar, förutom att "Min närhet" fortfarande inte mår bra och därför stannade hemma i sitt lilla bo. Lite trist, men det är så jag känner det, men om jag slutar att tänka på mig själv, så är det ju faktiskt värst för honom.

Träffade några vänner en stund under kvällen igår och det är som alltid fint. En stunds samvaro betyder mycket nu när dagarna är tysta och stilla. Jag ska försöka komma ihåg att se människor när de inte syns. Ytterligare en lärdom jag har fått nu när jag är begränsad i allt jag företar mig och inte kan härja runt som ett "skollat troll" och göra det jag så gärna vill. Dessa vänner är guld värda.

Jag ska komma ihåg att se dig när du inte syns!


Bildkälla: Hagalunds Foto

.......är ett så där lagomt program att tillbringa lördagsmorgonen tillsammans med för mig. Där uppmärksamma de idag "Skivaffärens dag" - inte skivans, utan affärens. Kan det möjligen vara ännu ett knep för att lura konsumenterna till att lätta på plånbåken eller är det helt enkelt värt att uppmärksammas? Vad vet jag?
Enligt en artikel från SvD 2010 är syftet med "Skivaffären dag" att uppmärksamma små oberoende skivaffärer, så varför inte.

Idag, eftersom det inget blev igår - ska jag ta en promenad till kvarterets butik för att köpa bland annat propplösare. Nu är det trögt - inte bara hos mig, utan i alla rören. Anledningen till att det inte blev något besök i butiken igår var att det regnade oavbrutet i staden där jag bor och med kryckor - inget paraply och då blir det blött.
Damsugning står också på schemat och det är ju så nu att jag får göra något litet varje dag, då jag har svårt att stödja på höger ben, men det går bra bara jag inte har bråttom. Jag lär mig mycket av att vara tvungen att ta det lugnt och så får det bli också idag.

Jag ska ta itu med en liten uppgift i dag.
Det kommer att göra mig gott på många sätt.

Källa: Var morgon ny


Bildkälla: Hagalunds Foto

Ikväll är det åter dags för Let´s dance och jag sitter naturligtvis bänkad för att se vad adepterna har snappat upp under den gångna vecka. För jag tror faktiskt att de får jobba rätt hårt för att nå resultat. Det är nog inte läge att luta sig tillbaka mot sofflocket och sparka sig trött och sedan entra dansgolvet och tro att det ska hända. Några par håller sig kvar, förmodligen av den enda anledningen att svenska folket tycker synd om dem och det gör nog varken till eller ifrån hur mycket de än sliter på och i träningslokalerna, om inte svenska folket trycker på mobilens knappsats.
Att de gång på gång tar sig vidare - det retar Tony Irving något så pass att han ser ut att spricka vilken stund som helst.
Nu blir det som det blir i alla fall, för svenska folket har stort inflytande och då kan vad som helst hända. Vem vet - Bengt Åke Frithiofsson eller Camilla Henemark kanske rent av vinner.

Efter att Marcus Schenkenberg har dansat ut ur Lets Dance står han inför sitt livs utmaning, enligt Aftonbladet - att skaffa fru. Det kommer säkert att gå bra, då kvinnorna är många i kön för att få stå vid denna bildsköna mans sida. Han ger mig inget vidare intryck av att kunna konversera, men det är förmodligen inte för konversationen kvinnorna visar sitt intresse. Om det nu är så att han tycker det är en tuff utmaning han står inför - att skaffa fru menar jag, så gäller det att charma hela svenska folket och på så sätt skjuta på bröllopet ett tag. Det tror jag är en ännu större utmaning.

Camilla Läckberg har enligt Aftonbladet haft problem med de förföriska höfterna och gråter - gråten har också många ansikten. Maken Martin får väl viska något fint till henne innan hon börjar dansa, så det hettar till lite extra.

Trevlig underhållning bjuds på fredagskvällarna, tycker jag och avslutar min analys med en märklig känsla av att jag kan skriva så mycket om absolut ingenting - undra på att jag får tiden att gå. Märkligt!

Lycka till säger jag till alla paren!


Bildkälla: Hagalunds Foto

Igår och idag har jag ägnat tid åt att sortera i min blogg.

Det var spännande då jag den 2 februari 2012 publicerade mitt första inlägg, som jag kallade just så "Mitt första inlägg". Det kändes lite "spoky" att låta andra ta del av mina tankar, helt utanför min kontroll. Det har varit hur bra som helst för mig att släppa den kontrollen.

Bloggvärlden är full av fantastiskt inspirerande bloggar framför allt i bild, men min tanke var och är att skriva och använda bloggen som ett skrivrum, där jag kan formulera mig. Jag bestämde mig därför för en enkel layout - rätt och slätt text och någon enkel bild för att lätta upp. För mig är det texten om vad och hur jag tänker, som är viktigast. Jag har också de senaste veckorna även skrivit om musik och sport - om än ytligt.

Jag är så tacksam till er som tar er tid att titta in till mig och många tack till er som lämnar ett avtryck - en kommentar värmer alltid. Bekräftelse har en förunderlig kraft.

Nu har jag gjort några smärre förändringar och tagit bort kategorin "Tänkvärt" och flyttat de inläggen till "Reflektioner", då de ligger nära varandra i betydelse. För övrigt har jag öppnat kategorin "Musik & Nöje" och "Sport". En presentation av bloggens innehåll finns under länken "Mer om mig", under bilden på bloggens startsida.
Ytterliggare någon förändring kommer att ske under rubriken "Kategorier" - men en sak i taget.

Om jag står inför någon form av förändring i dag
vet jag att jag inte är ensam.
Det som väntar mig är det rätta för mig och
det är nödvändigt för mitt välbefinnande.
Liv är utveckling.
Nu väntar mig nästa steg i mitt liv.

Källa: Var morgon ny


Källa: Hagalunds Foto

........som ska komma den 20 maj om jag ska tro en av kvällstidningarna, vilken av dem kommer jag faktiskt in ihåg. Men idag ser jag då inget tecken på någon vår, mer än möjligen mina penseer som ser lite ynkliga ut i blomlådorna, där de står ute i kylan. Det ska bli intressant att se om vädergudarna infriar tidningarnas löften eller om tidningarna än en gång får inse att det inte är de som bestämmer vilket väder det blir eller när våren kommer.

Inte heller idag finns något på schemat, utan det blir förmodligen ännu en dag i stilla ro. Det är ju så det ska vara - det är ju just därför jag är sjukskriven.
Jag ska oavsett det usla vädret ändå "krycka" mig till butiken i kvarteret för att få hem lite mat till helgen. Något gott ska jag säkert hitta till "fredagsmyset". "Min närhet" är sjuk och kommer först imorgon, men det förutsätter förstås att han mår bättre än vad han har gjort de sista dagarna.

Ensam - jag myser ändå!. Jag har varken tid eller råd att tycka-synd-om-mig-själv. Det är inte någon ide, så det har jag lagt ner. Ibland kan känslan av tristess komma smygande, men jag avskyr "offerkoftan"  - den sticks och jag är känsligt för sticksiga koftor, så den åker av.

En kaffe, två ägg och smörgås får det bli, innan jag "kryckar" mig i duschen och innan jag vet ordet av så är det lunch.

Mina normer och värderingar behöver förfinas
och allt jag upplever idag hjälper mig med det.

Källa: Var morgon ny




Källa: Hagalunds Foto

........säger jag, även om jag hellre hade sett att Skellefteå tog hem kvällens match för att ta slutspelet vidare till ytterligare en dag i krig.

SM-guldet är bärgat av Brynäs och festporslinet kan dukas fram för kvällens festligheter. Det porslin som Brynäs snopet fick packa ner i söndags, då de efter att ha varit säkra på att vinna istället fick smita ut bakvägen med svansen mellan benen och låta middagen kallna.

Det är historia nu och maten värms upp på nytt och det lär inte dröja länge ikväll förrän hela Gävle bjuder upp till fest.

GRATTIS!



Bildkälla: Hagalunds Foto

Blir det en match till eller är det dags för Brynäs att hänga guldmedaljen runt halsen ikväll? Undrar om de har dukat upp för guldfest till kvällen eller om de fick sig en läxa i söndags då de fick plocka ihop matporslinet i lådor, istället för att äta från det.

Kan tänka mig att de är lite försiktigare med att hänga upp SM-Guldets löpsedlar inne i korridoren innan matchen ens har börjat.

Matchen är i alla fall igång och det står fortfarande 0-0. Jag håller mig fortfarande till Skellefteå och vilken skräll det skulle bli om Skellefteå tar hem den här matchen och det då kommer att stå 3-3 i matcher, efter att de för några dagar sedan låg under med 3-0 i matcher.

Jag ska inte som Brynäs gå händelserna i förväg, men det skulle vara väldigt kul med en sjunde och avgörande match innan guldet hänger runt halsen på något av lagen.

En liten äppelblomster som påminnelse om att våren snart är här,
även om jag lätt kan luras till att tro något annat när jag tittar ut
genom fönstret och in i TV-rutan.


Källa: Hagalunds Foto

Då måste det vara 98 dagar kvar idag tills OS 2012 går av stapeln i sommar. London är staden, som ska visa upp sig från sin allara bästa sida. För det är så den staden brukar gör, som fått i uppgift att arrangera OS.
De ansvariga för OS i år är nu sannolikt fullt upptagna med att putsa Londons fjädrar och eftersom jag tycker att London redan innan denna ansiktslyftning är fantastisk, så ser jag fram emot att få ta del av den i OS-skrud.

I år firar också Sverige 100-årsjubileum i samband med OS, då det är hundra år sedan världens idrottsmän samlades i Stockholm för att se sina drömmar bli verklighet. Att ge sig själv möjlighet till idrottsliga triumfer, men även få uppleva kamratskap, vänskap - en upplevelse bortom allt. Men medaljen har också en baksida, som det så vackert heter och många får möta en oändlig sorg och förtvivlan. För verkligheten är obarmhärtig och stämmer inte alltid överens med drömmen. Förväntningar från dig och mig, men också den egna förväntan kan på ett ögonblick förändras och allt som finns kvar är tomhet.

Jag ser fram emot sommarens OS och att få dela ögonblicken av trium och glädje. Det är bara ett ögonblck - korta sekvenser av spänning, men som ger min vardag lite extra. 
För mig är det ett sätt att fördriva tiden, då jag förmodligen ännu inte hunnit rehabilitera mig så mycket att jag kan träna eller fira min egen trium på stadens golfbana.

Hihihihi - min egen triumf!


KM +50 2011

I´ll be back

Vill bara helt kort berätta att det nu är klart enligt Aftonbladet att

"Darin Zanyar gör sällskap med Magnus Uggla och Olle Ljungström i den nya säsongen av tittarsuccén"

Programmet där svenska artister presenterar varandras musik i ett nytt och eget arrangemang kommer att spelas in i sommar och inspelningen tar plats på Gotland. Tredje säsongen av "Så mycket bättre" kommer ännu en gång att underhålla i höstmörkret.

Ska inte plåga dig mer med tankar på höstmökret,
då vi ännu inte njutit av våren och sommaren.

Konstaterar bara att sannolikheten är stor att du och
jag återigen får lyssna till mycket och bra musik till hösten.


Bildkälla: cdon

Morgonen får börja med mitt kaffe och en stilla stund framför "Gomorron" för att lyssna till vad världen har varit med om sedan vi sågs sist. Det mesta i media rör sig ju just nu om rättegången i Oslo - det känns nästan svårt att skriva ner namnet på den man som har ödelagt så många människors liv och jag väljer att inte vältra mig denna fasansfulla händelse. För även om jag har gott om tid, så har jag inte lust att ge en fullständig galning all min tid och uppmärksamhet.

Att solen skiner är väl knappas ordet, men lyser vågar jag påstå att den gör denna torsdagsmorgon, även om den har lite svårt att bryta igenom diset fullt ut.

Har inte mycket på programmet idag, men det är ändå inte så svårt att få tiden att gå, eftersom jag har träningsmoment jag ska utföra här hemma. Det tillsammans med matlagning och skrivandet - så har dagen snart gått.

Det är ingen slump att stormar omväxlar med lugnet här i livet. Tvärtom.
Båda delarna bidrar till min utveckling. Jag ska tacksam ta emot dem.

Källa: Var morgon ny


Källa: Hagalunds Foto

- tror att det stavas så, men är inte säker, då det inte står med i Svenska Akademins ordlista och inte lyckades jag slå upp det Google heller.

Det låter i alla fall så då Livisen, min drygt ettåriga dotterdotter är hungrig eller sugen och vill ha något att tugga på. Ja, hon har tänder!
Hon är en mycket bestämd ung dam och det är precis som det ska. Hon inte bara tar, utan ger mig massor med energi. För energi har hon gott om och det är inte mer än rätt att hon delar med sig av den till sin mormor.

Innan jag stiftade bekanskap med denna lilla människa, så tyckte jag nog att mor- och farmödrar ibland pratade lite för mycket om sina barnbarn. Jag var helt enkelt inte intresserad, möjligen pliktskyldigast. En och annan tanke om att de får ge sig, passerade mellan öronen hos mig.
Jag visste inte bättre och jag har svårt att hålla igen. Nu förstår jag att varje barnbarn är unikt för alla mor- och farmödrar. Och jag inser också att det är jag som har Livisen kär på mitt alldeles speciella sätt. Det är inte så intressant för andra. Ändå kan jag inte låta bli att visa hela världen både genom kort och att berätta om hur underbar hon är.
Nu låter det som jag har ett ego utan gränser och det har jag i det här fallet. Men jag tycker också om att dela andras glädje över sina barnbarn, framför allt nu när jag fått erfara hur det är att ha ett själv.
Usch och fy på mig! Sådant här pratas det inte om, men jag gör det ändå och jag är säkert inte den ende som kände som då och känner som nu.

Vilken tur att jag har en alldeles egen blogg, där jag kan skriva om precis vad jag vill,
så länge jag inte skadar någon. Och få ge utlopp för allt som rör sig mellan öronen hos mig,
som till exempel mitt barnbarn och hennes vänner Novia och Mila.


Källa: Anna Malins Rum

Sorgen har många ansikten - det är så den visar sig för mig.

Efter att jag för två år sedan lämnade mitt förflutna, då jag tog ett beslut att välja livet känner jag ibland sorg. Inte en sorg över att lämna det förflutna eller valde livet, utan sorgen kommer till mig när jag tittar tillbaka på mitt förflutna.
Sorgen visar sig inte på grund av skam eller skuld, den är heller inte där för att jag saknar mitt förflutna - den finns hos mig de dagar då jag påminner mig om att det förflutna fick ta så många år av mitt liv. Jag tillåter inte att den sorgen tar för mycket plats i nuet, men jag tillåter den att få stanna hos mig en stund, för att sedan glädja mig över att det förflutna inte fick ta resten av mitt liv. 

Sorgen har många ansikten och en annan sorg finns hos mig idag, då du har blivit sämre efter en tids sjukdom. Att inte kunna samtala som du och jag gjorde, är också det en sorg.

Sorgen har många ansikten och den är tung när jag tänker på dina familj som bär på sin sorg.

"Tårarna stämmer mig mildare, sköljer bort vårt motstånd, avslöjar min
sårbarhet och påminner mig om att jag inte är mer än människa.
Jag behöver ofta påminnas om det."

Källa: Var morgon ny


Källa: Hagalunds Foto

Innan jag drog till stan idag för att besöka frissan konstaterade jag att frosten hade besökt staden jag bor i under natten. Typiskt - igår satte jag ner mina panseer i balkonlådorna. De är ju tåliga enligt expertisen, men jag blev ändå lite fundersam om de skulle klara sig.
När jag kom hem efter besök hos, enligt mig den bästa frissan jag har träffat på, så tittade jag till de små blommorna och till min glädje levde de fortfarande.

Det var för snart två veckor sedan jag köpte blommorna, men jag har varit lite försiktig med att sätta ut dem med tanke på vädret.

Nu står de så fina och ser ut att må väl, om än lite frusna.


Källa: Hagalunds Foto

Det är inte en dag för tidigt att jag låter "frissan" sätta saxen i mitt hår. Det är illa nu, men eftersom ekonomin är lite knaper på grund av mindre "klirr i kassan" efter en tids sjukskrivning - sjukpengen är ju lite snålare än lönen - så har jag legat lågt och prioriterat annat.

Nu orkar jag inte vänta längre och har beslutat att jag får tänka om. Det går absolut ingen nöd på mig. Jag konstaterar bara att så här är det. Det ska i alla fall bli skönt med lite renovering och jag blir säkert oemotståndlig för "Min närhet".

Hur vädret är? Får se nu om jag tittar ut genom fönstret och jo, det verkar okey för en "kryckning" till bussen, men det är kallt - frost. Jag tänker faktiskt en del på när jag ska slippa använda kryckor. Det känns som om det var en evighet sedan jag gick för egen maskin, men om några månader är jag ganska säker på att jag dansar fram. För att inte tala om när jag kan slänga mig på cykeln och trampa mig runt i staden där jag bor.

På vägen hem passerar jag huset där min dotterdotter Livisen bor och om det passar tittar jag nog in till dem en liten stund för att fylla på med hennes energi - mitt underbara lilla hjärta.

Mitt recept är enkelt: fyll tomrummen.
Töm det som är fullt. Och klia där det kliar.

Källa: Alice roosevelt Longworth


Källa: Hagalunds Foto

Jag har så långt tillbaka jag kan minnas, varit fullt upptagen med att "Följa andras väg" inte att "Följa min väg" och därför har jag helt glömt bort vilket som är "Min väg".

Jag har läst artiklar om "Så hittar du dig själv". Jag har lyssnat till vad andra säger att jag ska göra och hur jag är, så länge att jag fortfarande har svårt att identifiera vad jag egentligen själv vill göra och vem jag är. Jag är idag tacksam att jag åtminstone har fått en insikt om att jag också ska lyssna inåt.
 
Inte mycket av det jag tidigare har lyssnat till har fått mig att "Följa min väg". Jag har istället försökt ännu mer att följa den vägen, som andra har sagt att jag ska följa.
Om någon i mitt förflutna sa till mig att hoppa - då hoppade jag. Det känns tragiskt när jag tänker tillbaka. 
Jag har lagt ner oändligt med energi på att göra som andra säger för att få höra att jag är duktig, att jag duger och längs med vägen har jag blivit alltmer tom, likgiltig och osäker i allt vad jag gör. Att skriva hade för bara några år sedan varit helt otänkbart, då jag ständigt blev rättad i både mitt språk och då jag skrev något för "husbehov". Inget var gott nog.

Jag läser fortfarande vad andra människor skriver och lyssnar gärna till vad de har att säga, men inte urskiljningslöst. Jag iakttar fortfarande med stort intresse människors förhållningssätt till livet och inte allt för sällan tar jag beslut att det är inget för mig och "Följer min egen väg".
Skillnaden idag är att jag kritiskt funderar över vad jag läser och lyssnar till och "lägger mig i hängmattan" en stund för att funderar på vad som finns där för mig och framför allt om det är bra för mig. När jag tar mig en stund till eftertanke är jag heller inte lika otålig som förr, då jag tog snabba beslut.
Mina val visar sig ibland att de inte var så bra och lika många gånger som jag lyckas - misslyckas jag, men idag har jag råd med det för nu vågar jag ta ett nytt beslut och ytterligare ett. Mitt viktigaste verktyg är att ta det lugnt i tanke om handling. Att se mig själv som en del av tillvaron och inte som den som allt kretsar runt är också något jag får påminna mig om.

När jag var barn var jag mycket blyg och den egenskapen har jag fortfarande, men jag har lärt mig att leva med den, för jag tycker om att vara tillsammans med andra och ingå i ett sammanhang.
Jag har svårt med tillit till mig själv och just därför har jag ägnat alltför mycket tid till att lyssna till vad andra säger till mig att göra och vilka beslut jag ska ta, istället för att ägna lite mer tid åt vad jag själv tycker är rätt för mig.  

Goda råd från andra har i mitt förflutna kostat mig mycket, men nu tar jag egna beslut i det mesta jag gör - ett val jag har och tar nu därför mitt ansvar.
Det är inte alltid utan problem och jag befinner mig därför nu och då i konflikter, vilket är nytt för mig. Det är svårt, men jag inser att jag ska tänka på vad som är bra för mig.
För mig handlar vardagen om att inte se allt i svart eller vitt och att hitta balans. När jag gör det så infinner sig en känsla av ro inombords och den känslan försöker jag ta fram när jag befinner mig i stormens öga en nästa gång - för en nästa gång kommer. Det är i tackt med detta som tilliten till mig själv har börjat växa och jag är tacksam för att det fungerar - och det gör det ofta.

Det kan ju tyckas som ett ilandsproblem och att jag "trippa egot", men då får det vara så. Jag lever i en tid, då jag får den här möjligheten och jag tar den, för jag har inte råd att inte tro på mig själv - att inte göra mina egna val. Jag som så många andra önskar ett bra mående och jag "Följer min egen väg" för min egen skull.

"Kvinnan får inte bara acceptera, hon måste utmana.
Hon får inte låta sig skrämmas av det som har
byggts upp runt omkring henne, hon måste hysa aktning
för den kvinna inom henne, som kämpar för att få komma fram."

Källa: Margaret Sanger


Källa: Hagalunds Foto

"När det kommer till kritan har jag själv ansvaret för mitt eget
välbefinnande, min egen lycka.
Alla beslut jag fattar som rör mitt liv, påverkar min livskvalitet."

Källa: Kathleen Andrus

..........i mina krukor och det tycker jag om. I höstas när pelargonerna inte hade lust att vara med längre, satte jag dem på ett högskåp och vattnade dem sedan hela vintern mycket sparsamt.
Jag har inte så mycket plats och inte heller något svalt och halmörkt ställe där jag kan placera dem för vila under vintern. Men jag chansade och det fick bli på ett av min högskåp i köket. De såg allt taniga och eländiga ut, men de levde när jag för några veckor sedan, då jag planterad om den i något större krukor.

Och tänka sig - de är så fina nu. De blommar mot mig som om vintern aldrig varit här och jag får en sådan härlig känsla när jag lyckas med att bevara något, som får nytt liv. Det om något säger mig att våren faktiskt är på väg trots det snöblask jag ser utanför mitt fönster.

Bilde säger oändligt mycket mer än vad jag kan återge med ord.

"Idag ska jag ge mig tid att lukta på blommorna."

Källa: Var morgon ny



Min egen bild




Min egen bild

Vissa dagar är förfärligt tråkiga, men jag är tacksam för att jag ändå känner mig lugn i det. Är lite ledsen ibland, men ändå okey. Jag kan inte påstå att jag är irriterad, bitter eller arg över att jag inte kan förflytta mig som jag brukar. Knät är sämre och jag har mer ont och essvärre kan jag inte äta starka värktabletter - en möjlighet jag har förverkat mig i mitt förflutna, så jag försöker hitta olika sätt att få tankarna på annat än att det gör ont. Ett av sätten för mig är att skriva, bland annat här i bloggen.
Jag vet ju också att det kommer att bli bättre och att jag i höst förhoppningsvis är helt återställd, vilket gör det lättar här och nu.

Så idag är det stilla och morgonen börjar som vanligt med kaffe - denna goda dryck, som ger mig en känsla av paus. Låter kanske lite fånigt att jag pausar med kaffe - jag pausar mest hela dagen, men det är viktigt att jag delar upp dagen och har rutiner, så att allt inte flyter ihop.

Vädret är verkligen inte okey det snöar utanför fönstret, men jag ska nog ändå jag sätta ner penséerna, som jag köpte för drygt en vecka sedan. i balkonglådorna.

Tror nog att den här dagen går, den också.
Om inte så gör den det i alla fall - det gör mig lugn.


Källa: Hagalunds Foto

 

För en tid sedan skrev jag ett inlägg om att "Följa min egen väg" och det var ett sådant tillfälle då alla tankar kom helt rätt och det var lätt att skriva.
När jag skulle spara ner det blev jag "utkastad" från blogg.se och inlägget likaså. Allt var borta - tankarna också. Jag drog några djupa andetag och tröstade mig med att det förmodligen inte var dags att publicera just det inlägget. För det mesta är det så jag tänker - att om det inte blir som jag har tänkt mig, så är det säkert som det ska i alla fall, även om det inte är som jag vill.

Nu ska jag göra ett nytt försök och hoppas återkomma med det någon gång under veckan. Jag är idag i stort sett helt oförmögen att skriva mina något djupare inlägg om det inte "infinner" sig, för jag orkar varken lura andra eller mig själv längre genom att hitta på en känsla jag inte har.
Jag har varit rätt duktig på att hitta på vem jag är och vad jag känner, men det får tillhöra det förflutan, då jag har börjat tycka om mig själv genom att vara den jag är och känna det jag känner.

"Behovet av att utvecklas, att förändras, att påverka omvärlden,
det tillhör det som livet vill med oss.
Jag ska lyssna på denna drift, jag ska låta den vägleda mig."

Källa: Var morgon ny


Källa: Hagalunds Foto

Ikväll är det dags för "panelen" att inför Eurovision Song Contest bedöma årets tävlingsbidrag. Årets panel består av Christer Björkman, Gina Dirawi, Måns Zelmerlöw, Lena Philipsson, Lisette Pagler och Thomas Lundin.
Jag är som jag tidigare beskrivit älskare av musik och gillar att "grotta ner mig" i den här typen av underhållning.

Så klockan 21.00 bänkar jag mig framför TV:n för att följa vad dessa "experter" har att säga om årets bidrag. 
ikväll kommer "panelen" att bedöma Semifinal 1 och vilka länder som ingår där kan du läsa på svt hemsia.

Jag har inte hört någon av de låtarna som ska representera övriga länder och från mig brukar det bli ett engagemang av suck och pust när jag hör dem första gången, men så när jag hör dem igen brukar det bli bättre. 

Blodigt allvar är det inte, men kul underhållning - tycker jag.

Livet består ju inte bara av allvar, som ni kan läsa om här och här och här.

Azerbaijan!




 

Hur är Carolas relation till svenska folket, då hon väcker så starka känslor i vad hon än företar sig? Johanna Koljonen, journalist och författare har tillsammans med Andreas Ekström nu skrivit en bok om henne. 
Svenska folket skäller, gnäller och förfasar sig när Carola dyker upp i media eller uttalar sig. Jag själv är inte någon stor lyssnare till hennes uttalanden, utan skruvar lite besvärat på mig då hon försöker säga något klokt. Får en känsla av att orden ligger och väntar i munnen för att osorterat "pluppa" ut, utan att vare sig hjärnan eller hjärtat har fått en chans att bearbeta meningen.
Men det musikaliska kan ingen ta ifrån henne, enligt min uppfattning och tondöv är jag inte. Nej, hon underhåller mig verkligen med sin musik och jag lyssnar gärna så länge hon håller sig till det.

Det är, enligt författarna som intervjuas i TV-programmet Gomorron Sverige ingen självbiografi, utan en bok om fenoment Carola. I boken pratas och resoneras det om Carola med ett flertal personer i hennes omgivning, men hon har inte med ett enda ord själv deltagit till texterna och det är kanske lika bra.
Kan detta vara något att lägga ögonen på - kanske i sommarens hängmatta? Själv vet jag inte om mitt intresse är tillräckligt stort för en bok som denna.

Nu har hon åter skapat rubriker genom att resa till Sydafrika för att hämta lilla Zoe. Hon är enligt mig - vilket är något att sträva efter, en människa som gör det hon tycker är bra för henne och media hänger med.

Intressant att hon med sin spretighet och endast med musiken som substans lockar så mångas intresse, att hon får en bok skriven om sig, utan att själv ens behöva bry sig.

Ett fenomen - ja, det får du själv avgöra!



Källa: Hagalunds Foto

Att se honom i TV-rutan och som jag uppfattar det, helt oberörd - är för mig ofattbart. Namnen på de människors liv som han urskiljningslöst berövade en dag i juli 2011 - räknas upp. Han sitter i Oslo Tingshus och följer sin egen gärning, utan att visa någon som helst ånger eller medkänsla. 
När kvinnan i rätten beskriver hur en efter en av de unga människor som fick sluta sina dagar på Utöya och när statsadvokaten beskriver Anders Behring Breiviks liv mellan 1995 och sommaren 2006, ser han ut att följa det som sägs med stort intresse och ibland fyrar han av ett kort leende.
Hur kan en människa, som har utfört detta vansinnesdåd sitta rak i ryggen, luta sig tillbaka, följa det som sägs med stort intresse och ibland le, utan att så mycket som ens för en sekund visa att han känner skuld och skam.

Katarine Kielos skriver idag i Aftonbladets ledare,

"Åklagaren kommer hävda att Breivik var galen. Försvaret kommer hävda att han visste vad han gjorde. Det kommer bli en märklig rättegång. Cirkusspektaklet massmördar-Breivik."

och vidare skriver hon,

"Breivik själv kommer vilja frikännas och hävda att han handlade i nödvärn."

Han erkänner handlingarna men åberopar ”nödrätt” – med vilket menas att dåden inte var ett brott. Det brott han har begått mot människor, är så avskyvärt och svårt att sätta ord på och i min ilska över detta önskar jag honom inga rättigheter. Det jag känner är primitivt, men jag kan inte mobilisera någon medkänsla för denna iskalla man - iskall i hela sitt väsen, utom den stund då rätten visar den propagandafilm om det budskap för vilket han tog sig rätten att döda 69 människor på 72 minuter - då fäller han en tår.

Jag följer rättegången i små portioner och skänker alla de som drabbats all respekt och omtanke med en önskan om att de ska orka gå vidare i livet.

Simon Palme (C) och Alfred Askeljung (C) inleder i Aftonbladets debattartikel "Sluta kriga mot narkomanerna" med:

"Låt missbruk bli en vårdfråga istället för ett brott."

och sammanfattar sedan artikeln med orden:

"Om vi menar allvar med att hjälpa människor så måste vi se till att missbruk blir en vårdfråga i stället för ett brott och att polisinsatserna riktas om mot organiserad brottslighet. En human narkotikapolitik är något alla skulle tjäna på."

Det är utifrån mina erfarenheter en självklarhet i dagens upplysta samhälle, att erbjuda missbrukaren vård. Hur ska vi hjälpa? Politiken kan ju börja med att generöst lyssna på dem som arbetar med människors drogproblematik - jag vet att det finns kunskap. Jag var en av dem som bad om hjälp och fick den.
Vi kan knappast skrämma in en människa i ett val av drogfrihet genom fängelse eller annat frihetsberövande. Valet av drogfrihet är ett val som individen gör. Med hjälpa av vård och att motivera missbrukaren kan vi komma långt, men för det krävs kunskap, tid och tålamod och då krävs också vård av den som har kunskapen - inte "hugg och slag". 

Så vad jag välkomnar är en humanare drogpolitik och hjälp genom vård för den enskilde missbrukaren. Jag är helt övertygad om att vi har mycket att tjäna på det, om inte annat, samhällsekonomiskt - för det förstår väl ändå politikern. Själv föredrar jag att se det humana i att hjälpa den enskilde.

De politiska vindarna blåser kallt - inte överallt i Sverige, men det räcker med den vinden som stryker utanför mitt fönster då och då och för inte så länge sedan läste jag ett upprörande inlägg skrivet av en politiker i norr, som fick mig att rysa. Jag kunde förstås inte låta bli att kommentera det i inlägget "Till minne" och för den som inte läst det, kan det vara en påminnelse om hur kalla vindarna faktiskt blåser i den här frågan.

Det borde vara en självklarhet att ta vara på den kunskap som redan finns på ett flertal behandingshem i Sverige. För varje individ som tar rätt beslut, får vi en samhällsmedborgare som med största sannolikhet annars går en säker död till mötes. Vad är ett liv värt?

Jag har själv tillbringat en lång tid - tiden är relativ - på ett behandlingshem och lägger nu - med en dag i taget, det bakom mig. Viktigt för mig är dock att se över axeln ibland - för jag behöver påminna mig om vart jag kommer ifrån, men det är också viktigt att vara här och nu och dela med mig i debatten.

Jag fick genom vård, hjälp till frihet och jag har en önskan
att vi lyssnar till dem som har kunskapen
och ser på missbrukaren som någon som är värd att hjälpa
och inte som någon som är förbrukad.



Källa: Hagalunds Foto

Har i Aftonbladet och Expressen läst om den 29-åriga kvinna som blev utsatt för en gruppvåldtäkt i Mariannelund av sju män. Samma Mariannelund som doktorn, som allas vår Emil i Lönneberga ibland måste besöka, bor - Astrid Lindgrens lille Emil, som jag så många gånger både läst och sett på TV tillsammans med mina barn.
Det är lika illa om en våldtäkt utförs i Mariannelund eller någon annan stad var som helst, men det fick mig till ytterligare eftertanke och att stanna upp inför dessa ytterligheter. En pojke med alla sina hyss, som leker och drömmer om framtiden och en kvinna med en framtid som slås i spillror, händelser taget ur både sagan och verkligheten - men på samma ort.

Ingen, absolut ingen - oavsett, får ta sig rätten att vare sig slå eller på annat sätt våldföra sig på en kvinna eller man - flicka eller pojk.

När jag läser om denna fruktansvärda händelse och det är dessvärre inte den enda, upprörs jag återigen över att det finns några - och jag hoppas att de är få - som tar sig rätten att använda andra för sina egna syften. Det är så kränkande, att även om jag själv inte är hon, kan känna på denna kränkning och den tar sig ända in innanför skinnet.

En ung kvinna ska resten av sitt liv leva med minnen, som jag inte vågar nudda vid med tanken. En ung kvinna och tvåbarnsmor och någons dotter - det är näst intill outhärdligt.............
Det kunde varit min dotter - det kunde varit min mor - det kunde varit jag.

Till dig som läser detta inlägg - sätt gärna ett avtryck (var som helst, det behöver inte vara här) i protest mot dem som tar sig rätten att använda andra människor.

En stund i stillhet med en tanke till er alla som fallit offer för dessa våldsverkare!



Källa: Hagalunds Foto

.......i Let´s Dance kan jag idag läsa i Aftonbladet. Rätt eller fel, det är väl mycket av det som händer runt omkring som är grejen för att locka tittare - för jag tror inte att det är enbart dansen som krävs för det.
Kära jury - jag ber om ursäkt om jag förolämpar er konst, men ärligt talat så behövs nog hela konceptet - dansen, dramatiken både på dansgolvet såväl som utanför för att tittarsiffrorna ska vara och eventuellt förbli höga. Förvisso har jag inte en susning om hur TV4:as produktion har det vad gäller tittarsiffrorna.

Av kommentarena i Aftonbladet att döma rasar svenska folket och kallar/beskyller Camilla Henemark och Bengt Frithiofsson för allt möjligt och omöjligt. Min reflektion - var det inte just ni som röstade igår - det svenska folket, eller har jag missat något. Juryn gav dem vad de förtjänade rent tekniskt, men inte ni - det svenska folket. Ni fick precis som ni röstade - ha dem kvar i programmet, svårare än så.........

Jag är knappast den som kan bedöma om det var rätt eller fel dansare som fick lämna Let´s Dance fredagen den 13:e, men Tony Irving rasar och är den i juryn som agerar utåt och jag får nog hålla med, för även jag som lekman i dansens konst, tycker det var tråkigt att Helena Paparizou nu lämnar tävlingen efter en väl genomförd Pasodoble. Jag är idag fterklok och borde nog ha ringt, åtminstone ett samtal till hennes fördel.
 
Väl genomförd Pasodoble och jag låter som om jag kan dansa och det kan jag inte, men dansen var för mitt öga just så - väl genomförd.
Jag lutar mig trots det förnöjsamt tillbaka och fortsätter nog säkert att leka tillsammans med TV4 och Let´s Dance nästa fredag om jag lever och får ha hälsan.

Må vem som helst vinna! eller?


Källa: Hagalunds Foto

........men det kommer en dag då jag också ska skaffa mig ett liv. Ok, jag ska inte klaga, men det är ju som jag tidigare har skrivit, inte så stora variationer i vardagen och därför tar jag varje tillfälle till lite fest - om än i TV. Förresten jag har ju redan skaffat mig ett liv - ett mycket bättre liv än någonsin, även om det nu och då är via TV:n.

Så härmed utnämner jag mig själv till nörd av lätt träning, TV-tittande och bloggande. Jag får vara den nörden ett tag, då det kommer att se ut så här i ytterligare några månader.

Tycker det är trevlig underhållning och jag följer gärna Let´s Dance och hur några av deltagarna faktiskt utvecklas. Jag tycker även så om bland annat Idol. Att se hur deltarna förändras under resans gång, från att vara blyga och osäkra - för att sedan växa under programmets gång. En del har ju faktiskt talang, även om jag som tittar ibland gnäller och gnyr över hur "dåliga" de och programmen är och jag tror inte jag ensam om det. Om jag har förstått det rätt så är tittarsiffrorna ganska höga och då är det väl inte så dåligt ändå.
Om det nu är så dåligt så går det ju att stänga av TV:n och umgås med varandra istället för att sitta och bli irriterad.

Någon favorit har jag ännu inte, men tycker flera av dem redan nu dansar riktigt bra. Jag är förstås ingen expert på området, men tycker själv mycket om att dansa och sjunga också för den delen. Naturligtvis inte på nivån i ovan nämnda text, men jag har ett förflutet i körmusik. Kanske jag skulle börja med det igen så småningom, men just nu ingår det inte i planen - för mig är det just nu en sak i taget.

Källa: Hagalunds Foto

Det har aldrig hänt tidigare att jag åkt taxi i den "lilla staden", där "Min närhet" bor, men igår då jag anlände med tåget på eftermiddagen fick det bli så. "Min närhet" var upptagen på annat håll och vi bestämde att jag skulle beställa en taxi. Det är inte långt att gå mellan järnvägsstation och "Min närhets" adress, men eftersom jag "kryckar" mig fram är det lite för långt för en promenad.

Taxin kom som avtalat och när vi svängde ut ifrån järnvägsstationen, for en tanke genom huvudet - Undrar om han tar "kort"? Men jag frågade inte - utan tänkte att det är klart som korvspad att de tar "kort". Det gör ju alla - tyckte nog att frågan kunde verka lite förolämpande och bestämde mig därför att inte fråga.

Men se, det gjorde de inte. Framkörd till dörren och jag tog fram mitt "kort" och chauffören säger, "Vi tar inte kort!".

Hur det gick sedan? Han stängde av taxametern, vilket var snällt av honom och sedan körde han mig till en bankomat i den "lilla stadens" centrum, där jag tog ut kontanter. Då var vi nästan tillbaka vid järnvägsstationen, alltså "back to basic". Därefter körde han mig återigen tillbaka till "Min närhets" adress och jag kunde göra rätt för mig, med en liten slant i dricks.

Någon lönsam körning för taxi i den "lilla staden" blev det nog inte den här gången, men visst är det skönt att få känna att tiden ibland står still.

Tack "lilla staden" för att du påminner mig med ditt lugn!




Källa: Hagalunds Foto

...........jag vaknade hos "Min närhet" och jag vet vad jag gör och jag har alla sinnen i behåll. Nej, jag har ingen smaskig histora att dela med mig av.

Så här ligger det helt enkelt till. Om jag stiger på rätt tåg eller buss och åker söderut från staden där jag bor i ungefär en timme, så kommer jag till en rätt så mycket mindre stad och där bor "Min närhet" och så gjorde jag igår. Tidtabellen är frikostig och jag har många avgångar att välja på. Jag väljer helst att åka tåg, då det är bekvämast med tanke på mina begränsningar. På tåget kan jag också resa mig och "krycka" mig runt när jag behöver få lite fart på cirkulationen.

Jag önskade luftombyte och därför är jag "här och nu" och vi vaknade tillsammans till en fin morgon. Min dag kommer förutom lättare träning (bör inte träna någon tyngre träning med tanke på ingreppet för 14 dagar sedan) innebära en hel del skrivande vid sidan om bloggen. Tycker om det, även om det ibland känns svårt att hälsa på i det förflutna.

Jag funderar uppriktigt på om jag någon dag ska försöka få det jag skriver publicerat, men det få bli under moget övervägande och kanske jag lägger ut något smakprov i min blogg - för att testa hur det känns.
Samtidigt som jag så gärna vill dela med mig av mina erfarenheter, naturligtvis till alla som vill läsa, men framför allt till kvinnor. Jag vet också att jag bör vara rädd om mig och det är en svår balans. Jag tror säkert jag får svaret, då tiden gör sitt och det blir säkert som det ska.

Om jag tycker om mig själv blir det lättare för mig att förstå andra.
Kärleken läker och den smittar av sig. Den kan börja med ett leende.

Källa: Var morgon ny


Källa: Hagalunds Foto

........eller det kanske det inte var. Nu blev det ialla fall Brynäs som vann igen och jag blev faktiskt lite besviken. Som jag skrev i ett tidigare inlägg, så har laget för mig med stort L redan åkt ut och har bestämt mig för att hålla på Skellefteå i slutspelet.

Då leder alltså Brynäs med två matcher mot noll och Skellefteå får det nog lite tufft i match nummer tre. Det blir visserligen på hemmaplan, men ändå får jag en känsla av att Brynäs är strået vassare.

Skellefteå får väl slipa skridskorna och vässa armbågarna - komma igen och att slå från underläge har ju visat sig kan vara gott nog.

Kom igen nu Skellefteå - ni har fem möjligheter till.



Källa: Hagalunds Foto

Nu blev det plötgsligt svårt!

Gillar hockey, men dessvärre så gick fel lag till slutspel - tycker jag. Gillar i alla fall att titta på hockey oavsett vilka lag som spelar - det är ju ändå SM-slutspel. Då är frågan, vilket lag jag ska hålla på? För jag behöver ett lag, som är åtminstone lite viktigare, då jag inte bara bryr mig om att titta efter skönhockey.
Försöker hitta någon gemensam nämnare med något av lagen och i den kampen står det nu
1-1.

Skellefteå har tidigare haft en värmländsk tränare, så de är lite närmre FBK än Brynäs.
Men så är en av mina vännner Brynäs-fan, så jag borde kanske vara lojal mot denne vän. Eller kanske inte, för vi bråkar ju alltid om FBK vs Brynäs.
Då är den saken klar - jag håller på Skellefteå.

Förra matchen förlorade Skellefteå stort - hemmamatch. Åååhhhh! Ska jag verkligen hålla på detta lag?
Dessutom tar Brynäs just nu ledningen. Ska jag sitta här och bli irriterad över ett hockeylag jag egentligen inte ens bryr mig om.

Jo, det får bli så - Skellefteå behöver allt stöd de kan få av svenska folket. För om inte annat så är det ju kul om det blir sju matcher innan det avgörs.

Källa: Hagalunds Foto

Nu har jag fått tid till operation av mitt knä - jag ska äntligen få ny knäled. Det var i augusti 2011, som mitt knä "bröt ihop" när jag vid ett övergångsställe klev av min cykel. Lite panik fick jag, då jag märkte att jag inte kunde stödja på benet. Där stod jag och kom ingenstans. Märkligt hur människor passerar, utan att göra något. Min smärta var outhärdlig och det gick knappast att missa min belägenhet.

I den stunden var jag tacksam för att tekniken har gått framåt och att jag använder mig av den, så i väskan låg min mobil. En god vän hämtade mig inom loppet av en halvtimme och det bar av till akutmottagningen på stadens sjukhus. Det blev en lång väntan och jag tänker inte skriva om det här, då jag försöker lägga det besöket och besöken de följande månaderna på stadens sjukhus bakom mig. Om ni anar en viss frustration i föregående mening, så är det bara förnamnet.
I januari gjordes ett "titthål" i mitt knä och det konstaterades att en ny knäled var på sin plats. Månader av smärta och träning både i hemmet och hos min underbara sjukgymnast, så är det då äntligen dags för den efterlängtade knäledsprotesen. Datum är satt till slutet av maj, men om någon lämnar återbud, kan det bli tidigare.

Efter operationen beräknas rehabiliteringen ta 2-4 månader och om allt går enligt planen bör jag vara tillbaka på arbetet i september 2012. Det har då gått ett år sedan den dagen i augusti, då jag klev av cykeln och jag hoppas att jag sedan får vara frisk i många långa år.

Idag är jag tacksam!


Källa: Hagalunds Foto

Du min finaste - på din namnsdag!

Jag träffade dig igår och du fyller mig med meningsfull vardag.
Du fyller mig med energi - du har så mycket av den och du delar osjälviskt med dig.
Så många skratt du ger mig och så omedveten om vilka avtryck du ger.
Din kärlek till dig själv är ännu oförstörd, låt ingen ta den ifrån dig.
Bara drygt ett år och mästare i levnadskonst.


Du lär mig oändligt mycket!


Källa: Anna Malins Rum

Tittar in som hastigast på Aftonbladets nätupplaga och konstaterar att kommunalpolitiker i Karlstad kommun bidrar med skattepengar till TV-programmet "Wermland Forever". Vad ända in i......??????

Om skattepengarna ska användas till den här typen av sysselsättning för ungdomar i våra kommuner, så lär vi som idag har vanliga hederliga jobb, få arbeta tills vi blir 100 år om det ska gå ihop sig i slutändan.

Snälla nån! Finns det ingen stolthet i kroppen på Värmlänningen? och vilka värdegrunder har kommunalpolitikern i Karlstad kommun, när skattepengar satsas på att ungdomar visar vaxade bikinilinjer och har poolparty i TV-rutan. Vilka signaler ger detta till våra unga människor. Finns det ingen kontroll till vad skattepengar betalas?

Visst finns det realityserier i mängder, men inte har det pumpats in pengar i dessa - eller har det?

Jag hoppas att jag har missat något i detta, så att det klarnar till något jag kan förstå.

Mållös!


Källa: Hagalunds Foto

Ikväll sände svt "Svenska Dialektmysterier" med Fredrik Lindström.

I TV-tablåns programpresentation står det:

"I våra öron låter småländskan ärlig, strävsam och hederlig. Men vem byggde egentligen upp detta framgångsrika svenska varumärke."

Fredrik Lindström tar med oss på en tur i Småland - mina hemtrakter och det är klart jag vill följa med. I programmet samtalar han med framför allt män på den småländska landsbyggden och han beskriver dem som uppfostrade till motsatsen av curlade barn. 
De mycket hårt arbetande männen är nu gamla och berättar om många ljusa minnen och de skrattar lättsamt om det hårda livet. De vet egentligen inte att de varit med och byggt upp ett svenskt varumärke.

Jag är själv född i Småland, närmare bestämt i Värnamo - 6 mil söder om Jönköping och måste naturligtvis följa med på Fredrik Lindströms resa genom småland denna onsdagskväll. Det är trivsamt och jag känner mig hemma när han berättar om mina hemtrakter. 

Han samtalar också med Alice Bah, uppväxt i Hånger - några mil utanför Värnamo och hon beskriver några småländska ord som känns hemma:

tyar inte = står inte ut
bo hinsian väjen = bo på andra sidan vägen
hia sig = lugna ner sig
momo = mormo
redi = redig

Att vara "redi" var mycket viktigt i Småland. En människas "redighet" låg i hur mycket hon kunde arbeta. Högfärd och redighet är varandras motsats på småländska och högfärd var det ingen som kom särskilt långt med. Nej, det var inte lönt att göra sig märkvärdig, utan det var mycket noga med att vara "redi".

Fick mig att minnas! 


Källa: Hagalunds Foto

Va med i tävling hos bloggerskan Arga Klara!

Klicka här!

Pratade för en liten stund sedan med "Min närhet", som är ordentligt förkyld och hostar något alldeles förfärligt. Det är drygt ett år sedan han hade lunginflammation, inget varken han eller jag vill se någon repris på. Vi får helt enkelt utgå från att det ger sig.
När jag vaknade idag på morgonen och tittade ut - suck - precis som igår, en grå säck och mitt humör reagerar med vädret. Det är verkligen trist nu.
Jag har tittat igenom vad TV:n har att erbjuda, men jag hittar inget som faller mig i smaken. Någon hög mysfaktor hittar jag inte heller idag och jag har inte heller lust att leta efter den. Läsa någon bok? Nja, känner mig så där lite "itchi" = snarstucken och har lite svårt att komma till ro, så det får vara.

Det jag har på schemat idag är att jag ska besöka min sjukgymnast efter lunch och då tänkte jag också hälsa på min arbetsplats. Så det blir en "kryck"promenad till bussen vid lunchtid och sedan får jag se vad det stora äventyret leder mig idag - man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet.

Vad jag vet är att jag på hemvägen ska "titta in" till lilla Liv:et, egentligen den enda som får mitt "itchi" att försvinna, vilket inte ens "Min närhet" alltid lyckas med.

Det vackraste jag vet är att se dig........



Källa: Anna Malins Rum

Jag har varken Skellefteå eller Brynäs nära hjärtat, men jag gillar hockey och därför tänker jag mig följa finalen i hockeyns slutspel ändå. Om någon har missat det via min blogg, så är det FBK, som är dem jag vill se ta hem SM-Guldet, men så blev det inte i år. FBK var ju inte särskilt övertygande i grundserien, så det var knappast väntat att de skulle hålla hela vägen.

Hockey och golf är de sporter som underhåller mig och under helgen satt jag bänkad framför TV:n långt in på natten och följde US Master - The Master om jag ska vara helt korrekt. Det var riktigt spännande när Peter Hanson stod på första tee, dag 4 tillsammans med Mickelson i ledarbollen. Nu blev det inte riktigt så bra som - jag förmodar - både han, jag och fler med oss önskade. Han slutade trea, men skrev ändå historia som den förste svensk med den placeringen i en herrmajor.

Trots att FBK inte är med och slåss om SM-Guldet ska det bli kul att se vem som bjuder upp till dans ikväll och det lutar nog åt att jag håller på Skellefteå för min del. Slänger väl ett getöga i Aftonbladet Live på hur svenska folket tycker.

Må bäste man vinna!

Att dricka socialt, som ett normalt drickande ofta beskrivs är en sak, men det jag reagerar på är "Drick hur mycket du vill och lev länge."
Jag borde vara en av dem som kan utnämnas till expert på området och jag lovar - det finns inga sätt på hur du kan dricka obegänsat när det handlar om alkohol. Därför avhåller jag mig från att dricka helt och jag har inte för avsikt att ta reda på i guidboken vad den föreslår, för jag vet redan - det fungerar inte.

Jag kan välja att se guidboken som ett skämt, men det är allvarligt - j-vligt allvarligt när böcker som denna får människor att tro att det finns en möjlighet till hälsosamt drickande i stora mängder. Skulle någon mot alla förmodan leva länge - som dricker mycket, så tar både den fysiska, mentala och själsliga hälsan slut långt innan livet. Inget att sträva efter, som jag ser det.

Boken kommer säkert att säljas i otroligt många exemplar, för alkoholen har en mycket stark dragningskraft och det finns många människor, som inte orkar inse att de är maktlösa inför alkohol.

Var och en gör förstås sitt val och jag har gjort mitt och jag är så tacksam att jag slipper.

"Den som hänger sig åt tvivel ser dem snart förverkligade."

Källa: Frances Ridley Havergal



Källa: Hagalunds Foto

Fick precis ett e-mail, att Lars Winnerbäck kommer till min stad i sommar, närmare bestämt i juli. Både jag och "Min närhet" gillar honom - mycket. Önskar verkligen att det passar in i sommaren, men eftersom det ännu inte finns någon plan klar, dels på grund av att jag ännu inte vet tiden för när jag ska få min nya knäled och dels för att jag och "Min närhet" tycker om att ta det lite mer som det kommer.
Men en konsert som denna skulle jag önska att planera in - såg att det sker på en lördag, så det borde gå att få det att fungera.

Det är inte så många år sedan jag fick upp ögonen för Lars Winnerbäck och jag tyckte genast mycket om både hans musik och texter. Jag och min son O var ute på en av våra golfresor, då sonen skulle delta i en tävling utanför Laholm i Skåne. Eftersom vi hade en bit att resa, så spelades en hel del musik i bilen under resan. Eftersom sonen jobbar som DJ och samlar mycket musik, förutom att "plugga" och spela golf, så lyssnade vi på en salig blandning av musik från hans ipone. I denna saliga blandning fanns då bland annat Lars Winnerbäck. Då det visade sig att "Min närhet", som jag då nyligen träffat efter femton år (vi kände varandra sedan tidigare) också tyckte mycket om Lars Winnerbäck, har vi nu lyssnat på honom tillsammans.

Jag ska göra ett allvarligt försök att få biljetter och hoppas att det stämmer med sommarens göranden.

"Om du ser framåt kan du räkna med att få oväntade upplevelser.
Du kan räkna med att få skratta."

Källa: Var morgon ny


Källa: Hagalunds Foto

........noll på schemat. Jag får inte träna under ytterligare tre veckor p g a ingreppet som gjordes förra måndagen, så jag får ägna mig åt att njuta av stillheten. Om jag nu ska gå händelserna i förväg lite grand, så ska jag imorgon ändå åka iväg till det planerade besöket hos min sjukgymnast och se om inte hon har någon typ av träning som jag kan utföra trots träningsförbud under de kommande tre veckorna. Jag mår så bra av att röra på mig om än lite. Jag tror nog att hon kan komma på något som kan passa.

Tittar jag ut genom fönstret nu på morgonen, så inbjuder vädret inte ens till en "kryckpromenad" runt kvarteret, så jag får se hur det blir med det under dagen. Efter Tio med Malou är slut för den här säsongen och de sänder repriser - vilka jag förmodligen har sett både fram och bak.

Så förutom att jag ska träffa lilla Liv:et - mitt barnbarn - en liten stund någon gång under dagen för påfyllning av hennes energi, så blir det med största sannolikhet en hel del skrivande utanför bloggen. Jag smiter säkert in även här och tömmer mina tankar då och då.

..........detta är att lära sig. Plötsligt förstår man något
som man har förstått hela livet - men på ett nytt sätt.

Källa Doris Lessing



Källa: Hagalunds Foto

Aprilvädret tycks stanna i ännu några dagar - åtminstone där jag bor. Det är ju faktiskt april, så det är klart det är aprilväder. Önskar mig helst ett varmare aprilväder och mindre blött. Nu är det som det är och jag är tämligen maktlös inför vädergudarna.
Ända sättet att avhjälpa regn och blötsnö vore ju för mig att förflytta mig dit där solen är och det är inte tänkbart med tanke på mitt onda knä. Jag får alltså finna mig i det väder som för närvarande bjuds och det går ingen nöd på mig. Om jag inte ska iväg till sjukgymnasten för träning eller läkarbesök för knäet, så behöver jag faktiskt inte vistas ute - jag har förmånen att få "kura" under filten och att till exempel skriva i bloggen. Som jag tidigare har nämt så skriver jag också vid sidan om bloggen, så jag får allt tiden att gå om än lite långsamt.

Varför jag tänkte särskilt på vädret ikväll är att det är riktigt rått och kallt där ute och det liknar mer höst än vår. Mina stackars penséer - ljust lila och vit/lila, som jag och "Min närhet" handlade på Kalenius igår, ser alldeles förskrämda ut där de står ute på balkonen och väntar på att bli nedstoppade i blomjorden - också den inköpt under gårdagen.
Jag passar på att utnyttja "Min närhets" handkraft när han är hos mig och samtidigt kommer jag ut en sväng och kan konstatera att livet utanför min lägenhet rullar på som vanligt. Jag tar ju inte några stora svängar nu för tiden, men den tiden kommer, då jag återerövrar vardagen och livet där ute.

Både jag och mina penséer kommer säkert att få sol på oss vad det lider, för även om det känns som hösen just ikväll, så vet jag att det är en fin tid som kommer - den bästa tiden, när vi har allt framför oss.

Mina penséer ser inte riktigt ut så här, men det är alldeles för
mörkt ute för att ta en bild på dem där de står på balkonen.
Jag får säkert anledning att återkomma när solen tittar fram.

Vem kan bättre illustrera penséer än Hagalunds Foto,
som är snälla och låna ut sina vackra bilder till mig.


Källa: Hagalunds Foto

Jag administrerar min blogg i blogg.se och varje gång jag öppnar den sidan för att skriva ett inlägg kommer jag först till sidan för inloggning.
Där möter mig så mycket fina bilder. Det slår mig att det finns så mycket kreativa människor, som är otroligt duktiga på att inspirera och designa. Det finns lika många ideer, som det finns bloggar.

Så mycket fint ni delar med er!

Påskhelgen har varit väldigt lugn, vilket triggar min rastlöshet till bristningsgränsen. Det är ändå precis som det ska, då jag i hela mitt liv har sprungit ifrån tristess och stillhet och flytt in i allt som gör att jag slipper mina tankar. Det är en ny tid nu och jag vet med det förstånd jag har idag, att jag i min strävan att våga vara stilla är precis där jag ska vara nu.

På långfredagen träffade jag några vänner och delade en stund med dem - det var på dagen två år sedan jag lämnade mitt förflutna för att välja ett bra liv - ett liv där jag tar mitt ansvar. När jag kom hem hände något mycket märkligt. Jag var ensam och jag kände sådan sorg - en sorg som var näst intill outhärdlig. Den var där och jag kunde inte förstå varför. Förutom samtal med "Min närhet" lät jag min sorg vara och jag behöver idag inte agera på den. Det är det som är det fina, att jag inte behöver döva min sorg, utan jag låter känslan få stanna och jag har lärt mig att det går över.

Plötsligt händer det, som de beskriver i reklamen för Triss - jag skrattar igen och det är ytterligare en känsla, som kommer och jag låter den komma och den får också stanna. 

"Min närhet" har nu åkt hem till sitt och en ny arbetsvecka. Jag är tacksam för helgen som gått och att vi har så lätt till skratt tillsammans.

Jag kommer att känna sorgen igen, men jag kan blanda den med glädje
och då skrattar jag snart tillsammans med dig.



Källa: Hagalunds Foto

......... när Peter Hanson hålade ut vid artonde hålet på Augusta National efter fyra dagars spel av US Masters 2012. Jag böjer på nacken och ber om ursäkt efter nattens inlägg på min blogg, då jag möjligen lät negativ efter att Peter Hanson inte lyckades skriva historia, som den förste svensken att vinna US Masters. 

Efter tre dagars fin golf gick han ut i ledarbollen den sista tävlingsdagen, med stora möjligheter att ta hem den första herrmajorn och skulle, om han lyckades behålla sin ledning, låta skriva historia. Nu blev det inte så och nu fick han och vi nöja oss med en tredje plats, som han delar med tre andra världsnamn.

Jag skäms, efter mitt något negativa blogginlägg sent inatt, när jag idag läser i Aftonbladet att han "Kan vara stolt". En tredjeplacering är ju hur bra som helst och han skrev historia med det. Aldrig har någon svensk placerat sig så bra i någon herrmajor tidigare.

GRATTIS Peter Hanson!
Tack för alla fantatiska stunder av spänning du gav mig framför TV:n under helgen.



Källa: Hagalunds Foto

"Jag kan lära mig att vara ödmjuk och vördnadsfull!"

Källa: Var morgon ny

........skriven av Peter Hanson i årets US Masters på Augusta National, då han tillsammans med Mickelson gick ut i ledarbollen. Det ville sig inte riktigt för den 34 år gamla svensken, som hade möjligheten att skriva historia som den förste svensken att ta hem en herrmajor. Två birdies lyckades han skjuta på tävlingens sista dag och det bör nog till några fler sådana för att vara med och slåss om första plats i en tävling som denna. Den första birdien på hål 15, som var en mycket efterlängtad sådan kunde inte lösa hans kramp och få spelet att övergå i "flow" och han fick därför nöja sig med en tredje plats tillsammans med Kuchar, Mickelson och Wetwood, efter att för dagen ha skjutit en 73:a.
Att spela golf kan vara lika grymt som fantastiskt och skiljelinjen mellan himmel och helvete är hårfin.

Augusta Nationel kräver sin man för att erövras och till dem som lyckades bäst efter särspel hörde Bubba Watson som tog hem den gröna kavajen och vann årets tävling på anrika Augusta National.

Timmen är sen och jag tackar för en underhållande helg i golfens tecken!



Källa: Hagalunds Foto

Vad mer kan vi svenskar, som är intresserade av golf önska oss av spänning när det gäller golf, än när vi en kväll som denna får följa en svensk på Augusta National, som dag 4 går i ledarboll. Ikväll händer det - Peter Hanson, en kille på 34 år från skåne, som igår spelade en så självklar och fin golf, att jag redan innan slaget slogs var helt säker på att golfbollen skulle placeras precis där det var tänkt att den skulle ligga. Slag efter slag hände det. Det var hur häftigt som helst.

Aftonbladet skriver:

"Skulle Peter Hanson vinna Masters på anrika Augusta National skrivs idrottshistoria. Ingen svensk golfare har tidigare vunnit en herrmajor."

Nu är det ju så att golf är ett djävulskt spel - ett spel som kan få den mest självklara att "falla ihop" som ett korthus. Det har visat sig många gånger att när spelaren väl står där dag 4, så är det så självklara spelet från dagen innan, som bortblåst. Det såg vi i förra årets Augusta National när Mcllroy totalt klappade igenom vid sista dagens spel och slutade med scoren 80 slag.

Hur årets US Masters ska sluta får kvällen, som för oss svenskar hinner bli till natt - visa sig. Jag är övertygad om att Peter Hanson tillsammans med ytterligare en svensk - Henrik Stenson kommer att ge oss, som är intresserade, många stunder av känsloyttringar som bara idrott kan ge.

Lycka till Peter och Henrik - glöm inte att titta på bollen!

En liten rundtur i golf med min son Olle!



Källa: Youtube

.........då tänker jag framför allt på två saker. Dels på filmen - en helt underbar film om män med olika bakgrunder, men som alla har gemensamt att de är arbetslösa och tillsammans försöker de hitta någon meningsfull sysselsättning. Det slutar med att de "strippar" på en av stadens hemmaklubbar och till de lokala kvinnornas förtjusning kör en "full monty", vilket också filmen heter i engelsk tappning.
Allt eller inget handlar också om mig, ingen "stripp" tack och lov, men som den jag är - on eller off. Försöker att hitta balansen, vilket handlar om att ta det lugnt och göra det jag ska. I och för sig har jag haft mycket hjälp av att ibland vara "on", då jag får oerhört mycket gjort, men det straffar sig oftast i slutänden. När jag nått slutänden är jag väldigt mycket off.
Just nu är jag ofrivilligt off p g a "trasigt knä" - inte kul, då jag är "on" på insidan. Försöker kanalisera min rastlöshet i mitt skrivande och tänka på vad jag har lärt mig - acceptera det jag inte kan förändra.

Några tips om hur du gör när du känner dig rastlös?


Källa: Hagalunds Foto

Det är mitt i natten och jag borde sova, men US Masters pågår som bäst och en svensk leder efter att ha skjutit en 65:a dag 3. Bör vara det bästa resultatet en svensk har gjort på Augusta Nationel någonsin. Han har verkligen bjudet oss som tittar på fantastisk golf.

Imorgon är en ny dag och vad som helst kan hända - sådan är golfen. Han går i ledarboll, som det ser ut just nu och med största sannolikhet blir det tillsammans med bland annat Michelsen - vem mer är svårt att säga i skrivande stund.

Ytterligare en svensk - Henrik Stenson har gjort bra ifrån sig och ligger nu på -4 slag.

Jag ser verkligen fram emot US Masters dag 4, för så är det att vara golfbiten.

En höstdag på en svensk golfbana!


 
Källa: Hagalunds Foto

Påskafton blev ju trots alla löften om oväder - riktigt fin och jag tog Dra Maten och "kryckade" mig till butiken i kvarteret. Låter kanske patetiskt, att det hittills idag har varit höjdpunkten för dagen - att "krycka mig till butiken, men så är det när knät är "kraschen".
Jag är så tom på händelser efter veckan som gått, då jag varit sittande eller liggande det mesta på grund av ett litet ingrepp i måndags. När det inte händer så mycket runt mig får jag inte mycket till impulser att skriva om. Det känns verkligen riktigt j-vla tråkigt och mitt tålamod tryter. Boorrriiiinngggg!

Följde US Masters Golf även igår kväll och det är trevligt, men det är också en ständig påminnelse om att det inte blir något golfspel för mig den här säsongen och det känns också hur kass som helst.

Låter jag bitter? - kan jag väl inte tänka mig. Jo, så är det - just nu är jag inte alls med i positiva klubben. Men så går det ett litet tag, så öppnar jag dörren till positiva klubbenhuset igen och så blir humöret bättre.

Tur att "Min närhet" är på ingång - stackar´n - kommer säkert att prata hål i huvudet på honom. Tror han fixar det för han är kanonbra på att stå ut.

Rastlösheten är en måttstock på min andliga hälsa.
Idag kanske jag behöver tänka efter.

Källa: Var morgon ny

Källa: Hagalunds Foto

Visste ni att 3 333 utklädda deltog i påskparaden och tågade genom Visby på skärtorsdagen. Marschen är en tradition som har arrangerats i över 30 år.

Guinness rekordbok har sedan några år tagit bort rekordet, men man fortsätter ändå.

GLAD PÅSK!

Källa: Hagalunds Foto

Jag är helt övertygad om att många blir klart bättre människor av att dansa. Sitter just nu och tittar på Let´s Dance och ser hur många övervinner många hinder, så snart de kommer ut på dansgolvet.

Vad som händer när jag rör mig efter musik - inget jag har någon teori om, men helt klart händer något positivt med mig i alla fall.
Vänta bara tills mitt knä fungerar igen - tror knappast jag blir inbjuden till Let´s dance, men jag kan ju dansa framför TV:n och följa det LIVE via Aftonbladet.

Glädje!


Källa: Hagalunds Foto

Långfredagen har jag alltid förknippat med sorg och mörker, vilket inte är så konstigt då jag tillhör den generationen som fick lära sig att det var den dagen då Jesus dog och då var det sorg i vårt hem. Jag fick på inga vis och villkor gå utanför hemmet. I min stad var det tyst som i graven.
Nej, det skulle vara lugnt och det var alldeles tyst. Det enda nöje som erbjöds var att få delta tillsammans med mor, far och syster i gudstjänsten i min hemstads kyrka och det var bättre än ingenting.
I bänkraderna satt tanter och farbröder och många av dem hade sina barn med sig. Alla var klädda - om inte i svart - så var näst intill alla klädda i mörka och diskreta kläder. Jag är helt säker på att kören var helt svartklädda, om jag minns rätt.
Allt uteliv, om jag får lov att kalla det så - var bättre än att bara vara hemma en dag som denna. Jag bruka tycka om när det var kyrkkaffe efter gudstjänsten och jag kommer ihåg att jag ofta fördrev tiden, under gudstjänsten med tankar om det skulle serveras kaffe eller ej, men jag kan inte tänka mig att det serverades kaffe efter gudstjänsten på långfredagen. Är nästan helt säker på att vi tog i hand och hälsade med en tyst nick för att sedan lämna kyrkan - åka hem till söndagssteken, fast det var på en fredag.

Idag är det annorlunda - idag är långfredagen ljus för mig. För idag är det långfredagen den 6 april och det är två år sedan jag tog ett beslut - ett beslut, som visade sig vara ett av de klokaste valen jag gjort i mitt liv.
Jag bestämde mig att börja om - att lämna det destruktiva liv jag under många år levt och nu är jag här - två år senare och på god väg att ta tillbaka det goda i min värld.

Det har inte varit lätt, men inget kan bli svårare att hantera än det som var mitt förflutna och om jag själv kan förhindra att återvända dit, så önskar jag göra allt som jag kan för att inte vända åter.

Jag är så oerhört tacksam för att jag är här idag - denna långa fredag, som idag inte är så lång. Jag är så oerhört tacksam till alla er som visat mig er väg och att ni har gjort det möjligt för mig att göra bra val och ta bra beslut. Jag tog en dag i taget och dessa dagar har nu blivit till två år.

Jag är villig och jag önskar att fortsätta på den här vägen - med en dag i taget!



Källa: Hagalunds Foto


Jag kan göra den här dagen till en dag att minnas med glädje.

Källa: Var morgon ny

Det lär inte bli många golfslag för mig i år och jag får därför nöja mig med att följa stadens lokala golftävlingar och sällskapsrundor, där andra står för spelet och jag står för applåder och glad tillrop.
Jag kommer med största sannolikhet att tillbringa en hel del tid framför TV:n och följa världseliten på både USA- och Europatoruen. Jag har alltid gillat golf som TV-sport.
Den här helgen - tillika idag och till och med söndag sänds US Masters i bland annat svensk TV. Tävlingen utspelar sig traditionsenligt på Augusta National som ligger i amerikanska södern och är en mytomspunnen golftävlingen - bara det att den utspelat sig på en och samma bana sedan 1934 gör denna tävling speciell.

Flera svenska spelare deltar, bland annat Henrik Stenson och Robert Karlsson. Förutom våra svenska spelare - deltar förstås hela världseliten och det mest kända namnet bör väl vara Tiger Woods.

I skrivande stund har Stenson precis avslutat 18:e hålet med åtta slag, alltså fyra slag över hålets par. En "Mardröm för Stenson" skriver Aftonbladet. För övrigt gjorde han en helt galen runda enligt rapporter från golf.se, då svensken öppnade med två eagles redan på de  första nio hålen.
Robert Karlsson är klar för dagen, men har gjort allt för många misstag för att vara nöjd, enligt golf.se.

Det kommer med all sannolikhet att hända mycket under de kommande tävlingsdagarna och jag ska följa årets - för mig - första stora tävling med stort intresse.

Skulle visst bli snöstorm i påsk utanför mitt fönster enligt yr.no

Källa: Hagalunds Foto

Häromdagen kunde jag läsa i Aftonbladet att 

"Camilla Läckberg spräckte revbenet under dansrepetitionerna.
Nu hotas fredagens direktsändning.
– Så jävla surt, säger hon."

Idag läser jag återigen i Aftonbladet om en olycka, som den här gången har drabbat Marcus Schenkenberg och tidningen skriver

"Foten klämdes svårt under fordonet: Trodde att det var kört"

och när jag fortsätter att läsa vad som hänt visar det sig dock att det verkar att gå bra och Marcus Schenkenberg kan fortsätta som planerat.

Vad gäller Camilla Läckberg finns inget besked ännu, såvitt jag läser. Såg henne i Efter Tio idag, men då satt hon ju still i soffan, som sig bör i det programmet.

Även Camilla Henemark kämpar och en

"Mental coach ska styra upp hennes psyke"

vilket jag kan läsa lite längre ner på löpet i Aftonbladet.

Ja, vi får väl se vad som händer - inte bara dramatik på dansgolvet, en hel del av den varan även utanför. Gillar för övrigt Let´s Dance och hoppas naturligtvis att alla deltagare får möjlighet att fullfölja sin del i tävlingen.

Kanske vore något för de skadade i Let´s Dance
att testa - en sittande dans, då de skadar sig.
Lilla Liv:et fixar det alldeles utmärkt - sittande alltså.



Källa: Anna Malins rum

........är någon påskhare, men även hon är en underbar liten hårboll. Hennes namn är Novia och är en drygt tre år gammal Spaniel king charles. Hon är en bedårande och busig och tampas tillsammans med de andra två att få en framskjuten plats i familjen. De andra två har jag presenterat tidigare, men jag gör det igen och det är Liv - drygt året och den lilla hårbollen Mila - drygt 6 år och bor hos mig.

Den här gången är det Novias tur att få vara med på bild - det händer inte så ofta.

Källa: Anna Malins Rum

........har jag ingen, men jag har ju en kanin - det får duga. Denna härliga lilla hårboll kutar runt och verkar allmänt nöjd med tillvaron. Trots att en kanin kan tyckas vara ganska opersonliga, så har hon för mig en själ och jag gillar henne.

Hon stannade kvar hos mig, då jag tog över min dotter M:s lägenhet, då hon och hennes sambo flyttade till en bostadsrätt. Förutom hunden Novia skulle de få tillökning, som visade sig vara en härlig tjej - lilla Liv:et och vi tyckte alla att det var en bra lösning att Mila stannade kvar där hon var van att vara.

Så nu har jag min alldeles egen lilla påskhare - eller påskkanin närmare bestämt.

Till er som tittar in hos mig önskar jag en GLAD PÅSK!



Min egen bild där hon står hos mig på min fotpall :)

Läser idag i Aftonbladets ledare "Fredrik Reinfeldt och ödmjukheten" - vad är det som händer? Är det dags även för honom att lagom till påsk vända blad. Om jag inte missminner mig gjordes det så vid en känd älgjakt.
Är det verkligen en ärligt inkännande ödmjukhet eller kommer denna plötsliga närvaro av ödmjukhet ur en rädsla av redan förlorade väljare och att 2014 närmar sig med stormsteg.

Det återstår att se hur svenska folket ser på ett politiskt program som till stora delar bygger på ödmjukhet och ödmjukhet som endast används som punktinsats för att blidka svenska folket.

Nja, jag väljer nog att fundera mycket noga innan jag går på "den lätte".

Källa: Hagalunds Foto

....gör gott. Jag kan ju inte påstå att det blev någon längre stund i solen idag, men det blev en promenad tillsammans med "kryckan" till butiken i kvarteret för några små inköp. Det gör helt enkelt gott att se lite människor i farten. Att se att livet faktiskt går vidare utanför mina väggar, då träningen av knät hos sjukgymnasten ligger nere p g a måndagens "lilla" ingrepp.
Jag självömkar inte! Jag tycker det är gott att se att allt är som det ska. Det har en förunderlig inverkan på mig att gå ut en stund, även om det är en kort runda. Och jag är snart tillbaka, även om jag får ge sommaren för rehabilitering.

Jag har alltid haft en mycket stark känsla av hur viktigt det är att jag rör på mig, även då jag inte gjorde det - av osunda skäl. Nu är jag tacksam över att jag både har en önskan att röra på mig och faktiskt gör det, trots vissa fysiska svårigheter.

Enligt yr.no ska vädret dessvärre bli sämre under påsken, men det kan ju ändra sig. Kan nog - oavsett väder - bli en och annan kortare promenad tillsammans med "kryckan" och "Min närhet". Lite tråkigt för "Min närhet" att ständigt vänta in mig, men han är tapper.

Källa: Hagalunds Foto

Nu när jag är "rörelsehindrad" p g a mitt knä, så har jag en hel del tid att "surfa" runt - både i bloggvärlden och på andra sajter. Jag tittar även en del på TV - mest sport, nyheter och debatt.

Jag slås av tanken att många - långtifrån alla - som skriver och blir intervjuade ofta använder ordet "man" istället för "jag". Även då jag tidigare suttit i olika forum och lyssnat, generaliseras debatten gärna.
För inte så längesedan satt jag med vid en information, där åhörarna var mycket aktiva i debatten.
Jag lyssnade nogsamt under ett par timmar och registrerade att ordet "man" användes i stort sett uteslutande. Istället för att säga "Jag tycker.......", så sa näst intill alla, som hade synpunkter - "Man tycker....."

Det slog mig då, att när en person använder "Man tycker.....", så generaliserar den personen och jag inkluderas, som om jag tyckte likadant, utan att ens tycka som den som framför åsikten. 

Varför är det så svårt att att skriva "jag" eller att prata i "jag-form". Är det möjligen så att jag i en debatt gärna talar i "man-form", för att jag inte är modig nog att ensam stå för min åsikt.

Det var inte första gången jag tänkte - "prata för dig själv" och varför säger jag inget. Nej, jag är inte heller särskilt mordig - något att tänka på.

Jag lyssnar gärna till vad du har att säga, och jag önskar mig
mod att tala om för dig när du kan göra dig till tolk för mig!



Källa: Hagalunds Foto

Det är inte så illa som rubriken låter, men jag är inte så flyttbar just nu och det är "träligt". Skrev jag något annat, så vore det en osanning och i ett av mina tidigare inlägg skriver jag just om att "Tillrättalagt" skrivandet i bloggen och det är inte så det är tänkt för mig. Jag skriver, som det är - att det är "träligt".

Tur att jag läser och skriver - jag tycker om det och det får tiden att gå. Det känns också meningsfullt att få läsa om hur andra gör och lufta sina tankar genom att skriva.

När jag tittar ut är det även idag sol, sol och åter sol. Det ser verkligen skönt ut, men det kanske är kallt och blåser - vet faktiskt inte - vet inte ännu i alla fall.
Får se om jag orkar "krycka" mig till butiken i kvarteret och gör jag inte det, så kan jag be om hjälp för att få det jag behöver. Anledningen idag till att jag inte ber om hjälp direkt är att jag behöver komma ut och få luft - jag behöver röra på mig och då är det så skönt att ha ett mål och ett sådant mål kan vara att "krycka" mig till butiken, om så bara för att köpa med mig mjölk.

Ler lite när jag skriver detta - mitt liv har verkligen förändrats. Från att för några år sedan ha levt ett fartfyllt liv med allt det som jag såg som ett tecken på framgång, till idag när jag får använda tankens kraft för att orka "krycka" mig till kvarterets butik för att köpa mjölk. Dagens handikapp är förstås övergående och det är därför lättare att hantera, än om det vore bestående. Poängen är att jag trots mina begränsningar har ett rikare liv än vad jag någonsin har haft och det är verkligen inte synd om mig - jag mår bättre i mitt inre än jag någonsin har gjort. Idag vet jag bättre och kan hantera stundens frustrationer.

Jag är här och nu, men självklart tillåter jag mig att se fram emot den dag då jag ska få en ny knäled och att smärtan till följd av ingreppet i måndags ska lägga sig. Då blir jag också mer rörlig och kan återigen, utan tankens kraft gå och köpa min mjölk i kvarterets butik - då bara gör jag det!

"Varken idag eller någon annan dag kommer jag att få mer på min lott än ja kan bära!"

Källa: Var morgon ny



Källa: Hagalunds Foto

....slut för denna gången. FBK har ju knappast varit särskilt övertygande den här säsongen. Vi som är FBK:are är ju bortskämda med att herrarna regerar - mer eller mindre, men så icke denna säsong. Jag var nog lite förvånad att de tog sig så här långt.

Brynäs är alltså klart för SM-final och det är på sin plats att säga, GRATTIS.

Så grabbar - nu får ni ställa in klubban och ta fram golfklubban istället. Det händer ju att ni syns på stadens golfbanor då och då. Varför inte gå ut i våren och plocka vitsippor till era fruar, som under säsong verkligen är en tapper skara hockeyänkor.

Källa: Hagalunds Foto

Jag har inte följt förstå-sig-påarna alls idag, varken i Aftonbladet eller Expressen, men såg att Sportbladet Hockey har en ny App, vilken jag har installerat - gillar ju bland annat hockey och det kan ju vara kul att följa slutspelet via den om jag inte har möjligthet att göra så via TV.

Jag tänkte i alla fall att bänka mig framför TV:n ikväll och följa den femte semifinalmatchen mellan FBK och Brynäs. Nu håller ju jag på FBK, så av den anledningen vill jag naturligtvis att de ska klara av tre raka mot Brynäs.
Nihlstorp är tillbaka i målet - så mycket vet jag och jag hoppas det kan ge FBK ryggraden tillbaka.
Frågan är hur det ska gå ändå - jag som FBK:are bör ju känna det som en självklarhet att det ska gå vägen, men jag gör inte det - dessvärre.

Innan jag ens har avslutat och hunnit publicderat detta inlägg gör Brynäs 1-0. Det bådar inte gått. Nu kan vi snacka övertag för Brynäs.

Vi får se om några timmar om FBK har gjort sitt för säsongen.



Källa: Hagalunds Foto

Tänk om det vore lika lätt att träna insidan, som det är att träna utsidan. Jag har förvisso blivit klart bättre på att lyssna inåt, men ändå är det svårt att per automatik göra sådant som jag idag har lärt mig är bra att göra för mitt inre.
 
Läste i Aftonbladet Wellness idag, i en artikel om hur "Vissa av oss behöver en liten extra knuff ur startgroparna för att komma åt lysknappen även inombords." Artikeln är skriven av Mia Törnblom och väl värd att läsa.

Den här typen av artiklar och själv-hjälps-böcker, som beskriver hur insidan kan tränas, har jag läst ett flertal av de senaste åren - kan ibland tycka att det blir lite för mycket, samtidigt som jag behöver påminnas om att träna min insida. Jag varken "måste" eller "ska aldrig" tvinga mig bara för att...... - jag behöver bara påminna mig om hur viktigt det är att ta hand om mitt inre, sedan gör jag mitt eget val.
Jag vet sedan en tid att jag mår väldigt bra av att "lyssna inåt" - en liten stund varje dag. Så varför är det då så svårt att genomföra det som är bra? Jag har inget svar, det bara är så. Jag har i alla fall insikten idag, vilket hjälper mig att genomföra - trots motstånd.

Jag skriver ofta tänkvärda ord i min blogg och något som verkligen är tänkvärt är orden: "Gör det enkelt!" Jag ska inte tala om vad som är att "Göra det enkelt" för dig, det är du själv bäst på att tänka ut - jag är helt övertygad om att du har förmågan. 

När jag inte hade insikten om vad som var enkelt eller bra för mig, då tog jag hjälp av andras erfarenheter.

Gör det enkelt!


Källa: Hagalunds Foto

Livet i bloggen och på facebook - hur ärliga är vi? Hur ärlig är jag? Skriver du och jag ner precis så som det är eller tillrättalägger vi det vi skriver. Upprättar vi ett liv, som vi låter andra läsa om i bloggvärlden, men i själva verket ser våra liv helt annorlunda ut. Finns det en fara i att låta det skrivna ordet konstruera en värld - min värld, som kanske inte är sann?

Vet jag när jag är ärlig? Jag får verkligen fundera innan jag publicerar min text - och känna in om det är så som jag skriver och framför allt ställa mig frågan om jag är ärlig mot mig själv.

Det är inte alls konstigt att önska ett problemfritt liv - jag som alla andra önskar ett liv som är välfyllt med vackra saker, vackra handlingar, att ingå i olika sammanhang - mycket av sådant som bekräftar mig och förstås med så lite gnissel och problem som möjligt. Dock är ju livet inte sådant och jag tycker lika lite om, som många andra att konfrontera den vardag, som varken är eller blir som jag vill.

Som jag ser det så krävs det mod att våga dela med sig om hur vardagen verkligen är, men förstås på ett sådant sätt, så att skrivandet inte skadar andra - inte medvetet skada någon.

Att dela med mig av min sanning - ger oändligt tillbaka!



Källa: Hagalunds Foto

När jag tittar ut idag är himlen helt blå och solen skiner - lite kallt, men jag är mest inne just nu, så jag kan låtsas att det är varmt och vår i luften där ute.
Vaknade runt åtta och drack som vanligt mitt kaffe. Min ork är på sparlåga, men jag vet ju varför och just därför får det vara så nu.

Igår genomgick jag en mindre operation på stadens sjukhus. Inte knäoperationen, den blir förmodligen i mitten av maj, då jag nu fått kallelse till det förberedande besöket, vilket ska ske i slutet av april. Ja, det är "mycke" nu.

Operationen igår gick bra. Känner mig lite omtumlad och trött idag, men annars är det okej. Min dotter hämtade mig vid stadens sjukhus när jag var "fit for fight" igen frampå eftermiddagen och följde sedan med mig hem. Hon och lilla Liv:et stannade frampå kvällen så jag fick känna på att jag klarade mig själv, innan de begav sig hem till sitt. Det är en sådan gåva att få känna deras närhet - vi bor ju bara några kvarter från varandra.

Ett steg i taget gör det möjligt för mig att ta ett steg till!



Källa: Anna Malins Rum

Nu spinner mitt trådlösa nätverk som en katt. Det blev bara så bra och jag har äntligen slagit mig till ro i mitt lilla hem och skriver och skriver - jag skriver inte bara på bloggen, utan jag skrive en hel del vid sidan om också. Det behöver jag visserligen inget nätverk till, men mitt i allt nätverksbyte har jag fixat en - för mig ny, men lätt begagnad dator. Så nu har jag ett sådan där litet nätt hemnätverk med skrivfunktion, musik - bland annat spotify, dator uppkopplad med TV och allt kan jag dela med mig själv and so on. Det är verkligen inget märkvärdigt - allt second hand, men fullt funktionsdugligt och en väsentlig skillnad från det jag hade tidigare.

På den tiden då jag fortfarande var rädd om mig, alltså innan jag slutade bry mig - mitt "förflutna" som jag ibland skriver om, då jobbade jag en hel del med system och IT. Kul att plocka upp lite av det gamla om än för husbehov. Det är ju precis så det är - ett litet steg i taget, ungefär så mycket som jag ska för stunden. Gillar det!

Ett steg, ett ögonblick, så nästa steg och nästa ögonblick.
Hur befriande är det inte att leva så enkelt!


Källa: Hagalunds Foto