Många skratt
Påskhelgen har varit väldigt lugn, vilket triggar min rastlöshet till bristningsgränsen. Det är ändå precis som det ska, då jag i hela mitt liv har sprungit ifrån tristess och stillhet och flytt in i allt som gör att jag slipper mina tankar. Det är en ny tid nu och jag vet med det förstånd jag har idag, att jag i min strävan att våga vara stilla är precis där jag ska vara nu.
På långfredagen träffade jag några vänner och delade en stund med dem - det var på dagen två år sedan jag lämnade mitt förflutna för att välja ett bra liv - ett liv där jag tar mitt ansvar. När jag kom hem hände något mycket märkligt. Jag var ensam och jag kände sådan sorg - en sorg som var näst intill outhärdlig. Den var där och jag kunde inte förstå varför. Förutom samtal med "Min närhet" lät jag min sorg vara och jag behöver idag inte agera på den. Det är det som är det fina, att jag inte behöver döva min sorg, utan jag låter känslan få stanna och jag har lärt mig att det går över.
Plötsligt händer det, som de beskriver i reklamen för Triss - jag skrattar igen och det är ytterligare en känsla, som kommer och jag låter den komma och den får också stanna.
"Min närhet" har nu åkt hem till sitt och en ny arbetsvecka. Jag är tacksam för helgen som gått och att vi har så lätt till skratt tillsammans.
Jag kommer att känna sorgen igen, men jag kan blanda den med glädje
och då skrattar jag snart tillsammans med dig.
Källa: Hagalunds Foto
