Anna Marias Verklighet -

Jag nås av dina ord..............

I inlägget "Yr.no - suck!" för ungefär en vecka sedan berättar jag bland annat om den resa till Spanien, som jag har framför mig tillsammans med min syster och mor. Innan den tar sin början tillbringar jag några dagar i min födelsestad för att bland annat hälsa på nära och kära.

Här är jag nu och har hunnit tillbringa några dagar tillsammans med "de mina". Vi har förstås "surrat" runt i den "lilla stadens" butiker och smakat både sallader och kaffebröd för att samla kraft för att återigen ta oss an butikerna.

Det viktigaste har dock varit att besöka en nära vän, som insjuknade för en tid sedan. I det mötet fann jag både glädje och sorg. Glädjen var stor över mötet mellan oss, men sorgen är så närvarande när vi ser vad tiden har gjort med oss.

Jag ser i dina ögon att du tycker om att vi möts

Jag nås av dina ord, även om jag inte kan höra dem

Jag känner vad du säger, även om dina ord inte komma över dina läppar

Jag tycker så mycket om dig min fina vän Jag kramar din hand och vi förstår

Tack för att du vill ha mig nära dig

Bildkälla: Hagalunds Foto

2012-08-18 @ 18:19:00 Permalink En stund i stillhet Kommentarer (5) Trackbacks ()

Nu ska jag berätta om min vinst

I mitten av april deltog jag i en tävling hos bloggaren ”Arga Klara” en kul och händelserik blogg dit jag gärna tittar in med jämna mellanrum för att läsa och roas av diverse upptåg. Det finns också en tydlig och klar berättelse om den kamp hon för mot sin smärta.

Vinnaren skulle få 350 SEK hos Groupon, som dagligen erbjuder deals på resor, äta, nöjen, prylar och mycket annat.

Sagt och gjort – jag anmälde mig med kommentaren: “Om jag vinner skulle mitt ego ta över och jag skulle använda presentkortet till någon behandling, som jag behåller all deles för mig själv.”

Redan innan jag anmälde mig till tävlingen fick jag e-mail från Groupon varje dygn om erbjudanden, så att de hade en hel del att välja mellan var jag på det klara med.

Himmel och hav – jag vann – fick jag reda på någon vecka senare och då jag varit sjukskriven länge och min kassa inte tillät särskilt mycket lyx, var lyckan gjord.

Någon ego-behandling blev det inte, men så för några veckor sedan dök i min smak mycket fina örhängen med Swarovskikristall upp i ett av e-mailen från Groupon. Jag beställde genast och inte nog med det, slanten räckte till två par och eftersom jag har mer än två hål i öronen passade det ”geschwint”. Ungefär fyra veckor efter beställningen så anlände de i min brevlåda och de är så fina. Se själv på bilden nedan.

Tack Klara, som ordnade tävlingen – jag är verkligen glad för mina örhängen.

2012-08-17 @ 22:24:00 Permalink Att berätta är inte att bekänna Kommentarer (2) Trackbacks ()

Yr.no - suck!

I staden där jag bor är det en enda stor sol enligt yr.no just nu, men i själva verket har himlen öppnat sig och jag ser för närvarande inga tecken på någon ändring till det bättre och då menar jag sol.

Jag har en viss förståelse att inte ens den datastyrda informationen hinner med vädrets nyckfullhet denna sommar, men en helt klar sol på dataskärmen till regn i verkligheten, som inte ser ut att ha något slut - det måste väl finnas någon slag samstämighet, men jag är inte metereolog, så vid närmare eftertanke böjer jag mig för att de gör sitt bästa.

Oftast älskar jag den svenska sommaren, men i år har det varit lite för opålitligt enligt min smak och nu beger jag mig söderut, närmare bestämt till Palma, Mallorca. Förmodligen är där asvarmt och svettigt och alldeles förfärligt klibbigt, men just nu lockar det mig för jag önskar sol och varma bad. Min fina syster har tillsammans med sin sambo en lägenhet där och jag samt vår mor har förmånen att följa med henne dit en vecka.

Jag kan återigen konstatera hur lyckligt lottad jag är, som har så många fina nära och kära runt mig och där jag nu har valt att vara närvarande i deras gemenskap på nytt. Låter kanske "uppstyltat" när jag skriver om min närvaro och min återtagna gemenskap, men det är så för mig - att idag gör jag för mig ofta bra val, vilket har visat sig resultera i nya möjligheter.

Solen skiner även idag, trots regn - när jag tänker efter

och med största sannolikhet kommer den även

att göra det från en blå himmel när jag

når destination Palma, Mallorca om några dagar.

Här ska bli "Gudagott att vara".

2012-08-10 @ 13:54:53 Permalink Att berätta är inte att bekänna Kommentarer (2) Trackbacks ()

OS - medaljens olika sidor

Kan i dagar som dessa inte vara lätt att hitta något meninsfullt att se på TV om du och jag inte finner idrott så intressant att vi gärna fyller våra vardagsrum med kampen mellan denna vår tids gladiatorer. Det är ju inte som förr - på liv och död för gladiatorn, även om jag ibland tror att den medverkande i OS på fullaste allvar tror att han/hon ska dö om de inte får en medalj som hänger runt halsen, som någon slags försäkran om att döden inte når dem.

Jag konstatera att OS innehåller inte mycket lek - nej det är verkligen allvar och lika lycklig som den medverkande visar sig vara, då han/hon sätter tänderna i den skinande medaljen han/hon har hängande runt halsen, så har den också en baksida.

Så medan glädjen inte har några gränser för den som lyckas, så är sammanbrottet totalt för många av dem som inte lever upp till en hel nations förväntningar.

För att inte tala om då glädjen byts till sorg, då dopingpolisen har fångat en medaljör för otillåten substans i kroppen, som då får ansluta sig till dem som endast får smaka på medaljens baksida. Tack och lov har detta ännu inte hänt under OS 2012, även om det tragist nog har blivit ett så vanligt inslag med doping i idrott att jag nästan förväntar mig att det ska hände - frågan är bara när.

Sedan tittar jag med förundran på alla dem som riskerar sin medverkan genom att tjuvstarta och med omedelbar verkan får lämna startfältet - suck! - efter allt slit under fyra år och på några sekunder är det över,

Listan på dem som vänder hemmåt i förtvivlan och uppgivenhet kan bli lång, men människan är fantastisk och det dröjer inte förrän dessa idrottare återigen sliter näst intill varje dag för att om fyra år återigen kämpa för att få vara med i gänget på medlajens framsida.

Jag är en av dem som gärna fyller mitt vardagsrum med kampen från alla dessa gladiatorer, som har vigt en stor del av sitt liv för att underhålla mig.

2012-08-08 @ 11:24:16 Permalink Att berätta är inte att bekänna Kommentarer (4) Trackbacks ()

Att sätta korken på flaskan

Det kan nog tyckas för många, att när en människa beslutar sig för att nu är det nog – nu orkar jag inte en dag till, bör det vara en enkel sak att sätta korken på flaskan, stänga alla bakdörrar till drogen, vilken drogen det än må vara – helt enkelt ”ta mig i kragen” och leva ett sunt liv som vem som helst.

Tro mig – det fungerar inte så. När korken satt på flaskan och när alla bakdörrar var stängda, låsta och nyckeln till låset låg i säkert förvar på sjöbotten fann jag en verklighet och vardag, som innehöll bland annat att ta ansvar. Ja, men hallå – det är väl självklart att som vuxen ta ansvar, tycker du säkert. Jo, så är det säkert för de flesta, men inte för alla och jag var en av dem. Jag var flyktbenägen när smärtan blev stor inombords.

Du som läser detta tänker kanske på ”det där med kragen igen” och ordet ”svag” är också sådant jag får höra. Må så vara – ”ingen krage” och ”svag”, vad ska vi göra med oss stackare, som inte har någon karaktär. För det är kanske det vi är – stackare helt utan karaktär, som inte förtjänar annat än att leva på undantag, utan respekt och sakta men säkert brytas ned ytterligare av skam. Om jag säger eller skriver att alkoholism är en sjukdom, fnyser många och suckar - ”de skyller bara ifrån sig”. Då säger jag till dig som inte vet bättre att du ska ”ta dig i kragen” och läsa på – du lever år 2012.

Det har nu gått nästan på dagen två år och fyra månader sedan jag tog mitt beslut, att nu får det vara nog och sedan den dagen har jag fått möta verklighetens många ansikten såsom att ta ansvar och ställas ansikte mot ansikte med mitt förflutna. Jag tar endast en dag i taget. Om morgondagen vet jag inget, men jag har en stark önskan om att inte gå in i mitt förlutna på nytt.

Verkligheten är skoningslös när jag blickar tillbaka, men ljus när jag blickar framåt och jag är mycket tacksam för all den kunskap och erfarenhet jag har fått och får ta del av från människor som går före mig och visar vägen. För utan denna kunskapen tror inte jag att jag skulle ha en chans.

Jag är också mycket tacksam för att jag har två fina och förståndiga barn som är både ärliga och modiga att berätta sin historia – om de upplevelser de bär på från åren då deras mamma var aktiv alkoholist och även tiden då deras mamma tar sig tillbaka till ett liv i ansvar och omsorg om sig själv och andra.

Min sommar tillsammans med mina barn, ”Min närhet”, mitt nyopereade knä och många fina vänner har ”trots vädret” varit fin på många sätt. Jag har tränat både mitt inre och yttre på ett sätt som jag tror hjälper mig ytterligare framåt. Jag har därför prioriterat bort min blogg under en lång tid. Hi, hi, hi - jag har nästan alltid något att skriva om, för mitt huvud är fullt av uppslag, men jag la det åt sidan då annat fick ta plats för mitt eget bästa och jag är tacksam för att jag idag förmår göra dessa prioriteringar. Något jag inte hade gjort för några år sedan. Jag hade då slimmat mitt schema och tagit en ”styrketår” eller något att bli "uppåt" på.

Nej, det är inte så enkelt att bara sätta korken på flaskan och ge löften om att jag aldrig ska dricka eller använda andra droger mer. I min värld krävs det ett inre arbete efter att jag ”skruvade på korken” - ett livslångt inre arbete och jag kan nu ana mig till en större rikedom än jag någonsin haft - långt före jag ens luktade ner i en flaskhals.

"Vi lär oss att förstå vad vissa svåra omständigheter har betytt i vår tillvaro.

I efterhand klarnar allting.

Visdom är att veta att allt är som det ska - mitt i stormen."

Källa: Var morgon ny

Bildkälla: Hagalunds Foto

2012-08-07 @ 14:15:08 Permalink Att berätta är inte att bekänna Kommentarer (3) Trackbacks ()