Det finns absolut inte något jag är missnöjd över när jag ser tillbaka på de två veckor jag tillbringat på stadens sjukhus - kan bara konstatera att personalen, oavsett vilken yrkesgrupp jag varit i kontakt med, jobbar mycket hårt och försöker på alla sätt tillfredställa mig som patient. Tack kära ni!

Men hur bra jag än hade det på stadens sjukhus, så är det skönt att vakna i sin egen säng. Med eller utan smärta, självömkan eller vilken känsla som helst, som infinner sig när jag slår upp mina ljusblå. Det finns inget som för mig är bättre än hemma och jag är glad för att det är så.
"Min närhet" har idag åkt hem till sig och lite oro har jag känt för att vara ensam, framför allt med smärtan och självömkan, men nu har eftermiddagen kommit och jag måste säga att jag mår riktigt bra i det mesta.

Jag sitter förvisso den mesta tiden med små avbrott av övningar som jag fick med hem på en lapp av min sjukgymnast, men det är okey. Lite otålig blir jag, då jag ser mig omkring på det som jag önskar göra, men nu är det så och det får vänta.

Igår fick jag erbjudande från Viaplay om en provfri månad, så idag tog jag tag i det och skaffade ett konto. Det som lockar mig hos Viaplay är framför allt golftävlingarna som de sänder och idag börjar US Open. Jag älskar att se golf på TV! Passar mig för övrigt bra den här helgen, då min närhet ska ge sig iväg en bit nedåt i Sverige för att hämta hem en nyinköpt motorcykel vid namn Suzuki Hayabusa (bild kommer säkert vid tillfälle). Ska vara en dräpare, men jag begriper mig inte på sådant. Det ända jag förvissade mig om var att den var tvåsitsig, så jag får åka med - först då gratulerade jag till nyförvärvet. Fort ska den gå i alla fall - suck! Ytterligare ett fartvidunder att oroa sig för. I tidigare ägo finns en silvergrå mustang, men intresset för fart är stort och det är ingen ide att gnälla om oro - det är bara att släppa taget och inse att han bör vara gammal nog att ta sitt eget ansvar. Hihihi! eller är han det tro och observera att jag skrev bör.

Allt är just nu som det ska och jag får säga att jag är riktigt nöjd för stunden!


Bildkälla: Hagalunds Foto

Om vädergudarna har varit på samma möte som yr.no och tidningarna skriver ärligt om vad som klubbades igenom så ser vädret lovande ut inför Valborsmässoafton och 1:a Maj - i alla fall i staden där jag bor. Det krävs förstås att de är eniga i frågan, annars är risken att det blir grådis. Det får tiden utvisa.

Oavsett väder - firar under morgondagen hela Sverige att våren är här och jag konstaterar att fem av årets tolv månader redan har passerat. Oj, vad tiden går fort!

Jag önskar er alla ett fint Valborg!

Bildkälla: Hagalunds Foto

.....och jag har på känn att det kommer att bli en fin dag. Igår när jag var på väg till Västerås med några vänner, så ringde min dotter till min mobil och frågade om jag hade lust att komma till lekparken, där hon och Livisen skulle leka loss en stund. Det var lekparksväder med sol, om än lite kallt i vinden. Jag satt i bilen på väg till Västerås där jag skulle tillbringa dagen tillsammans med vänner, så därför hade jag inte möjlighet att möta upp för lek. Kanske det kan bli en liten stund idag, att sitta i solen och följa lilla "härjos" upptåg. Men det blir som det blir.  

Det är fortfarande före lunch hos mig och jag har druckit mitt kaffe, ätit en smörgås och ägg - en lång frukost i stillhet. En stund i stillhet ger oftast det lugn jag behöver inför dagen.

Till min morgon hör också att läsa dagens text ur boken "Var morgon ny", en bok fylld med citat och reflektioner, som jag kan stilla ner mig till inför dagens åtaganden.

Ur Var morgon ny - 29 april

"Kärleken mellan två människor är något mycket dyrbart. Den är ingen ägodel.
Jag behöver inte längre äga för att vara en helgjuten människa.
Den sanna kärleken innebär frihet."

Källa: Angela L. Wozniak

För mig betyder det att om jag har en god självkänsla och ett gott självförtroende - helt enkelt lever i balans och med tillit både till mig själv och till andra, så behöver jag inte styra andra människor. Jag kan släppa kontrollen. Det är inte helt lätt och är inte konstant. Det är inte något som infinner sig per automatik, men jag har en önskan om att var dag få känna den friheten att inte behöva kontrollera. Jag gör så gott jag kan och det har blivit så mycket bättre och idag ska jag ta hand om det som är mitt ansvar.

Bildkälla: Hagalunds Foto

Det är nu morgonen den 27 april och sjukpengen har landat på kontot - mitt konto. Det är inte lika mycket "klirr i kassan" som i lönekuvertet, men det är okey ändå. Jag har det jag behöver och lite till. Det fungerar och jag kan ge mig själv och någon annan en liten present ibland.

Jag gav mig själv en ny resväska häromdagen och jag är glad för den. 

Väskan är härligt orange och jag packar den med mina drömmar - 
tills jag en dag, kan resa igen och fylla den med annat
och då packa upp mina drömmar och låta dem bli verklighet.

Och du som tittade in till mig igår, kunde läsa om min iver över att få ge Liv sin första docka - ett ögonblick som får mig att förstå varför jag tycker det är så härligt att vara mormor till Liv.
 

"Jag kommer att ha en dröm idag. I drömmen finner jag vägledning."

Källa: Var morgon ny


Bildkälla: Hagalunds Foto

I dagens VF - en av stadens lokaltidningar beskriver J, min dotter M:s sambo om hur det är att vara pappaledig. Han tillbringar sedan en vecka tillbaka sin tid på "pappajobbet" i hemmet. När han inte "papparjobba" är han en av dem på nämnda tidning, som underhåller oss med händelser och resultat från sportvärlden, men gör nu en kul jämförelse mellan de båda jobben, för det är det ju - jobb menar jag - även pappajobbet. Det kan nog både kvinna och man instämma i.

Han skriver:

".........faktiskt en hel del likheter mellan att tillbringa dagarna med dottern och passen på VF."

En rolig krönika om två så olika världas likheter.

Jag gillar Marcus Birros krönikor i Expressen - läser inte så ofta hans fotbollskrönikor, men gärna de krönikorna som vänder sig till oss människor i verkligheten. Och det han skriver går oftast rakt in i hjärtat hos mig.

Rubriken i dagens krönika lyder:

"För varje magsur jävel som hånar dig går det minst tio andra som älskar dig."

och han skriver också:

"Man kan aldrig förlora så länge man är naiv. Bara hårda hjärtan förlorar."

Jag har i det tysta önskat någon slags bekräftelse på min övertygelse om att naivitet är en positiv egenskap. En egenskap, som jag tycker är värd att låta utvecklas. Och varför? Jo, jag är naiv och tror att den egenskapen gör mig öppen i sinnet och mottaglig för att kunna ta emot människors välvilja och lära av deras erfarenheter. Vilken rikedom att få ta del av andra! Jag är av den bestämda uppfattningen att människan är god till den dag, då hen besvisar motsatsen och jag är inte beredd på att ändra mig på den punkten. En och annan "magsur jävel" är jag däremot beredd att möta och så får det kort och gott vara.
Jag skriver ofta i mina texter om att lyssna till andra och att följa vinnarna och nu lyssnar jag till varje ord i det Marcus Birro skriver och det lägger sig direkt tillrätta i maggropen.

Jag är ingen mes, onej - tro inte det! Min naivitet idag handlar inte om att tillåta en och samma människa trampa på mig, som om jag vore en dörrmatta lämplig att kliva på för att torka bort sin egen skit. För mig handlar den här sortens naivitet om att ge människor en chans, utan att vara misstänktsam.

Min övertygelse är att om människan slutade vara så förbannat misstänksam och girig, så skulle både min och din vardag se helt annorlunda ut.
Men jag ska inte tala om för dig hur du ska göra - jag sopar framför egen dörr och fortsätter att vara naiv och vara öppen för dig vem du än är.

"Jag ska se varje stund med barnets ögon.
Det skänker mig glädje och tillfredsställelse."

Källa: Var morgon ny


Källa: Hagalunds Foto

Jag är inte en person med särskilt bra tålamod. Jag vill oftast att det ska ske nu - helst igår. Det var ett av mina tillkortakommanden som var i full blom i mitt förflutna. Jag kunde aldrig vänta och jag drev min omgivning hårt, både privat, men mest i mitt arbete. Jag ställde oerhörda krav på mig själv, vilket också innebar att mina krav omfattade min omgivning. Jag hoppas att jag har mer av tålamod nu och att de högt ställda kraven på både mig själv och min omgivning förhoppningsvis är lite lägre ställda. Det är en process, som får arbeta med tiden och jag har en önskan om att lära mig släppa taget om det som inte är mitt ansvar.

Vilken befrielse att snabbt kunna identifiera om "jag äger problemet", ett näst intill utslitet uttryck, men som jag tror de flesta vet vad det betyder. Om "jag inte äger problemet" eller på något annat sätt behöver ta ansvar i det som händer eller ska hända, vad skönt är det då inte att kunna släppa taget och lita på att de som har ansvaret tar det och inte "ta över" och "styra upp" för att få det som jag vill. Numer behöver jag oftast inte få det som jag vill, men jag bidrar gärna om någon ber om min hjälp.

Fortfarande slår pendel fullt ut åt ena eller andra hållet - on eller of, men jag hoppas och tror att jag ska nå en balans så småningom. Det är då lugnet infinner sig och jag kan lägga energin där den ska vara - på det som är mitt ansvar.

Tålamod att låta tiden jobba för mig
och ha en tillit att insikterna mognar och ger resultat.

Jag kan släppa taget!


Bildkälla: Hagalunds Foto

Inget på schemat idag och jag borde tycka att det är hur trist som helst, men det gör jag inte. Några små händelser från gårdagens kväll sitter fortfarande i och jag känner mig riktigt glad idag. Knepigt - det är inte mycket nu för tiden, som behövs för att jag ska känna mig nöjd med det som är. Nu för tiden är jag mycket lättroad.
Normaltillståndet är schemalagda dagar - heltidsarbete och lite pyssel på kvällarna och så är det dags för att sova. På helgerna kommer "Min närhet" till mig eller så åker jag till honom och nu och då hälsar jag på mitt barnbarn lilla Livisen. Så går veckorna utan någon större dramatik - förutom en och annan grannfejd och så är det ju släkten förstås. Jag skojar!

Så är det inte nu - ska inte dra allt, men jag är sjukskriven i väntan på att få inopererat en ny knäled, vilket är planerat till slutet av maj. Jag kan alltså inte ta mig från A till B, som jag önskar och är därför beroende av andras hjälp. Dagarna kan bli långsamma och tålamod är inte min starka sida, även om det har blivit något bättre sedan en tid tillbaka.

Dit jag vill komma är att det behövs så lite just nu för att min dag ska bli lite roligare. Så blev det igår och det känns som om det har följt med in i den här dagen också.

Det kan bli bra idag också, om jag bestämmer mig för det.

Istället för att vara rädd för det okända sak jag glädjas åt det.
Det hjälper mig att bättre förstå livets mysterier.

Källa: Var morgon ny


Bildkälla: Hagalunds Foto

Igår och idag har jag ägnat tid åt att sortera i min blogg.

Det var spännande då jag den 2 februari 2012 publicerade mitt första inlägg, som jag kallade just så "Mitt första inlägg". Det kändes lite "spoky" att låta andra ta del av mina tankar, helt utanför min kontroll. Det har varit hur bra som helst för mig att släppa den kontrollen.

Bloggvärlden är full av fantastiskt inspirerande bloggar framför allt i bild, men min tanke var och är att skriva och använda bloggen som ett skrivrum, där jag kan formulera mig. Jag bestämde mig därför för en enkel layout - rätt och slätt text och någon enkel bild för att lätta upp. För mig är det texten om vad och hur jag tänker, som är viktigast. Jag har också de senaste veckorna även skrivit om musik och sport - om än ytligt.

Jag är så tacksam till er som tar er tid att titta in till mig och många tack till er som lämnar ett avtryck - en kommentar värmer alltid. Bekräftelse har en förunderlig kraft.

Nu har jag gjort några smärre förändringar och tagit bort kategorin "Tänkvärt" och flyttat de inläggen till "Reflektioner", då de ligger nära varandra i betydelse. För övrigt har jag öppnat kategorin "Musik & Nöje" och "Sport". En presentation av bloggens innehåll finns under länken "Mer om mig", under bilden på bloggens startsida.
Ytterliggare någon förändring kommer att ske under rubriken "Kategorier" - men en sak i taget.

Om jag står inför någon form av förändring i dag
vet jag att jag inte är ensam.
Det som väntar mig är det rätta för mig och
det är nödvändigt för mitt välbefinnande.
Liv är utveckling.
Nu väntar mig nästa steg i mitt liv.

Källa: Var morgon ny


Källa: Hagalunds Foto

Jag har så långt tillbaka jag kan minnas, varit fullt upptagen med att "Följa andras väg" inte att "Följa min väg" och därför har jag helt glömt bort vilket som är "Min väg".

Jag har läst artiklar om "Så hittar du dig själv". Jag har lyssnat till vad andra säger att jag ska göra och hur jag är, så länge att jag fortfarande har svårt att identifiera vad jag egentligen själv vill göra och vem jag är. Jag är idag tacksam att jag åtminstone har fått en insikt om att jag också ska lyssna inåt.
 
Inte mycket av det jag tidigare har lyssnat till har fått mig att "Följa min väg". Jag har istället försökt ännu mer att följa den vägen, som andra har sagt att jag ska följa.
Om någon i mitt förflutna sa till mig att hoppa - då hoppade jag. Det känns tragiskt när jag tänker tillbaka. 
Jag har lagt ner oändligt med energi på att göra som andra säger för att få höra att jag är duktig, att jag duger och längs med vägen har jag blivit alltmer tom, likgiltig och osäker i allt vad jag gör. Att skriva hade för bara några år sedan varit helt otänkbart, då jag ständigt blev rättad i både mitt språk och då jag skrev något för "husbehov". Inget var gott nog.

Jag läser fortfarande vad andra människor skriver och lyssnar gärna till vad de har att säga, men inte urskiljningslöst. Jag iakttar fortfarande med stort intresse människors förhållningssätt till livet och inte allt för sällan tar jag beslut att det är inget för mig och "Följer min egen väg".
Skillnaden idag är att jag kritiskt funderar över vad jag läser och lyssnar till och "lägger mig i hängmattan" en stund för att funderar på vad som finns där för mig och framför allt om det är bra för mig. När jag tar mig en stund till eftertanke är jag heller inte lika otålig som förr, då jag tog snabba beslut.
Mina val visar sig ibland att de inte var så bra och lika många gånger som jag lyckas - misslyckas jag, men idag har jag råd med det för nu vågar jag ta ett nytt beslut och ytterligare ett. Mitt viktigaste verktyg är att ta det lugnt i tanke om handling. Att se mig själv som en del av tillvaron och inte som den som allt kretsar runt är också något jag får påminna mig om.

När jag var barn var jag mycket blyg och den egenskapen har jag fortfarande, men jag har lärt mig att leva med den, för jag tycker om att vara tillsammans med andra och ingå i ett sammanhang.
Jag har svårt med tillit till mig själv och just därför har jag ägnat alltför mycket tid till att lyssna till vad andra säger till mig att göra och vilka beslut jag ska ta, istället för att ägna lite mer tid åt vad jag själv tycker är rätt för mig.  

Goda råd från andra har i mitt förflutna kostat mig mycket, men nu tar jag egna beslut i det mesta jag gör - ett val jag har och tar nu därför mitt ansvar.
Det är inte alltid utan problem och jag befinner mig därför nu och då i konflikter, vilket är nytt för mig. Det är svårt, men jag inser att jag ska tänka på vad som är bra för mig.
För mig handlar vardagen om att inte se allt i svart eller vitt och att hitta balans. När jag gör det så infinner sig en känsla av ro inombords och den känslan försöker jag ta fram när jag befinner mig i stormens öga en nästa gång - för en nästa gång kommer. Det är i tackt med detta som tilliten till mig själv har börjat växa och jag är tacksam för att det fungerar - och det gör det ofta.

Det kan ju tyckas som ett ilandsproblem och att jag "trippa egot", men då får det vara så. Jag lever i en tid, då jag får den här möjligheten och jag tar den, för jag har inte råd att inte tro på mig själv - att inte göra mina egna val. Jag som så många andra önskar ett bra mående och jag "Följer min egen väg" för min egen skull.

"Kvinnan får inte bara acceptera, hon måste utmana.
Hon får inte låta sig skrämmas av det som har
byggts upp runt omkring henne, hon måste hysa aktning
för den kvinna inom henne, som kämpar för att få komma fram."

Källa: Margaret Sanger


Källa: Hagalunds Foto

"När det kommer till kritan har jag själv ansvaret för mitt eget
välbefinnande, min egen lycka.
Alla beslut jag fattar som rör mitt liv, påverkar min livskvalitet."

Källa: Kathleen Andrus

Att dricka socialt, som ett normalt drickande ofta beskrivs är en sak, men det jag reagerar på är "Drick hur mycket du vill och lev länge."
Jag borde vara en av dem som kan utnämnas till expert på området och jag lovar - det finns inga sätt på hur du kan dricka obegänsat när det handlar om alkohol. Därför avhåller jag mig från att dricka helt och jag har inte för avsikt att ta reda på i guidboken vad den föreslår, för jag vet redan - det fungerar inte.

Jag kan välja att se guidboken som ett skämt, men det är allvarligt - j-vligt allvarligt när böcker som denna får människor att tro att det finns en möjlighet till hälsosamt drickande i stora mängder. Skulle någon mot alla förmodan leva länge - som dricker mycket, så tar både den fysiska, mentala och själsliga hälsan slut långt innan livet. Inget att sträva efter, som jag ser det.

Boken kommer säkert att säljas i otroligt många exemplar, för alkoholen har en mycket stark dragningskraft och det finns många människor, som inte orkar inse att de är maktlösa inför alkohol.

Var och en gör förstås sitt val och jag har gjort mitt och jag är så tacksam att jag slipper.

"Den som hänger sig åt tvivel ser dem snart förverkligade."

Källa: Frances Ridley Havergal



Källa: Hagalunds Foto

Jag administrerar min blogg i blogg.se och varje gång jag öppnar den sidan för att skriva ett inlägg kommer jag först till sidan för inloggning.
Där möter mig så mycket fina bilder. Det slår mig att det finns så mycket kreativa människor, som är otroligt duktiga på att inspirera och designa. Det finns lika många ideer, som det finns bloggar.

Så mycket fint ni delar med er!

Påskhelgen har varit väldigt lugn, vilket triggar min rastlöshet till bristningsgränsen. Det är ändå precis som det ska, då jag i hela mitt liv har sprungit ifrån tristess och stillhet och flytt in i allt som gör att jag slipper mina tankar. Det är en ny tid nu och jag vet med det förstånd jag har idag, att jag i min strävan att våga vara stilla är precis där jag ska vara nu.

På långfredagen träffade jag några vänner och delade en stund med dem - det var på dagen två år sedan jag lämnade mitt förflutna för att välja ett bra liv - ett liv där jag tar mitt ansvar. När jag kom hem hände något mycket märkligt. Jag var ensam och jag kände sådan sorg - en sorg som var näst intill outhärdlig. Den var där och jag kunde inte förstå varför. Förutom samtal med "Min närhet" lät jag min sorg vara och jag behöver idag inte agera på den. Det är det som är det fina, att jag inte behöver döva min sorg, utan jag låter känslan få stanna och jag har lärt mig att det går över.

Plötsligt händer det, som de beskriver i reklamen för Triss - jag skrattar igen och det är ytterligare en känsla, som kommer och jag låter den komma och den får också stanna. 

"Min närhet" har nu åkt hem till sitt och en ny arbetsvecka. Jag är tacksam för helgen som gått och att vi har så lätt till skratt tillsammans.

Jag kommer att känna sorgen igen, men jag kan blanda den med glädje
och då skrattar jag snart tillsammans med dig.



Källa: Hagalunds Foto

.........då tänker jag framför allt på två saker. Dels på filmen - en helt underbar film om män med olika bakgrunder, men som alla har gemensamt att de är arbetslösa och tillsammans försöker de hitta någon meningsfull sysselsättning. Det slutar med att de "strippar" på en av stadens hemmaklubbar och till de lokala kvinnornas förtjusning kör en "full monty", vilket också filmen heter i engelsk tappning.
Allt eller inget handlar också om mig, ingen "stripp" tack och lov, men som den jag är - on eller off. Försöker att hitta balansen, vilket handlar om att ta det lugnt och göra det jag ska. I och för sig har jag haft mycket hjälp av att ibland vara "on", då jag får oerhört mycket gjort, men det straffar sig oftast i slutänden. När jag nått slutänden är jag väldigt mycket off.
Just nu är jag ofrivilligt off p g a "trasigt knä" - inte kul, då jag är "on" på insidan. Försöker kanalisera min rastlöshet i mitt skrivande och tänka på vad jag har lärt mig - acceptera det jag inte kan förändra.

Några tips om hur du gör när du känner dig rastlös?


Källa: Hagalunds Foto

Jag är helt övertygad om att många blir klart bättre människor av att dansa. Sitter just nu och tittar på Let´s Dance och ser hur många övervinner många hinder, så snart de kommer ut på dansgolvet.

Vad som händer när jag rör mig efter musik - inget jag har någon teori om, men helt klart händer något positivt med mig i alla fall.
Vänta bara tills mitt knä fungerar igen - tror knappast jag blir inbjuden till Let´s dance, men jag kan ju dansa framför TV:n och följa det LIVE via Aftonbladet.

Glädje!


Källa: Hagalunds Foto

Läser idag i Aftonbladets ledare "Fredrik Reinfeldt och ödmjukheten" - vad är det som händer? Är det dags även för honom att lagom till påsk vända blad. Om jag inte missminner mig gjordes det så vid en känd älgjakt.
Är det verkligen en ärligt inkännande ödmjukhet eller kommer denna plötsliga närvaro av ödmjukhet ur en rädsla av redan förlorade väljare och att 2014 närmar sig med stormsteg.

Det återstår att se hur svenska folket ser på ett politiskt program som till stora delar bygger på ödmjukhet och ödmjukhet som endast används som punktinsats för att blidka svenska folket.

Nja, jag väljer nog att fundera mycket noga innan jag går på "den lätte".

Källa: Hagalunds Foto

Nu när jag är "rörelsehindrad" p g a mitt knä, så har jag en hel del tid att "surfa" runt - både i bloggvärlden och på andra sajter. Jag tittar även en del på TV - mest sport, nyheter och debatt.

Jag slås av tanken att många - långtifrån alla - som skriver och blir intervjuade ofta använder ordet "man" istället för "jag". Även då jag tidigare suttit i olika forum och lyssnat, generaliseras debatten gärna.
För inte så längesedan satt jag med vid en information, där åhörarna var mycket aktiva i debatten.
Jag lyssnade nogsamt under ett par timmar och registrerade att ordet "man" användes i stort sett uteslutande. Istället för att säga "Jag tycker.......", så sa näst intill alla, som hade synpunkter - "Man tycker....."

Det slog mig då, att när en person använder "Man tycker.....", så generaliserar den personen och jag inkluderas, som om jag tyckte likadant, utan att ens tycka som den som framför åsikten. 

Varför är det så svårt att att skriva "jag" eller att prata i "jag-form". Är det möjligen så att jag i en debatt gärna talar i "man-form", för att jag inte är modig nog att ensam stå för min åsikt.

Det var inte första gången jag tänkte - "prata för dig själv" och varför säger jag inget. Nej, jag är inte heller särskilt mordig - något att tänka på.

Jag lyssnar gärna till vad du har att säga, och jag önskar mig
mod att tala om för dig när du kan göra dig till tolk för mig!



Källa: Hagalunds Foto

Tänk om det vore lika lätt att träna insidan, som det är att träna utsidan. Jag har förvisso blivit klart bättre på att lyssna inåt, men ändå är det svårt att per automatik göra sådant som jag idag har lärt mig är bra att göra för mitt inre.
 
Läste i Aftonbladet Wellness idag, i en artikel om hur "Vissa av oss behöver en liten extra knuff ur startgroparna för att komma åt lysknappen även inombords." Artikeln är skriven av Mia Törnblom och väl värd att läsa.

Den här typen av artiklar och själv-hjälps-böcker, som beskriver hur insidan kan tränas, har jag läst ett flertal av de senaste åren - kan ibland tycka att det blir lite för mycket, samtidigt som jag behöver påminnas om att träna min insida. Jag varken "måste" eller "ska aldrig" tvinga mig bara för att...... - jag behöver bara påminna mig om hur viktigt det är att ta hand om mitt inre, sedan gör jag mitt eget val.
Jag vet sedan en tid att jag mår väldigt bra av att "lyssna inåt" - en liten stund varje dag. Så varför är det då så svårt att genomföra det som är bra? Jag har inget svar, det bara är så. Jag har i alla fall insikten idag, vilket hjälper mig att genomföra - trots motstånd.

Jag skriver ofta tänkvärda ord i min blogg och något som verkligen är tänkvärt är orden: "Gör det enkelt!" Jag ska inte tala om vad som är att "Göra det enkelt" för dig, det är du själv bäst på att tänka ut - jag är helt övertygad om att du har förmågan. 

När jag inte hade insikten om vad som var enkelt eller bra för mig, då tog jag hjälp av andras erfarenheter.

Gör det enkelt!


Källa: Hagalunds Foto

Livet i bloggen och på facebook - hur ärliga är vi? Hur ärlig är jag? Skriver du och jag ner precis så som det är eller tillrättalägger vi det vi skriver. Upprättar vi ett liv, som vi låter andra läsa om i bloggvärlden, men i själva verket ser våra liv helt annorlunda ut. Finns det en fara i att låta det skrivna ordet konstruera en värld - min värld, som kanske inte är sann?

Vet jag när jag är ärlig? Jag får verkligen fundera innan jag publicerar min text - och känna in om det är så som jag skriver och framför allt ställa mig frågan om jag är ärlig mot mig själv.

Det är inte alls konstigt att önska ett problemfritt liv - jag som alla andra önskar ett liv som är välfyllt med vackra saker, vackra handlingar, att ingå i olika sammanhang - mycket av sådant som bekräftar mig och förstås med så lite gnissel och problem som möjligt. Dock är ju livet inte sådant och jag tycker lika lite om, som många andra att konfrontera den vardag, som varken är eller blir som jag vill.

Som jag ser det så krävs det mod att våga dela med sig om hur vardagen verkligen är, men förstås på ett sådant sätt, så att skrivandet inte skadar andra - inte medvetet skada någon.

Att dela med mig av min sanning - ger oändligt tillbaka!



Källa: Hagalunds Foto

Suck! Strul med nätverksleverantören Tele2. Återkommer så snart det är ordnat. Tålamod igen :).