Inget nätverk i hemmet ännu, men det ska enligt leverantörer vara igång senast söndag - har nu bytt av olika anledningar, önskar bland annat ett Wi-Fi - har haft mobilt bredband och i takt med ökat bloggande tyckte jag det blev bara för segt. Så när väl kopplingen mot leverantören är okey ska jag konfig TP-link för trådlöst nätverk, att få det att fungera - ja vi får väl se.
Just nu testar jag blogg.se app via min mobil. Okey, men det tar lite tid att skriva ner mina tankar. Har också kört via bluetooth och dator kopplad mot mobilen, då jag har fri surf i mitt abonnemang. Det blir nog bra när det blir färdigt.
Men så är det ju fredag igen - hej o hå vad det går undan. Jag och "Min närhet" är nu på väg en sväng till hans föräldrar på landet. Det är alltid så rofyllt att komma dit. Fredagen är allt en bra dag. Känns riktigt bra idag och jag är så tacksam att jag är där jag är och ska vara.

Källa: Hagalunds Foto

Suck! Strul med nätverksleverantören Tele2. Återkommer så snart det är ordnat. Tålamod igen :).

........och jag är tacksam att jag inte har behövt att gå tillbaka.

Har tvekat om jag ska skriva om och kommentera en artikel som denna - en artikel i Aftonbladet om rättegången där en kvinna just nu har det mycket tufft. Jag kommenterar inte gärna den här typen av händelser - endast den som har huvudrollen vet hela sanningen - i det här fallet Kicki själv. Väljer ändå att skriva några rader, då ämnet ligger mig varmt om hjärtat.
Ibland är det svårt att se vad som är sanningen och det är svårt att vara ärlig, framför allt mot sig själv. Eftersom jag har ett förflutet där jag kan känna igen mig, då jag läser i media om människor som försöker lösa sina bekymmer med droger på egen hand och inte ber om hjälp - kan jag känna en sorg - deras och min. Märkväl, jag påstår inte att du har några problem med droger - det vet endast du själv. 
Vad jag däremot vet är att det finns en lösning - jag har sett många exempel på det och kära Kicki, jag kan inte tänka mig att någon vill dig något ont, att någon jagar dig. Det fanns en tid då jag trodde att det var "jag emot världen", vilket har visat sig att så var inte fallet. Jag behövde inte ta vägen via nätet för att få drogen - det fanns andra sätt och precis lika illa. 

Är ditt köp av narkotiska preparat på nätet olagligt, så visar det sig. Jag, du och många med oss ska och bör ta vårt ansvar för våra handlingar och rättsväsendet tar sitt. Oavsett vad domen blir - va rädd om dig!

Jag tänker på dig! och jag menar det - för jag har varit där.



Källa: Hagalunds Foto

Sedan jag lämnade mitt förflutna har jag omvärderat mycket av vad som är bra för mig. Jag har bland annat börjat röra på mig och att äta lagad mat, grönsker, frukt, en ordentlig frukost. Jag rör mig och äter regelbundet. Detta är bland mycket annat en av de stora förändringar jag har gjort, då jag förr såg både mat och att röra på mig som något jag endast gjorde om jag hade tillfälle och tid - det hade jag aldrig. Mat åt jag förstås, men oftast något i flykten och sällan någon lagad sådan.

Nu rör jag som sagt på mig regelbundet och äter på fasta tider. Klart jag är flexibel vad gäller mattiderna, men inte mycket. Jag behöver vara noga med att äta på fasta tider. Låter det tråkigt? Ja, det är tråkigt, men nödvändigt för att jag ska fungera så bra som jag ska. Just nu har jag lite svårt att röra mig så mycket som jag önskar p g a mitt knä, men det kommer och jag tränar istället mitt tålamod.

Det finns ju så många olika sätta att röra på sig och jag fick tillfälle att på knäskolan i måndags att lära mig hur viktigt det är att röra på sig minst 30 minuter varje dag. Att investera 30 minuter av mitt liv varje dag på att röra mig - det klarar jag lätt, även med två kryckor, så det gör jag.

När jag besökte min dotter M:s blogg igår möttes jag av mor M med lilla Liv:et i ett gympapass i hemmet - hur bra som helst för det ska ju börjas i tid.

Att göra och vara tillsammans är fint.


Källa: Anna Malins Rum

God sen morgon! Vaknade klockan nio av att ”Min närhet” ringde – oooohhhh, nästan hela mina tidiga morgon har försvunnit ut i sömnen och när jag ska lägga in mitt morgoninlägg, så har blogg.se stängt ner för underhåll. Det känns ändå som om det blir en bra dag idag. Oppps! Positiva klubben har visst vaknat denna morgon.

Vanligtvis ställer jag klockan, för som jag tidigare har berättat så gillar jag morgontimmarna mest av dygnets alla timmar. Jag är dödens trött på morgonen och jag tycker inte om sommartiden, men när jag väl har kommit upp, så finner jag sådan stilla ro i den tidiga morgonen.

”Min närhet” som arbetar på annan ort i veckorna ringde bara för att....... - tycker om när han ringer bara för att....... - det gör gott inom mig. Jag ställde inte min klocka igår kväll innan jag gick och la mig, för idag har jag inget annat än min egen träning i hemmet inbokat och därför var det kanske tur att ”Min närhet” ringde, så att jag inte missar hela förmiddagen. Jag är så glad över att han finns hos mig – det har gått några år nu, sedan vi träffades igen. Vi har känt varandra i många år, men för den skull inte varit nära. Han betyder något alldeles speciellt – jag ska vara rädd om den känslan – här och nu. Han är så mycket mer.........

Att få känna närhet innebär för mig att jag ingår i ett sammanhang!



Källa: Hagalunds Foto

Ikväll skriver Expressen att Eric Saade efter kritiken om att ta betalt för backstage biljetter, skänker dem till välgörenhet.
Jag tycker om att debatten faktsikt kan gör skillnad - att den får unga människor att omvärdera.
För att vara artist så krävs det ju fans, annars är det ganska kört. I det här fallet är det mestadels väldigt unga flickor och många av dem sparar sina veckopengar för att kunna köpa biljett till en konsert. Även om amerikanska artister ser fansen som en möjlighet att mjölka pengar ur och tar bra betalt för ett backstage besök - vi är inte USA och vi måste inte sträva att efterlikna dem i det som är dåligt.

Lyssna inte alltid till de vuxna - de vet inte alltid bäst, utan följ din magskänsla. Du kommer att skörda många framgångar om du visar ödmjukhet. 

All heder till Eric Saade för att han backade på den här punkten.



Källa: Hagalunds Foto

 

Om det ändå vore så väl. Jag älskar choklad, men i mitt fall har det hittills inneburit något helt annat än viktnedgång.
Nu kan jag läsa i Aftonbladet - Wellness att "Ät choklad ofta - gå ner i vikt". Tänk om........ Kan det verkligen vara så? Tror nog inte det.

Forskarna är ännu inte är helt säkra på sambandet mellan choklad och viktnedgång och jag får därför ge mig till tåls och avvakta nya rön.

Härliga tanke att minska i vikt tillsammans med choklad!



Källa: Hagalunds Foto

Snart kan vi inte stava till ordet ödmjukhet. Läser i många unga människors bloggar och även i media om hur mycket vill ha mer. En fråga jag ofta ställer mig är om jag ger till andra, utan att förvänta mig något tillbaka - inte förvänta mig något alls. Jag tycker det är viktigt att funder över vilka motiv jag har - om varför jag hjälper. Nej jag "grottar" inte i det, men jag behöver reflektera över det då och då för att inte hjälpa för egen vinning.

När jag tänker på varför det har blivit som det har, så får jag ta mitt ansvar - det är ju jag och min generation som har fostrat den generationen som nu växer upp. Vad gick fel eller det kanske inte gick fel? Det kanske alltid har varit så här, men jag har förmodligen varit så upptagen av mitt ego att jag inte har märkt något.
Nu när jag lämnat mitt förflutna och återigen ser andra människor, så blir jag ibland ledsen. I samhället - alla kategorier blir det allt kyligare. För dem som inte kan eller har kunskapen om att göra sin stämma hörd är det förmodligen idag näst intill omöjligt att hänga med på samhällets krav och underifrån kommer ungdomar med ett ego sällan skådat. Visst finns det så mycket fina unga människor, men det känns som om egot slår alla rekord.
 
Ordet ödmjukhet behöver förmodligen alla mer av. Jag är tacksam för att jag kan skriva, fylla i formulär, hantera en dator, ringa, prata för mina behov - jag kan fortsätta i det oändliga om vilka möjligheter jag har, men det finns många människor som befinner sig i kylan och inte vet hur de ska "rodda" i vardagen - i verkligheten för att åtminstone få behålla det de har.
Jag tror att vi, gammal som ung, som alltid är på väg och har målet inställt, behöver tänka in ödmjukhet lite mer i vardagen och lämna vårt ego, om så bara för en liten stund.
Det är också viktigt att jag tar hand om mig själv, men jag ska börja med att "sopa framför egen dörr" och lära mig att ge tid att lyssna och hjälpa den som behöver - av rätt anledning.

Jag ska rikta hela min uppmärksamhet på världen utanför mig själv.

Källa: Var morgon ny


Foto: Hagalunds Foto

Läser i Aftonbladet om Eric Saades pris på sig själv. Det är verkligen så att människan är till salu - bara priset är det rätta. En mycket nära vän och jag diskuterade det för några år sedan, då han sa att alla är till salu - bara priset är det rätta. Jag sa envist nej och åter nej. Med åren har jag lärt mig att det förmodligen stämmer.
I det här fallet skulle jag vilja säga till alla unga kvinnor - skit i backstage biljetten - det går över. Idol idag - det är snart någon annan.
Jag var störtkär i Svenne Hedlund, Hepstars (förmodligen inte många som vet vem det var). Herregud vad pinsamt, men jag skulle kunnat gett min högra arm för att få se hon IRL, men det fick jag inte och tänk jag överlevde. Jag trodde inte det då, men jag överlevde faktiskt och har överlevt mycket värre saker än så.

Köper ingen backstage biljetterna, så blir de förmodligen billigare - så mitt råd är att gå på konserten - skrik lite grand och åk hem sedan. Det går faktiskt över.

Gissa om jag känner mig gammal när jag skriver detta. Det bjuder jag på!



Källa: Hagalunds Foto

........jag läser i Aftonbladet om hur Jill, 22 år "bad uttryckligen om hjälp" vid tre tillfällen under ett dygn till SOS alarm om ambulans - det kom ingen amublans och hon dog. Detta får inte hände.

Om SOS alarm får ett samtal med en vädjan om ambulans och om där då finns minsta tveksamheter är det väl ändå den som ringer som faktiskt vet bäst. I en sådan här situation har inte någon - hur duktiga de än är som sitter på SOS alarm - råd eller rätten att ta några som helst risker.
Jag har läst om det förut och nu faller kritiken återigen hårt mot SOS Alarm och de har då mage att säga till Aftonbladet:

"Vår bedömning är att operatören agerat helt korrekt­, sa Anders Klarström på SOS Alarm."

Om operatören hade agerat helt korrekt, så hade Jill, 22 år kanske varit i livet idag. Är det verkligen "helt korrekt" att vid tre tillfällen under samma dygn inte skicka någon ambulans till en människa som vädjar om hjälp - inte får den hjälpen och sedan dör ensam hemma i soffan.

Hur svårt kan det va? För h-vete skicka en ambulans, då någon skriker ut sin nöd och ber om hjälp.
Ja, ja - jag har hört talas om att det finns många onödiga utryckningar, men SOS alarm har inte råd med att missa en enda människa som verkligen behöver den och om det visar sig vara falsklarm kan SOS alarm bara vara tacksamma över att det inte var så allvarligt.


Tidigare artiklar om SOS Alarm - samtliga rubriker nedan finns att läsa i Aftonbladet

Ambulansen kom – efter ett halvt dygn Kritik mot ambulansen och SOS Alarm efter nya dödsfall
Ringde SOS 70 gånger – greps 62-åring ringde under loppet av några timmar nödnumret minst 70 gånger
Oscar, 12, fick nobben av 112 Larmade om dödsbranden: De sa åt mig att sluta busringa
Agne fick ingen ambulans – dog Ambulansen vägrade ta Agne, 65, till sjukhus – en timme senare var han död SOS-sköterskan frias från Emils död "Mina tårar har tagit slut", säger mamman som kommer att överklaga
”Vår son dog i väntan på ambulansen” Håkan Berggren, 39 år, dog i hjärtinfarkt efter 40 minuters väntan på ambulans
Emil vädjade 13 gånger om hjälp
Dog hemma – trots tre samtal till SOS Jill, 22, fick ingen ambulans trots tre samtal till 112: ”Snälla, det gör så ont”
Bad för sitt liv – dog när hon vägrades vård Jill, 22, ringde SOS Alarm gång på gång när hon inte kunde andas
Skadad 10-åring nekad ambulans Den lilla flickan låg på golvet och skakade av smärta efter att ha fått sax i bröstet - mamman fick rådet att ge alvedon
SOS: Ring en vän, vi har inte tid Per-Olof tvingades ligga på hallgolvet i fyra dagar
SOS-samtalet – ord för ord Emil vädjade till SOS – utan att få hjälp
Emil nekad hjälp – dog 23-åringen ringde 112 tills han svimmade men fick ingen ambulans: ”Sjuksköterskan trodde honom inte” 121


Dags för SOS alarm att bli ödmjuka och sluta spela GUD!

Till alla Er som inte fick den hjälp Ni så väl behövde!

Källa: Hagalunds Foto

Idag är jag uppe tidigt. Ska vara ombytt och klar för bassängträning på stadens sjukhus klockan nio. Att stressa är ingen bra idé och därför försöker jag ta bussen minst en timme innan jag ska vara på plats. Ska också lämna in ytterligare prover på laboratoriet vid stadens sjukhus när jag ändå är där, så därför den tidiga timmen.  
Jag tycker inte om att stiga upp, men jag tycker om morgonen - vad jag avundas de som är morgonpigga, vilken gåva.

Även om jag är segstartad, så går det ändå ganska bra om jag stiger upp i tid och slipper stressa. Jag tycker också om en stund i stillhet innan dagen tar sin början - det är alldeles stilla i köket - där är det en alldeles speciell stillhet på morgonen. Jag sätter inte på radion eller TV:n. Det är stilla ända tills några grannar startar sina bilar ute på parkeringen utanför mitt köksfönster. De åker iväg och stillheten blir där igen. Det är nu det smakar så gott med kaffet och så läser jag en kort text - det gör jag varje morgon och så gör jag mitt bästa att bära med mig texten under dagen. Det är en god hjälp för mig att vara lugn - att må bra och närvara i det jag gör. Idag läser jag om rastlöshet och besvikelse. Det är alltmer sällan jag är rastlös och det är inte så ofta jag är besviken. Jag har träffat människor och lyssnat till dem hur de bevarar sin stillhet - hur de undviker att ödsla energi på sådant som är negativt för dem. jag ska fortsätta att lyssna.

Gott om tid, kärlek och stöd krävs om den rastlösa ska få lugn.

Källa: Deidra Sarault


Källa: Hagalunds Foto

Skrev en mycket djupgående analys om "att följa min egen väg". Visst låter det bra? När jag skulle spara ner den, så blev jag utkastad från blogg.se och så var det inlägget borta. Blev först j-vligt irriterad, då jag hade suttit och filat på den ett tag, men förmodligen skulle den inte läsas av någon, så det var kanske lika bra att den försvann och förblir oläst.

Ska ändå skriva ner lite om dagens händelser innan jag går och lägger mig. Förmiddagen tillbringade jag framför Efter Tio, vilket i vanlig ordning innehöll en hel del sevärt. Idag hade Malou besök av bland annat Sussi Tapper och Tommy Körberg - hade inte en aning om att de var syskon. Även Dan Hylander och Mikael Rickfors medverkade. Kul att lyssna lite till musik från 80-talet. Gillade verkligen Mikael Rickfors och hans "Vingar för pengarna" på den tiden - det gör jag fortfarande. De ska tydligen ut på någon turné med 80-talsmusik framöver.
Efter lunch var det dags för knäskola och jag passade även på att ta lite prover inför operationen, då laboratoriet ligger i nära anslutning till knäskolan.

Tog sedan bussen hem och som jag tidigare delat med er, så tar allt så lång tid eftersom jag "kryckar" mig fram, men jag klagar inte, för busshållplatsen ligger i nära anslutning till både hemmet och sjukgymnastiken. Det är alltså fullt genomförbart. Även när jag har som mest värk tycker jag det fungerar, då det är så korta stäckor.

Väl hemma igen "körde" jag mina träningspass, som är anpassade för att genomföra hemma.

Så ikväll var det då dags för mig att få hämta den guldmedalj jag vann i förra årets golfklubbmästerskap damer 50+. De delas alltid ut vi årsmötet.
För mig betydde detta mer än att vinna en golftävling - i år var det så mycket mer. För mig var detta ett sätt att komma tillbaka - att ta ett steg i rätt riktning bort ifrån det förflutna. Jag är stolt över mig själv - inte mest för det jag gör, utan för den jag är och att jag tar ett litet steg i rätt riktning mot det som är bra för mig.
Den här säsongen blir det inget golfspel för mig p g a mitt dåliga knä, men jag ska göra mitt bästa för att komma igen efter operationen och ser därför fram emot många trevliga golfrundor nästa säsong.
 

Jag är stolt idag, men jag ska inte glömma mitt förflutna - jag ska minnas det lagom!



Våren är verkligen här, även om kylan sveper in för en stund.

Måndag morgon igen - ett slitet uttryck. Det är inte annat än måndag och fredag. Det är det förstås, men det känns ibland som om det går så fort och det trots att jag är sjukskriven och är hemma en hel del. Jag har någon aktivitet varje dag antingen sjukgymnastik eller bassängträning och sedan förra måndagen går jag på något som kallas knäskola och dit ska jag även idag.
 
Nu är det i alla fall måndag igen och jag börjar morgonen som vanligt med en kopp kaffe och smörgås. Himmel vad gott det är med morgonkaffet. Tänkte också att jag idag ska sätta mig framför TV:n och titta på Efter Tio. Brukar göra så om jag inte ska iväg på någon typ av träning på förmiddagen. Jag tycker oftast att Malou tar upp bra och aktuella ämnen blandat med lite trevligt mode.
Klockan ett är det dags för knäskola, så i god tid innan dess ska jag "krycka" mig till bussen. Innan dess har jag också ett träningspass att genomför hemma samt en övning varje vaken timme. Jag gör som dom säger - de som vet bättre. Mitt knä ska ha sitt och jag följer råden jag får. Det kanske inte är så konstigt att dagarna går fort när allt kommer omkring.

Ikväll kommer en vän från golfklubben, där jag är medlem och hämtar mig för det är årsmöte på klubben. Känns lite trist att jag inte kan spela den här säsongen, men det är ju bara att gilla läget och komma igen nästa säsong. Blir ändå kul att åka dit ikväll och träffa alla förväntasfulla golfspelare och dela deras glädje över att våren är tidig och att "lilla" banan redan är öppen.

Den här dagen blir bra och precis  som den ska!



Källa: Hagalunds Foto

Tack och lov ser jag mig inte som en "Superwoman". Jag önskar hålla mig så långt som möjligt bort från detta begrepp och se mig själv som en kvinna som gör så gott jag kan och att tycka det är helt tillräckligt. Helt enkelt låta bevara en "god självkänsla", som jag också arbetar med för att den ska växa sig allt starkare.

För att inte ta något ur sitt sammanhang, väljer jag att citera hela Blondinbellas inlägg "Superwoman!" och hon skriver som följer:

"Jag ser mig själv ofta som en superwoman. Jag vet att det jag tar mig an gör jag bra. Men just begreppet superwoman har fått en annan innebörd för min del. Förut trodde jag att det betydde att jag skulle säga ja till allt möjligt, hoppa på varje tåg, klara av precis allt och aldrig vara svag. Det stämmer inte. Idag vet att jag en riktig superwoman sätter gränser, går sin egen väg och lyssnar på sig själv. Att sätta gränser är snabbaste vägen till att respektera sig själv och värdesätta sitt liv. Och då pratar jag alltifrån att dejta killar, säga ifrån till en förälder eller se till att man trivs med sitt jobb. Det är när man sätter gränser som rätt dörrar öppnas i livet eftersom du inte har sagt ja till fel sak innan och påbörjat något som inte känns bra i magen.

Jag vet mitt eget värde. Det går inte att sätta sig på mig eller försöka få mig att ställa upp på något som jag inte vill. Superwoman inom mig säger då ifrån och påminner mig om att hålla mina gränser. På så sätt gör jag allt för min egna skull och livet blir riktigt roligt! Hitta din superwoman inom dig. En inre glöd som gör att du står upp för dig själv och är stolt över allt du åstadkommer. Livet är alldeles för kort för låta sig styras av andra människor eller hålla sig till en norm över hur man ska vara. Var stolt över att du är du och kör på!"

Att använda ordet "Superwoman" istället för "god självkänsla" ger mig helt fel budskap, för det är väl ändå det hon skriver om - "god självkänsla", menar jag - eller? Blondinbella är en duktigt och driftig kvinna, som är en förebild för många unga kvinnor, men som jag i det här fallet tror ger en vriden bild av vad en framgångsrik kvinna är och hur hon ska förhålla sig till livet. 
En "Superwoman" får mig att tänka på en tecknad TV-seriefigur, som tar sig fram med ett ego, utan hänsyn till andra och klarar allt. Det är min bild av en "Superwoman", även om hon beskriver att begreppet "Superwomen" har fått en annan innebörd för henne. Nej, för mig är verkligheten något helt annat. Ordet "Superwoman förknippar jag också med högmod - något som inte är föredömligt för unga kvinnor. Det ligger något i att "Högmod går före fall". Jag förknippar också "Superwoman" med högpresterande, vilket också har visat sig att inte alltför sällan leda till katastrof.

Jag önskar se mer av ödmjuka unga och äldre kvinnor, som visar på att lycka i första hand inte innebär att lyckas. Jag önskar att lyssna till kvinnor som berättar att deras framgång i första hand består i vem de är - inte i vad de gör. Min erfarenhet är att de mest ödmjuka kvinnorna får de största framgångarna. Vad som är framgång får du som läser detta själv avgöra.

Idag är för mig framgång framför allt att jag lyckas med att se och
lyssna till andra - att närvara, det såg annorlunda ut för en tid sedan.

Nej "Superwomen" hör för mig hemma i en TV-serie och inte i det verkliga livet.



Källa: Hagalunds Foto

..........på en timme. Varje år känner jag likadant - att jag blir bestulen på en timme när sommartiden gör sitt inträde. Jag har svårt med det här att flytta fram tiden. Jag tycker sedan en tid att morgonen är den bästa tiden på dygnet, men jag är väldigt morgontrött och att flytta fram tiden en timmen är tungt. Det kan ju ändå vara så att det blir lättare för varje år som går, då jag mår så mycket bättre nu.
Jag ska gilla läget och tänka som det är tänkt med sommartiden - att jag får mer ljus och det är ju bra.

"Det viktigaste är hur vi tar emot den lärdom livet sänker oss."

Källa: Var morgon ny



Källa: Hagalunds Foto

Klara mig själv - så skulle det vara. Min mor har berättat för mig att när jag var liten så sa jag, "jag kunde" och det är ju inget konstigt med det. Säkert många barn som säger "jag kunde" och blir så nöjda med sig själva när de upptäcker att "de kunde" och det ska förstås bejakas. Vad jag inte förstod under mina uppväxtår var att be om hjälp när "jag inte kunde", utan gömde undan det "jag inte kunde", istället för att be om hjälp och lära av dem som kunde.
Jag har också alltid varit rädd för att vara till besvär och att jag inte kunde någonting och därför skulle bli upptäckt.

Nu vet jag bättre! Ingen kan allt. Alla är bra på olika saker. Jag kan en hel del, men jag behöver hjälp av andra, vilket också får mig att känna att jag ingår i ett sammanhang. Jag är inte ensam på min planhalva. Jag övar mig fortfarande på att säga "jag behöver hjälp - kan du hjälpa mig". Det är fortfarande svårt för mig att ta emot den hjälp jag ibland så väl behöver, men det har genererat många nya erfarenheter när jag gör det, framför allt inombords.

Nästa gång någon frågar mig om jag kan hjälpa, gör jag självklart det.


 
Källa: Hagalunds Foto



 

Våren är verkligen här och jag hoppas för att stanna. När klockan visade ungefär två idag så ringde min fina dotter M och berättade att hon och lilla L var på väg ut till lekplatsen.
Eftersom jag bor bara ett par kvarter bort var det en lätt match att "krycka" mig dit för att mötas av en liten tjej med energi, som borde räcka till oss alla. Hennes mamma och jag satt och pratade i solen och mådde gott. Hon gick runt och påminner, som så ofta om en duracellkanin. Hon går och går och går och går - hakar upp sig en stund p g a något hinder. Jag eller henne mamma lyfter henne, ändrar riktning eller justera något - sätter ner henne och hon fortsätter att gå och gå och gå och gå. Det fortsätter så en lång stund, men så tar batteriet slut till sist - hon bryter ihop och då är det dags att vända hemmåt. En stunds sova är nog på sin plast.

Ännu en stund av fin samvaro och närvaro!


 
Källe: Anna Malin

........har jag nu för tiden när jag vaknar. Är inte så dramatiskt som det låter, men jag är idag "girig" över att läsa om vad som händer både nära mig och långt borta.

Jag trevar mig fram på tidigare förlorad mark. Jag läser och sorterar och tar in och läser och sorterar om igen. Allt tar tid för jag har mycket luckor. Tills för några år sedan gjorde jag inte många bra val i mitt liv och intresserade mig inte alls för vad som hände i min närhet eller i världen.
En episod som jag minns tydligt var presidentvalet 2008 - jag hade inte en aning om att Barack Obama var den som vann det valet. Jag hade inte en aning om att det var presidentval i USA. Det är kanske inte viktig att till exempel följa ett presidentval - vad vet jag, men i min värld idag är det viktigt att att ha lite "koll" på vad som händer, både i min närhet och i världen.

Det stärker mig - min självkänsla och mitt självförtroende att delta i debatten att läsa om vad som händer i smått och stort, att vara intresserad. Jag är tacksam för att jag är här igen.

Idag vet jag att det är presidentval i USA i november 2012. Det är ingen debatt jag fördjupar mig i, men jag reflekterar över det och följer det i media. Jag är tacksam för att jag är närvarande i vad som händer både nära mig och långt borta. Hur det går i presidentvalet i USA önskar jag att jag fortfarande är intresserad av att läsa om i media november 2012.

Idag kan jag läsa i Aftonbladet om hur "Barack Obama rappar som Eminem" - nja, knappast som Eminem. Viktigt i debatten - det får du som lyssnar på "klippet" avgöra.

Vilken hit! Idag har jag fått vara med om något roligt.

Strax före klockan elva kom min svärson J med bil och hämtade mig. Jag satte mig i baksätet förstås, för där satt min härliga lilla dotterdotter L. Sedan bar det av till min dotterdotter M:s arbete, för även hon skulle åka med i bilen - för nu var det dags för barnrytmik. Även min son O anslöt med buss. Jösses! Hela tjocka släkten skulle åse detta fenomen - barnrytmik på hög nivå. Det var precis vad det var - barnrytmik på hög nivå.
Jag har hört talas om rytmiken för småfolk, men inte varit med någon gång. Himel och hav vad roligt. Mänga föräldrar med barn var samlade - barn i åldrarna, cirka två månader till fyra år. Vilket gäng! Det sjöngs och klappades i händerna. Barnen travade runt inne i ringer, dansade och rörde sig till musiken.

Lilla L var  med överallt och ingenstans. Hon gick oavbrutet fram och tillbaka - precis som en duracellkanin med vissa inslag av dans och andra rörelser. Vilken energi. En tuff liten tjej som tar för sig.


Förstår att detta är populärt och jag är så glad att jag fick vara med.

Källa: Anna Malin

Det är en sådan fin morgon!

En morgon då solen försöker titta fram och jag känner så väl igen det här ljuset - ett ljus jag åter började se, det ljus som är så typiskt för våren och det var på våren jag såg det ljuset igen.
Jag är på väg att möta en ny årsdag - snart. Nej, jag fyller inte år på våren. Jag möter snart en annan årsdag - en dag jag är så oändligt tacksam över. En dag som inte var självklar att den skulle komma, men den dagen kom tlll mig för en tid sedan och den är här dag efter dag, med en stund i taget. Det är allt jag behöver - en stund i taget.

Min värld är vacker nu - med alla skiftningar. Trots att verkligheten och livet kommer emellan ibland, så är den vacker. Min värld blir vacker när jag inte kräver av den - när jag inte kräver att den ska vara som jag vill. Min värld är vacker när jag inte stretar emot - när jag följer med i den.

Jag önskar dig en fin dag i din värld!



Källa: Hagalunds Foto

Det är fruktansvärt när barn inte får leva. Om det beror på sjukdom eller någon händelse - det är så orättvist. När en vuxen berövar ett barn livet - finns inte ord. Det räcker inte med att i texten skriva alla hemska ord jag kan komma på, det räcker i alla fall inte för att uttrycka den ilska och frustration jag känner. Jag känner mig till slut helt uppgiven och det är ju just det jag inte ska känna - inte uppgiven. Jag vill engagera mig, men hur?

Det jag bevittnar och läser i media om händelsen i Frankrike går inte att beskriva på något sätt och jag har sett det förr. Jag ska dessvärre få se det igen. 
När jag läser aftonbladet orkar jag knappt stanna upp vid bilderna av de små barnen. Det är för smärtsamt att låta sjunka in.
 
Tanken på mina barn och mitt barnbarn vill inte lämna mig. Jag vill vara nära dem.
Jag tänker återigen på hur tacksam jag är över allt jag har runt mig just nu, som är som det ska och mina tankar går till dem, där det inte är som det ska.

Inte barnen - en sådan sorg
Det som inte får hända, har hänt igen



Källa: Hagalunds Foto

Det är snart två månader sedan jag beslöt mig för att "entra" bloggvärlden och jag fick då hjälp av min dotter M - i första hand med hur jag skulle använda verktyget som jag skriver i, alltså blogg.se. Vi pratade också lite om innehållet och jag berättade att jag hade tänkt att blogga på ett lite djupare plan, åtminstone ibland. Talade även med min son, då jag inte riktigt visste vad mina texter skulle komma att handla om.
Det jag visste var att jag skulle skriva om hur jag bland annat hanterar vardagen med tanke på mitt förflutna och vilka val jag gör idag och då var det för mig viktigt att mina barn var medvetna om hur jag tänkte skriva. Som med så mycket annat i mitt nya liv säger de "det är bara att köra mamma".
Jag är så stolt över mina barn!

Jag tycker det är kul att jag, med mina mått mätt fått många läsare och återigen välkomnar jag er till mitt lilla skrivrum.

Jag har ingen som helst struktur i mitt skrivande - hur jag ska skriva eller när jag ska skriva. Jag skriver helt enkelt när jag har lust. Ibland blir det många inlägg på en gång och sedan kan det dröja till nästa inlägg. Jag kan börja att skriva om något, som förändras under tiden jag skriver och resultatet blir därför något helt annat än vad jag hade tänkt mig. Jag mår bra av detta, för jag tror att jag skriver om det som upptar mina tankar som mest just då och när jag lämnar över det i skrift, så släpper jag taget om de tankar jag har.
Att skriva för mig idag betyder väldigt mycket - framför allt att se mig sådan jag är.

Jag är så tacksam till Hagalunds Foto, att jag får låna deras fantastiskt fina bilder. Även min dotter är mycket duktig på att fotografera och jag har ju en källa även hos henne. Tack gumman!
Själv är jag en hopplös fotograf. Det finns också några foton, som jag själv har tagit och det märker ni vilka, hahahahah!

Jag kan bara lära något om jag med öppet sinne lyssnar.

Källa: Var morgon ny



Källa: Hagalunds Foto

.....besök av lilla Liv:et och idag hade hon verkligen vaknat på rätt sida. Det är inte alltid så, för hon är en liten människa med massor av känslor. Men idag kommer hon in genom min dörr och tar sig an sina sysslor hos mig, som om det var hur självklart som helst. Hon skrattar och ler. Hon härmar mina och sin mammas ljud - det känns som hon är med i vårt samtal. Hon är drygt ett år och det är nu en liten flicka som har börjat delta på sitt eget lilla sätt i vår samvaro.

Du min lilla - jag tycker så mycket om dig!



Källa: Anna Malin

Har i kväll sett på programmet "Så levde de lyckliga", en relationsserie där tre par berättar om hur de träffades, sina äktenskap och om hur det gick. De berättar om sina upp- och nedgångar, skilsmässor och om hur de hittar tillbaka till varandra.

Jag har själv genomgått två skilsmässor, vilket jag inte ser som en merit, men som jag idag har försonats med. Just därför orkar jag lyssna till andra om hur och kanske varför. Att lyssna till andra hur deras lösningar ser ut berikar. De tre paren som deltog i programmet har alla hittat tillbaka till varandra. Är det precis så bra som de berättade, då har de gjort ett fint jobb.

Det är klart jag ibland funderar på varför jag (jo, det krävs förvisso två, men i detta forum skriver jag om mig) inte lyckats hålla ihop något av mina äktenskap och i det finns det en sorg, men jag har ändå försonats med mig själv i hur det blivit och vi har idag inga svårigheter att träffas vid högtider.
Det som slår mig under programmet, är hur olika vi hanterar den här sorten sorg - en sorg som kommer av att vi gjort och gör varandra illa.

Idag är "Min närhet" nära mig, men jag är försiktig och njuter av här och nu, för det är det jag vet finns. Och jag gör så gott jag kan för att vara rädd om oss.

Det finns något kraftfullt i att vågar visa sin kärlek.

Källa: Hagalunds Foto

Nu ska jag skriva om "Min stora kärlek". Nej, jag ska inte skriva om "Min närhet". Förvisso är han en stor kärlek, men jag har en till. Nej, nej och åter nej! Jag är inte otrogen, men nästan. Jag älskar min kära Golf - jag bara älskar att spela golf. Det är en kärlek, som jag vet att jag delar med många.
Jag är en medelgolfare och har spelat i ungefär 15 år med några års uppehåll, då jag gjorde många dåliga val och ett av dem var att inte bry mig - jag orkade inte att bry mig.

Förra sommaren tog jag tillbaka min stora kärlek - Golfen och jag spelade mycket. Jag spelade både sällskapsspel och en hel del tävlingar. Det var så härligt att komma tillbaka och att återta det som är bra för mig.
Golfbanan är lika med harmoni - för mig är det så. Jag ser så många som hetsar upp sig på golfbanan - en och annan klubba kan komma farande i luften, något jag inte förstår - det är ju bara lek, men vi är ju olika.

Årets säsong får jag nöja mig med att åka till klubben och glädjas tillsammans med andras goda spel, då mitt knä inte klarar av spel i år, men nästa säsong tar jag igen det.

Jag är inte så cool som jag låter över att jag inte kan spela denna säsongen. Jag är faktiskt rätt sur, men det är okey. Jag blir desto farligare säsongen 2013. Då får mina vänner passa sig.

Nästa månadag ska jag ta emot den guldmedalj för klubbmästerskapen 50+, som jag vann förra säsongen. Den har blilvit, som så mycket annat en symbol för mina bra val jag gjort de sista åren.

Det går alltid att förändra, men valet är mitt.



Källa: Hagalunds Foto

Spelar ingen roll i vilken nättidning eller "vanlig" tidning jag läser i, så ser jag rubriker typ:
"Så går du ner i vikt till sommaren".

Jag blir tokig - hur ska detta gå till! Jag som går på kryckor. Jag som sitter alldeles för mycket. Jag som inte kan ta mina fyrtiofemminuterspromenader varje lördag- och söndagmorgon innan frukost. Jag som inte kan cykla från A till B. Jag valde bort bilen efter skilsmässan, då jag har så nära till vad jag behöver. Jag som inte kan............... 
Listan är lång på sådant jag inte kan göra efter mitt knä "pajade".

Den träning jag utför nu och "kryckandet" från A till B är nog inte något som bränner fett dessvärre. 

Vad jag kan är förstås att äta mindre och sundare, men vad jag gör är att jag dricker gärna kaffe och äter alldeles för mycket gott till kaffet. Hur ska detta gå?

Är nog dags för mig att se över mina matvanor, om jag inte ska "rulla fram till sommaren och i sommar". Nej, jag behöver nog inte vänta till sommaren. Har redan börjat se sådant jag inte vill se och det har bara gått sex veckor. 

Det är nog säkrats att "Mota Olle i grind". Inkomsterna får helt enkelt bli mindre än utgifterna - ett enkelt recept, men ändå så svårt. Usch vad tråkigt!!!!!!!

Kan detta vara något?



Källa: Hagalunds Foto

Igår eftermiddag var jag för första gången på knäskola. Vi är cirka tio stycken som ska träffas totalt tre gånger för att få undervisning om hur ett knä fungerar, men framför allt om knän som inte fungerar.
Det är en sjukgymnast som berättar för oss om allt möjligt och omöjligt, så att jag på det viset får kännedom om hur jag på bästa sätt ska hantera min situation. Inte minst inför den operation med byte av knäled som jag ska genomgå någon gång inom de kommande tre månaderna.
Jag hade inte en aning om att det fanns något sådant som knäskola. Det finns även höftskola, men "Gud förbjude" att det blir aktuellt. Jag har så fullt upp med mitt knä.

Förmiddagen idag gick åt till att träna i bassängen på stadens sjukhus. Jag har fruktansvärt ont efteråt, men i det långa loppet tror jag på detta.

Jag har verkligen fullt upp med att träna de olika momenten, som min sjukgymnast har gett mig och att ta mig från A till B, men jag räknar kallt med att jag ska få igen allt slit när operationen väl är avklarad.

"Jag förlitar mig på att det är till mitt eget bästa. Det kanske
frestar på mitt tålamod istället för att locka mig att skratta,
men det är det rätta för mig just nu."

Källa: Var morgon ny 



Foto: Hagalunds Foto

Jag har funderat en del på hur privat vs personligt jag ska skriva i min blogg och vad det gör med mig. Om och hur jag ska sätta gränser för det mest privata, utan att det blir för opersonligt.
Jag har i vissa delar av bloggen valt att vara privat och innan jag skrev bland annat inlägget "Till minne", som är både privat och ett inlägg i debatten, funderade jag länge på om det var rätt mot mig själv att skriva så öppet, men dock inte detaljerat om mitt förflutna.

Nu gör jag det igen - med hänvisningar till mina tidigare inlägg och jag får återigen ta ställning till om det är okey för mig att göra det.

Vad är då för privat och vad är för personligt att skriva i sin blogg, som vem som helst kan läsa? Vad går gränsen mellan privat vs personligt. Vilka konsekvenser kan det få för mig att skriva för privat eller för personligt?

Jag tycker det är trivsamt att "surfa" runt i bloggar, som visar både mode, matrecept och fotografier - där ni delar med sig av sin vardag. Jag föredrar dock att läsa bloggar som jag känner är ärligt personliga och som ibland gränsar till det privata i frågor som handlar om livet på ett djupare plan.

Ja, funderingarna är många, men jag fortsätter att skriva, i första hand till mig själv och jag får helt enkel lita på min magkänsla och behålla fokus på vad som är viktigt och rätt för mig. Det som är rätt för mig, behöver ju nödvändigtvis inte vara rätt för dig.

Idag står allt klart för mig. Jag känner mig själv.
Jag vet vad jag tror på. Nu behöver jag bara handla därefter.

Källa: Var morgon ny



Källa: Hagalunds Foto

Jag pratade med en väninna i telefon, då det ringde på dörren. Jag bad henne dröja, medan jag gick och öppnade för att se vem det var. Jag hoppades så att det var mitt lilla Liv. Ibland kommer hon tillsammans med sin mamma och överraskar. Ooooohhhh det var hon - det lilla Liv:et.

Hon kommer in genom dörren och kikar lite försiktigt - hon är lite rädd för kaninen Mila, som bor hos mig. Det är lite svårt att förstå, då hon är uppvuxen med Novia - en liten rostbrun cavalier lady, som ofta busar runt henne. 
När hon säkrat vad kaninen är,  är det full fart i riktning mot min väska och sedan är hon mer effektiv än vad tjuven är om natten, med att tömma den. 

Efter en stund stelnar hon till och alla som har eller har haft barn kan se på ett barns ansiktsuttryck vad som händer. Hon fyller blöjan och hade vi inte sett det, så kan jag utan närmare beskrivning skriva ner att vi kände det. När det hela var avklarat var hon åter nöjd och fortsatte där hon slutade med sitt pyssel.

Mamman, tillika min dotter M hade inte planerat någon lång tid utanför hemmet och hade därför inte med någon blöja, så det var bara att ge sig hemåt. Det var en odör.......... Jag stannar vid det!

Det är så häftigt att vi bor så nära varandra att det lilla Liv:et bara kan titta in till mig. Jag ser fram emot när hon är så stor att hon själv står utanför min dörr.

Barnet väcker ens innersta känslor när man betraktar dem.

Källa: Var morgon ny

Källa: Anna Malin

Har varit en fin helg - en helg med ro i tanken. Eftersom det var så mycket lösa trådar, som till för några dagar sedan hängde i luften, har jag haft svårt att låta bli att känna oro under de senaste veckorna.
När torsdagen kom kändes det som den avgörande dagen - jag skulle på återbesök till stadens sjukhus för nu skulle vi ta ställning till om och i så fall när jag skulle operera in en ny knäled. Beslut om byte av knäled togs för min egen är i mycket dåligt skick och min förhoppning är att det sker någon gång i maj/juni. Tyvärr är det ju långa väntetider, men jag är så tacksam att det nu ska ske, att det är okey med den väntan.

Inte nog med det, på eftermiddagen kontaktade försäkringskassan mig och allt blev precis som det ska även där. Pengar på kontot och en handläggare, som jag kan kontakta och ska träffa. Även det - hur bra som helst. Solen skiner hos mig i mitt rum och jag är så tacksam för allt jag har runt mig just nu.

Jag vill också skriva om hur fantastiska vänner jag har runt mig. Flera av dem har hört av sig och erbjudit sin hjälp både praktiskt och ekonomiskt. Det är inte bara något som sägs "att riktiga vänner, de står kvar när det blåser". Det är verkligen så - osjälviska vänner, som slöt upp. Inte minst "Min närhet". Jag ska alltid minnas er och jag ska vara nära er om ni någon gång behöver. Jag lär återkomma till detta framöver i min blogg.

TACK!

Undra på att jag har haft en fin helg - ro i hela själen.

Jag behöver inte bli omhändertagen, men jag ska mota bort
min självömkan och stolthet och våga be om hjälp.

Jag själv


 Källa: Hagalunds Foto

Telefonen ringer och jag hör min dotter M i andra änden av luren. Hon har sedan en tid varit "ensambo" efter en mycket kort sambotid och jag tycker om att hon ringer och ger mig en lägesrapport - att hon helt enkelt mår bra. Vi utbyter de vanligaste fraserna om hur vi mår - det går fort och jag får en känsla av att hon har något att berätta. 

Hon är ivrig, jag känner att det är något viktigt. Hon säger, jag ska bli sambo. Mina tankar fryser till is och jag vill bara skrika NEJ - ta det lugnt. Hon är så ung och har nyligen brutit upp. Nej och åter nej, men jag säger inget. Jag är helt tyst.

Mamma, jag ska bli sambo med en kanin. Vilket snyggt upplägg av en smart dotter. Jag bara älskade att det var en kanin.

Det är nu sex år sedan detta samtal ägde rum och jag är så glad för att hon blev sambo med lilla väduren Mila.
Idag är det jag som är sambo med denna lilla vädur. Hon är inte så pratsam, men det gör inget för jag sköter snacket och hon är ett sällskap.

En liten Mila för knappt sex år sedan.

Källa: Anna Malin

Idag känns det bra att vakna, för jag behöver inte känna någon som helst oro - inte för något.
En anledning är förstås att så många pusselbitar föll på plats i torsdag/fredag. Jag ska njuta av varje stund idag, även om sådant händer som jag inte är särskilt nöjd över - jag ska njuta i alla fall.
Jag ska göra mitt allra bästa att minnas hur lösningen på dagarna som gick blev - det blev ju så bra till slut.  Det kanske inte alltid blir precis som jag vill och lösningen kommer inte så snabbt som jag önskar, men jag ska försöka bli bättre på tålamod och tillit. 

Nu är det lördag morgon och frukost och mitt goda kaffe. Några små ärenden ska uträttas idag - passar på då "Min närhet" är här och jag kan få lite hjälp.

Det är inte helt omöjligt att vi kommer ihåg att köpa hem blomjord idag. Tror mina pelargonier skulle gilla det. Förutom det ska jag köpa äppelmos till skinksteken som vi ska njuta av frampå dagen. Det är så gott med skinkstek på gammalt hederligt sätt, med kokt potatis, kokta morötter, gelé, äppelmos och det viktigaste - gräddsåsen.

Jag tror på en fin dag idag.

Lyckan är en form av frihet, och jag bör vara friast av alla människor.
Jag har förtjänat min lycka och min frihet.

Källa: Angela L Wozniak



Källa: Hagalunds Foto

Hur svårt kan det va - jag "kryckade" mig till butiken i mitt bostadsområde idag för att köpa lite jord till mina pelargoner, som jag skrev tidigare idag - behövde ny jord. Vad händer? Jag kommer hem med allt annat än jord. Det är tydligt att jag ska skriva ner det jag ska handla, om jag ska vara säker på att få med det hem.
Ibland skrämmer det mig att mitt fokus så lätt tappas bort någonstans på vägen.

Nu är detta ju inte livsviktigt - mina pelargoner klarar sig säkert till imorgon. Kändes bara lite snopet när jag kom hem och skulle pyssla till det lite och ingen jord.

Fredag kväll är den absolut bästa kvällen på hela veckan, tycker jag. Det vilar en sådan härligt stilla ro här hemma. Lite god mat och "prat" och inga måsten. I och för sig försöker jag undvika "måsten". Jag, liksom många andra "bör" göra saker, men jag "måste" inte. Att inte "göra" kan ju få oönskade konsekvenser, så visst "bör" jag, men återigen jag "måste" inte. Ett av mina inlägg handlar just om "måste" och "aldrig" - ord som jag försöker undvika i mitt liv - de tynger vardagen alldeles för mycket. Det räcker därför gott med att jag "bör" och "gör mitt bästa att inte".
Jag tycker att det är lättare att förlåta mig själv, när jag tänker så.

Jag måste inte köpa blomjord, men jag bör för pelargonernas mående. Detta ska aldrig hända ingen är ingen idé att jag lovar, men jag ska göra mitt bästa för att komma ihåg att få med mig blomjord hem imorgon.

......detta är att lära sig. Plötsligt förstår jag något som
jag har förstått hela livet - men på ett nytt sätt.

Källa: Doris Lessing

Källa: Hagalunds Foto

........och så ingenting och plötsligt kommer allt på en gång. Visst är det märkligt. Är det inte ofta så att det är helt stilla och inget händer, men när det börjar hända, så kommer svaren som på ett pärlband.

Jag har under några veckor skrivit mycket om att jag inte fått någon sjukpeng och att det första läkarintyget inte godkändes. Det skulle ta ytterligare 30 dagars handläggning och att jag satt här med mina räkningar - orolig förstås.
Ni som har varit här och läst tidigare inlägg vet ju att jag igår fick besked att jag inom en tremånadersperiod ska operera in en ny knäled. Nu händer det saker!
Idag på förmiddagen får jag ett sms från försäkringskassan (FK) att min sjukpeng är godkänd. Jiiipppppiiiii! och att pengarna finns på mitt konto på måndag - jag är så lycklig! Det är inga stora pengar, men det är så att det räcker till det viktigaste. Nu kan jag börja fokusera på att träna och ta hand om det jag ska inför operationen, så att jag sedan kan återgå i arbete så snart det bara går.

Inte nog med det, en kvinna från FK ringde och presenterade sig som min handläggare. Hon ville boka en tid med mig, eftersom jag kommer att vara sjukskriven ganska lång tid. Hon menade också att nu "rullar det på" och jag kan fokusera på att göra det jag ska. Hur bra som helst!

Jag har ju varit så fruktansvärt irriterad på FK och jag tycker fortfarande att handläggningstiden innan den första sjukpengen utbetalas, är alldeles för lång. Hur som helst så är jag oerhört tacksam att jag är där jag är nu och det ser klart ljusare ut för mig nu. Operation inom tre månader och pengar på kontot till räkningarna.

Nu ska jag ta emot helgen utan oro - det ska bli så skönt!

Jag har kommit underfund med att alla mina problem i
tillvaron beror på att jag är så rädd inombords.

Källa: Angela L Wozniak



Källa: Hagalunds Foto

Jag ger mig själv en bukett tulpaner idag.

Nu är det fredag morgon igen. Fattar inte. Snart en vecka sedan melodifestivalen avgjordes - kan inte bestämma mig om det känns länge sedan eller om det var nyss. Spelar absolut ingen roll egentligen, men de där fullständigt  ovidkommande tankarna om ovesäntligheter kommer då och då.

Hur som helst ser inte vädret så lovande ut idag - tittade in på yr.no och det ser inte så lovande ut imorgon heller, men det behöver jag ju faktiskt inte fundera på nu. Jag ska nöja mig med att hålla mig till idag. 

I höstas sparade jag mina pelargoner, som har stått på sparlåga över vintern - de har klarat sig. Hur kul som helst. Förmodligen inte svårt, men jag trodde inte jag skulle lyckas något vidare, då jag inte har något svalt ställe att ha dem på. De klarade det ändå. Jag ställde dem i ett hörn och vattnade dem väldigt sparsamt och det funkade. Nu har jag flyttat fram dem i ett solfönster och börjat vattna dem frekvent.

Ska faktsiskt köpa lite jord idag när jag har varit hos sjukgymnasten - inte mer jord än vad jag får plats med i ryggsäcken - funkar inte annars med kryckorna. De mår förmodligen bra av att få lite ny jord och näring.
Kan bli aktuellt med en liten bild på dem om någon av dem börjar blomma.

I övrigt får det bli en dag i lugn och ro, som om det skulle vara annorlunda än igår. Det lät bittert när jag skrev det, men det är inte menat så alls. Det är ju så att jag har rätt mycket lugn och ro just nu.

Jag ska inte låta någon dag förflyta utan
att ägna mig åt något av mina intressen.

Källa: Var morgon ny



Källa: Hagalunds Foto

Jag gillar verkligen hockey. Farten - hela LLA fullt med människor, som är på gång. Har tillbringat många timmar på ståplast i Löfbergs Lila. Har även värmt stolsitsarna på sittplats, men för mig är det absolut mest känsla då jag befinner mig på ståplats under en hockeymatch. Jag och min väninna M höll till där då och då under några säsonger.
Vi gick dit ganska precis en timme innan och hade kaffe och något gott att tugga på (kaffesorten borde vara Löfbergs - inte helt säker) och så en del tjejsnack förstås. En och annan damtidning fanns också i ryggsäcken. När matchen startade hade vi oftast bra platser med några timmars kul hockey (oftast).
Min son O och min dotter M var ibland också med. Sonen var inte helt nöjd med att stå tillsammans med sin mor - pinsamt kanske. Kommentarerna och mina glädjetjut var väl inte helt rätt placerade, men jag hade kul.

Nu var det ett tag sedan jag följde FBK live, men det kommer säkert.

Följer FBK via sportnytt och hockeykväll och hör just nu att det är förlängning. FBK har hittills under slutspelet gjort riktigt bra ifrån sig. Jag trodde faktiskt att de var chanslösa efter vad de visat i grundserien.
Kvällens match i Kinnarps Arena, Jönköping verkar vara fartfylld. FBK äger matchen från början, enligt Mikael Rehberg i Hockeykväll, men sedan vänder Per Ledin och Johan Davidsson till HV 71 fördel.
Andra förlängningsperioden är snart på G och jag dröjer nog med att gå och lägga mig.

Undrar vad min son O säger om den här analysen? Han är säkert där och ser matchen eftersom han "pluggar" där.

Avgörandet kom nu och det blir 4-3 för HV 71 - skit också, men helt klart bra för slutspelet, även om jag inte alls har lust att skriva det.

Källa: Hagalunds Foto

Fick besök av det lilla Liv:et under eftermiddagen. Hon kan konsten att förändra stunden i ett enda ögonblick. Hon kommer in genom dörren - får något i blicken och tar sikte. Hon får se mina kryckor och min nyckelknippa och där är fokus. Sedan bär hon runt allt på en gång. För en ettåring är det inte lätt att få med sig allt och om hon måste välja vad hon ska ta med sig, så ser hon villrådig ut - så koncentrerad.
När hon tar sig an TV:n eller högtalarna och jag säger NEJ, börjar hon genast skaka på huvudet och är helt överens med mig om att detta inte gillas. Blixtsnabbt är hon där igen, vänder sig till mig och skakar på huvudet, innan jag hinner säga NEJ. Hon har stenkoll, men testar igen och igen.
Dessvärre har jag svårt att hålla mig för skratt i alla hennes upptåg, vilket inte gör mig särskilt trovärdig och det registrerar hon förstås.
När det är dags för henne att gå hem och hennes mamma efter "strid" klätt på lilla damen ytterkläderna vinkar jag åt henne från min stol och hon kommer då mot mig och pussar ut i luften. 

Min son sa en gång "att klä ett barn är som att trä på en tjock och full man en dykardräk". Stämmer ganska bra tycker jag.

Jag är så glad att jag får vara med på hennes upptåg.

Källa: Anna Malin

.........om att jag ska byta min högra knäled kom idag. Tack och lov! Det har egentligen inte varit något tvivel om det, men idag fick jag beskedet att jag är uppsatt på väntelistan och jag kommer att få detta gjort absolut senast den femtonde juni. Känns ju helt klart som lång tid, men jag är så tacksam, att det finns en plan och jag kan därför se ett slut. Blir förstås en lång tids rehabiliteringen efteråt, men nu vet jag och då känner jag mig lugn.

Jag fungerar så, att om jag bara har något att förhålla mig till och ser en möjlighet till förbättring, så känns det så mycket bättre. Antar att de flesta känner så. Fick också Cortison i knät för smärtlindring - får se vad det gör. Hoppas på lindring och lite lugnare nattsömn. Jag har varit otroligt störd av att vakna flera gånger under natten och trevar efter kryckorna - gå en stund för att få igång cirkulationen.
Nu hoppas jag att detta snart är ett minne blott.

Sjukpengen har jag ännu inte sett något av, men jag hoppas verkligen att det löser sig - har en lång sjukskrivningsperiod framför mig och jag kan inte leva på luft. Önskar att jag kunde leva på kärlek, som jag får så mycket av och det fungerar ganska långt, men till räkningarna duger det inte.

Om jag hakar upp mig vid en situation som det inte finns
någon omedelbar lösning på, förvärras den bara.

Källa: Var morgon ny



Källa: Haglaunds Foto


Jag ska vila mig från mina tankar!

........är det kaffet som smakar absolut bäst - det smakar bättre än både Gevalia och Löfbergs Lila - morgonkaffet är helt enkelt den bästa kaffesorten någonsin, tycker jag. Kan inte skriva det tillräckligt många gånger. Det behöver inte vara nyrostat eller bryggt på något speciellt sätt. Nej, det behövs bara morgonkaffe.
Det betyder så oändligt mycket för mig att gå upp tidigt varje morgon - vardag, som helg och börja dagen med en kopp kaffe - morgonkaffet.

Att jag tycker så mycket om morgonkaffet och denna stund på dagen kan bero på att jag njuter så ofantligt mycket av att vakna och må bra (förutom knät förstås). Morgontrött är jag - det har jag varit i alla tider, så länge jag minns, men känslan av att vakna och vara klar i huvudet - att veta och att komma ihåg slår allt annat. Det är en gåva jag har fått tillbaka, en gåva jag är rädd om.

Kanske det är därför jag numera tycker om den tidiga timmen, för det är då som det är som allra tydligast för mig hur bra jag har det. En helt ny dag - ett nytt oskrivet blad och det är upp till mig om jag vill fylla det med något som för mig är värdefullt. Det är upp till mig om jag vill kunna reflektera under kvällen och vara nöjd med de val jag gjort och de beslut jag har tagit under dagen. Det är också upp till mig om jag har överseende med det som inte var så bra och lära mig av det.

Kaffebryggaren med mitt morgonkaffe har tystnat och jag ska gå och hälla upp mitt goda morgonkaffe för att sedan sätta mig en stund i stillhet innan jag ger mig iväg till stadens sjukhus.

Ett steg i taget, en dag i sänder, då kan jag
lyckas med allt vad jag har föresatt mig.

Källa: Var morgon ny



Källa: Hagalunds Foto

Imorgon förmiddag är det dags för återbesök på ortopedkliniken på stadens sjukhus. En check av mitt knä. Det är nu sex veckor sedan det gjordes en enklare operation, som dessvärre inte har gjort mitt knä bättre, utan snarare sämre. Det låter kanske konstigt, men det är okey, för det var tämligen klart redan då att knäleden eventuellt ska bytas ut så småningom.

För er som följer min blogg har jag skrivit otaliga rader om hur jag "kryckar" mig från A till B. Hur jag tränar varje vaken timme och varje dag besöker sjukgymnasten samt bassängtränar. Tyvär har jag inte gjort några större framsteg. Jag kan varken böja eller sträcka knät fullt ut och jag har dessutom väldigt ont.

Jag ska försöka att inte ha för stora förväntningar på morgondagens återbesök, men kan ändå inte låta bli att hoppas att de som kan det här bäst, ska besluta om ny knäled så snart som möjligt - helst igår förstås.
Som jag tidigare har beskrivit om mig själv, så är jag inte särskilt tålmodig.

Eftersom det är sådant "strul" med min sjukpeng, så hoppas jag ju på en snabb lösning. Det jag önskar mest av allt just nu är en fungerande knäled, så att jag kan fungera i vardagen. Fungera som jag ska, så att jag kan börja arbeta och låta dagen komma och gå.

Livet består av önskningar som verkar stora och
viktiga ena minuten, små och absurda nästa.
I det långa loppet får vi nog det som är bäst för oss.

Källa. Alice Caldwell Rice



Källa: Hagalunds Foto

Kom hem för en stund sedan efter att ha varit hos mitt barnbarn lilla L. Det är verkligen en förmån att bo nära den "lilla familjen", vilket gör att jag kan titta upp lite nu och då.

Idag showade hon på hög nivå. Hon är så härlig - drygt ett år och full av bus. Upp och ner - hit och dit. Hela tiden har hon något på gång. För närvarande är dans en populär sysselsättning. Att göra rörelser när vi sjunger tillsammans är också något hon gillar. Idag blev hon föremål för all uppmärksamhet, då hon skrattade högt och gjorde alla möjliga miner och hon har full kontroll över hur hon ska få oss vuxna att bli så förtjusta att vi bara ser henne.

Det blev Imse Vimse Spindel och huvud, axlar, knä och tå - knä och tå, många gånger under eftermiddagen. Kul att sjunga de sångerna igen - det var ju ett tag sedan jag satt tillsammans med lilla L:s mamma - ungefär 25 år sedan, och sjöng sångerna sist.

Härliga lilla tjej! Jag fyller verkligen på när jag träffar dig. Tycker om att få lära känna dig.

Om vi lever som vi har fått lära oss, kan vi än en gång
få skåda världen med barnets förundrade blick.

Källa: Var morgon ny


Källa: Anna Malin

Idag har det varit en riktigt bra dag. Jag vill påstå att jag verkligen åker berg- och dalbana just nu. Ena stunden är tristessen så påtaglig att jag inte vet riktigt hur jag ska stå ut, då är det en timme taget som gäller. I nästa stund känns det helt okey.
Som jag skrev igår så lever jag ett tämligen ensidigt liv just nu med träning och åter träning. Händer inte så mycket mer och just därför har det varit helt underbart att ha lite sällskap av "Min närhet" som också är konvalecent, om bara för några dagar. Jag tar tacksamt emot sällskapet.

På förmiddagen åkte jag och tränade i vanlig ordning hos sjukgymnasten och idag hade jag bil - "Min närhets" bil. Den lyxen är jag inte van att ha, utan det är ju bussen som gäller för mig. Det är okey med buss, för allt "kryckande till bussen ger muskler på överarmarna - kan vara ett önsketänkande. Jag gör allt för att hitta fördelar just nu, som motiverar mig till nästa steg. Jag visade "Min närhet" dessa framsteg vad gäller musklerna, men av hans leende att dömma, så var det nog inte så mycket att komma med, men jag tror i alla fall att jag fått lite mer på överarmarna.

När jag hade tränat passade jag som vanligt på att prata lite "skit" med mina arbetskamrater som finns i samma byggnad, som sjukgymnastiken. När jag hade "dumpat" min frustration hos dem begav jag mig hemmåt.  

"Halta och lytta" åkte "Min närhet" och jag till stan och åt en lunch - så gott med lite avbrott i tristessen.
Vi passerade också skoaffären tillbaka till bilen och jag fick mig ett par vårskor. Jag kan inte längre gå i högklackat och det lär väl dröja innan jag får den möjligheten, om det någonsin blir så. Det visar sig. I alla fall så blev det ett par lågskor, så jag kan ställa in mina kängor för jag hoppas att våren har kommit för att stanna.

Vänskapsförhållande som fungerar är förhållande där
man ömsesidigt hjälper varandra att finna sig själv.

Källa: Louise Bernikow



Källa: Hagalunds Foto

Bassängträningen är bra. Har idag varit på stadens sjukhus och tränat ett pass. Gör ju så tisdag och torsdag. En god vän hämtade mig, så idag behövde jag inte "krycka" mig till bussen. Jag är tacksam för all hjälp jag får.
Tyvärr svullnar knät kraftigt efteråt och gör mer ont än efter cykelträningen, men det är av vad jag förstår okey.

Dagen känns verligen tom på innehåll nu, då det gått sex veckor med envist tränande och rännande mellan sjukgymnasten och hemmet. Ensidighet är inte min starka sida, men jag försöker finna mig i det som är.
Om jag säger att jag saknar ett vanligt liv, så är det en lätt underdrift.

Snart kommer "Min närhet" in genom dörren och han är mycket bättre efter sitt fall och hemkomsten från "en annan stads sjukhus".

Allt är säkert som det ska, även om jag inte är riktigt nöjd med resultatet av en del händelser runt mig - jag är inte nöjd ännu i alla fall, men jag kanske blir.

Vi kan lära oss något av vår rastlöshet om vi låter den
visa oss den reserv av frid som vi bär inom oss.

Källa: Var morgon ny

Källa: Hagalunds Foto

Har till sist kontaktat ortopeden, då det snart gått fjorton dagar sedan försäkringskassan begärde komplettering av mitt icke godkända läkarintyg. Lönekuvertet i januari skramlade ganska tomt och jag behöver snart vidta åtgärder.

Oh nej! Vad hör jag? Just för stunden finns inte mina papper från försäkringskassan att hitta på ortopeden och det ska besvaras senast 15 mars. Min frustration över försäkringskassan under flera veckor inkluderar nu även ortopedkliniken i min stad.
Stackars oss som p g a olika krämpor och åkommor får leva i denna ovisshet.  Hur ska jag någonsin våga bli sjuk igen, även om jag blir det, så tänker jag inte bli det i alla fall. Vill aldrig mer vara med om detta igen. Jag har ett ansvar att försörja mig, men hur ska jag kunna göra det när jag inte vet förutsättningarna - just nu känner jag mig maktlös.

Jag lägger mig platt - gör som dagens sammhälle säger och jobbar oavsett, men då kommer ju frågan om vad min arbetsgivare får tillbaka.

Är det fel att vara en trygghets-beroende? Jag har skrivit mycket om att jag behöver lära mig att "härbärgera ovissheten", men jag har faktiskt ingen lust att öva mig längre nu.

De tänkvärda ord jag skriver nedan är svåra för mig att ta till sig just nu, men jag skriver dem i alla fall - kan ju tänkas att det känns bättre.

Idag kanske jag frestas att tycka dynd om mig själv.
Men jag har lärt mig att jag har ett annat val.

Källa: Var morgon ny



Källa: Hagalunds Foto

..........och jag borde absolut gå och lägga mig, vilket jag snart ska göra. Dagen har varit fylld av träning och en del annat smått och gott som vardagen kräver.
Idag är det verkligen idétorka på skrivarfronten och jag säger godnatt och hoppas att dagens sol fortsätter att lysa imorgon.

Källa: Hagalunds Foto

Jag säger inte längre att jag mår bra, när jag inte gör det och just nu är jag så "less". Jag är så j-vla "less" på att inte ha två ben att gå på. Visserligen tar jag mig fram med mina kryckor, men jag är helt enkelt "less".
Nog om det!

Morgonkaffet smakade som vanligt helt underbart och resten av frukosten likaså. Solen, inte bara tittar fram nu på morgonen, den lyser med full kraft idag och om jag hörde rätt när jag lyssnade till väderprognosen på TV, så ska det så förbli under dagen. Tack för denna fina morgon!

Balansen mellan självömkan och tacksamhet infinner sig även denna morgon, men jag är i alla fall ärlig. Jag gillar det hos mig idag - tycker inte jag att allt är okey, så är det så. För den skull rasar inte allt och jag kan "ta mig en titt" på det som är okey för att inte också bli ett offer.

Nej, nya tag och "krycknings-march" (för språngmarsch blir svårt) till bussen. Nytt träningspass klockan elva.

Jag kan forma min egen framtid. Jag ska ta en dag, en erfarenhet i taget,
och låta den visa mig vägen till nästa viktiga steg.

Källa: Hagalunds Foto

Söndag kväll och jag står inför en ny arbetsvecka som för mig innebär att inte gå till arbetet, utan en ny arbetsvecka för mig innebär rehabilitering. Vilket i sin tur innebär träning och åter träning för att så snart som möjligt kunna gå tillbaka till mitt "riktiga" arbete.

Alex Schulman Aftonbladet skriver i sin krönika idag om söndagsångest, vilket genialt ämne. Söndagarna för mig - nu och för några år sedan skiljer sig dock. Idag gör jag bra saker både lördagar och söndagar, vilket innebär att när "söndagen rullar in" kan jag använda den till att söka lugnet inför en ny arbetsvecka. Jag uppfattas kanske som tråkig för några - framför allt på söndagar, men då får det vara så. Det är nämligen oerhört viktigt för mig att få samla ihop mig och vara närvarande "när veckan rullar in".

Kanske det också är som Schulman skriver:

"Jag har förstått att folk tror sig känna söndagsångest därför att de inser att helgen är slut, att de står inför en ­besvärlig jobbvecka, att ”det är så mycket som ska göras”. Jag tror inte på det där. Jag tror att söndags­ångesten i grund och botten handlar om att vi inte riktigt vet varför vi ­lever."

För min del är det nog lite av båda. Har jag en tuff arbetsvecka framför mig, då känns det tyngre under söndagen. När det handlar om funderingar på ett djupare plan och söndag, så har jag aldrig haft tanken på att förknippa söndagens ångest med "att vi inte riktigt vet varför vi lever", men han har en poäng i detta. Där gör Schulman en djupdykning längre ner i analysen än vad jag brukar göra. Känns skönt att jag inte är ensam i att fördjupa mig i existentiella frågor.

Nu är det så att jag behöver dra mig tillbaka på söndagen. För mig är det att gå "back to basic" för att få närvaro och samla ihop mig. Kanske gör jag det just för att få fokus på att förstå varför jag lever. Så jag skriva även under på det i Schulmans krönika och kanske söndagsångesten blir ännu lättare att hantera efter denna insikten.


Tack Alex Schulman för en fint skriven krönika! och jag önskar er alla en fin vecka!

Källa: Hagalunds Foto

"Min närhet" är hemma från "en annan stads sjukhus" och ordningen är återställd. Jag är så tacksam att allt gått bra. Lite vila under vecka, så ska nog "Min närhet" vara på benen igen.

Oftast fungerar sjukvården alldeles utomordentligt, som i det här fallet. På torsdag är det dags för mitt återbesök hos ortopeden. Då, om jag nu har uppfattat det rätt, ska det beslutas om "eventuell protesförsörjning", som det står i läkarintyget, som försäkringskassan inte godkände. Ska inte "gnälla" mer om försäkringskassan just nu. "Protesförsörjning = byte av knäled. Jag hoppas på en tydlig plan för mig och mitt knä. Vad som är bra plan? Egentligen önskar jag att jag ska få en ny knäled - helst igår.

"Varje dag ger mig möjlighet till övning i att "härbärgera ovissheten" 
och att jag ändå ska kunna se att varje ögonblick har ett värde.



Källa: Hagalunds Foto

Vaknade idag på morgonen och kände min oro - en oro som förstås bottnar i hur "Min närhet" mår. Jag ska ha tålamod till i eftermidag, då jag får besked från "en annan stads sjukhus" hur det ser ut för dagen.

Jag finner mycket ro i att skriva, här och vid sidan av bloggen. Det jag skriver om vid sidan om bloggen är tungt för mig att se i skrift. Tror ändå att det är nödvändigt för mig. Jag har under en lång tid funderat över att skriva om mitt förflutna, men jag har inte haft modet. Det handlar inte om att jag är rädd för att andra ska läsa det jag skriver. Det handlar helt enkelt om att jag ska orka se det i skrift. Det blir så verkligt när bokstäverna formas till ord och orden blir till meningar. Återigen befinner jag mig i mitt förflutna och jag känner denna obeskrivliga sorg och smärta, som jag vill försonas med. Ja, precis så är det, jag vill försonas med mig själv.

Det är alldeles stilla just nu - ingen radio eller TV. Ska försöka behålla denna stillhet under dagen i väntan på telefonsamtalet "från en annan stads sjukhus".

"Jag bestämmer själv om jag ska vara tillfreds med mig själv idag.
Jag ska se dagen an med tillförsikt. Då kommer jag att änna mig upplyft."

Källa: Var morgon ny


 
Källa: Hagalunds Foto

Eftersom jag har hört låtarna spelas en hel del på radio under de gångna veckorna har jag lärt mig tycka om flera av dem, men det var tre som var "outstanding". 

Danny du var riktigt bra ikväll - fruktansvärt snyggt framträdande. Gillar!

Loreen du var också sååååååå bra - dit sätt att framföra och din ödmjukhet. Gillar!

David Lindgren du var också bra. Gillar!

Tre riktigt bra låtar framförda av tre såååå bra artister. Ni andra var också bra och jag lät mig underhållas.
Gillar det!

På Aftonbladet - Nöjesbladet kunde man följa allt LIVE och enligt Aftonbladets läsare var Loreen bäst.

I ärlighetens namn har jag verkligen "vältrat mig" i kvällens Melodifestival - så var det sagt. Om någon läser detta får jag väl räkna med kommentarer som att "Jag ska skaffa mig ett liv". Kan hända att jag ska - det är ju faktiskt lite dåligt med det just nu, men det kommer.

Melodivestivalen 2012

och

Vinnare Loreen

Ett stort GRATTIS och LYCKA TILL i Azerbaijan!

Källa: Hagalunds Foto

Alpina tjejerna har gjort riktigt bra ifrån sig i Åre idag. Det slutade med en fjärde placering för Borssen, så totalt fem svenskor placerade sig bland de tolv  främsta.

Mycket svenskt och en toppdag i Åre!

GRATTIS tjejer!



Källa: Hagalunds Foto

Följer 5-milen lite förstrött samtidigt som jag sitter och läser Aftonbladets rubriker, då jag slås av att det inte finns särskilt mycket positivt att läsa.

Dog efter krasch.......
Räddade livet på vän - via datorn.......
Saades påhopp på exet..........
Skolpolisetn skickar barnen - i fängelse......
Drogblockader lamslår staden........
Höll två flickor som sexslavar.....
H&M-modellen hånas: "Hon ser ut som ett lik.....
Skar av sin rivals penis.....
Skådespelaren Michael Madsen gripen i morse.....
"Jag övervags - strax före förlossningen".........
Blev offer för miljonbluffen.....
Pappans sjuka hämnd - på 15-åriga dottern.....
Tre hanhållna för kafémord.....
Tolgfors taktik: halvsanningar.....
Upp till tolv döda i angrepp mot Gaza.....

När jag snabbt "ögnar igenom" nät-rubrikerna på Aftonbladets hemsida så blir det väldigt tydligt att "vad är det för värld jag lever i". "Jämmer och elände", som det brukar sägas. Det ser verkligen dystert ut och jag tänker inte göra det till en vana att sätta ihop rubrikerna som ovan. Nej, den sammanställningen ger ingen positiv energi.

Letar sedan några positiva rubriker, men de är inte många. Skriver inte ens upp dem, då de är alldeles för få och då blir det ännu tydligare hur "sjukt" det är.

Den mest positiva rubriken jag hittar lyder:

Liten söt vårväska..........

För övrigt avslutades 5-milen, som norsken Rönning tog hem. Otroligt bra, då han så sent som i söndags åkte Vasaloppet - hur orkar han?

Dröjer säkert inte fören rubriken:
Svenskarna nådde inte ända fram........... finns på löpet - för det gjorde de inte.

Det händer mer under tiden jag sitter och skriver - det går skitbra för de svenska alpina tjejerna i åre. Just nu ligger svenskorna etta, två, trea och fyra, med femton åkare kvar.

Källa: Hagalunds Foto

...........och lördag morgon och det närmar sig Melodifestivalens upplösning - hur bra kan det bli. Jag gillar Melodifestivalens alla delar.

Vädret - tja!

Ska träna - bäst att göra som jag ska. Tänker ibland, att om jag inte gör som jag ska så faller jag död ner. En lätt överdrift, men jag är så himla rädd för att knät ska fortsätta att krångla i alla evighet. Ser verkligen fram emot när det här är över och jag kan gå ut och gå som folk - utan att "krycka" mig fram. Igår eftermiddag kände jag en förbättring - om än liten. Knät låste sig inte lika ofta. Alltid något! Jag är tacksam för varje litet framsteg.

Så till dagens kommande händelser, så som jag ser dem nu. Alltså mitt korta träningspass "varje vaken timme" samt fem övningar, som jag bör klara av på ungefär 1-2 timmar. En väninna hämtar mig med bil nu under förmiddagen för ett kort besök hos goda vänner - bör vara tillbaka hemma efter lunch. Jag är sååååå tacksam för att mina vänner ibland hämtar mig med bil, så jag slipper "krycka" mig till bussen vareviga gång jag ska uträtta något. Nu är det inte särskilt ofta jag ska på något utöver besöken hos sjukgymnasten, men jag är tacksam när jag får hjälp.

Vad eftermiddagen har att erbjuda får bli ett oskrivet blad. Beror lite på hur "Min närhet" mår - om han får komma hem från "en annan stads sjukhus" eller om han får vara kvar ett tag till. En sak i taget, det blir bäst så.

"Det är nyttigare att betrakta andras goda egenskaper
än att fördjupa sig i sina egna dåliga."

Källa: Francoise Sagan



Källa: Hagalunds Foto

Tack Fredrik Virtanen, krönikör i Aftonbladet! (sprang på denna krönika lite sent, men kan inte låta bli)

"S-politikern bör avgå efter sitt Whitney-hån" skriver Fredrik Virtanen i sin senaste krönika i Aftonbladet efter att politikern Lennart Holmlund, Umeå skriver i sin blogg om att media inte ska "glorifiera" Whitney Hourston, då hon valde att knark ihjäl sig.

Virtanen fortsätter:

"Han är till och med kommunstyrelsens ordförande. Lennart Holmlund är mäktigast i hela Umeå. I ett helt opåkallad blogginlägg mitt i sorgens stund i lördags valde han att döma ut Whitney Houston som en usel mamma. Och han anser att Whitney ”valde” sitt missbruk.
När han röstats bort av klokare människor i Umeå bör han besöka New Hope Baptist Church i Newark, New Jersey och lära sig något om kärlek. Därpå bör han skaffa sig en utbildning."


Jag håller genast med Virtanen och hänvisar till mitt tidigare inlägg "Till minne".

"Jag kan lära mig att vara ödmjuk och vördnadsfull
och det kan jag börja med idag."

Källa: Var morgon ny



Källa: Haglaunds Foto

Har under eftermiddagen haft kontakt med "Min närhet", som nu är i "gott förvar" i en annan stads sjukhus. Han får nu precis det han behöver och jag känner mig helt lugn nu. Kändes gott att prata med honom och få höra att att det är som det ska - inte helt som det ska, för då vore han ju inte där, men nästan som det ska i alla fall. Dessutom finns där säkert många söta "syrror" att vila ögonen på.

Träningen idag gick bra, förutom att jag just då var lite "off" i tanken - visste ju då inte hur "Min närhet" hade det.
Nu ser jag fram emot en fredagskväll i lugnets tecken. Förutom att jag ska träffa några vänner en liten stund, så ska jag inte göra många knop - blir ju sällan många knop nu för tiden, men jag kommer att ta igen det. Jag samlar poäng, som jag kommer att använda snart - var så säker.

Väldigt nyttigt för mig att öva på att "härbergera ovissheten" och "göra en sak i taget".

"Allt som sker mig kan verka upplyftande
 om jag inte är nertyngd av vrede."



Källa: Hagalunds Foto

Torsdag kväll - det är mörkt ute och jag är bekymrad! Det går som en röd tråd hos mig just nu - att vara bekymrad. 

Mitt bekymmer idag är inte mitt knä, utan "Min närhet" T. Han har gjort sig illa i arbetet och har under kvällen åkt till akuten vid stadens sjukhus. Mycket mer än så vet varken han eller jag ännu, men orolig är jag förstås.

Härbärgera ovissheten, igen! Jag tränar numera inte enbart knät - jag "kör" även mental träning på elitnivå, som exempel kan jag nämna "härbärgera ovissheten". Något jag tar upp i några av mina inlägg på bloggen. Är du intresserad? Det finns en hel del av mina tankar att läsa i mina inlägg om just det. Vad jag försöker göra är att lära mig att tänka på ett annat sätt än vad jag gjorde tidigare. Och det hjälper ofta - inte alltid.
Jag följer ingen metod. Jag lyssnar till andra människors erfarenheter och vad de har att berättar - vad livet har lärt dem. Jag försöker följa i deras spår. 

Hoppas på besked från sjukhuset och "Min närhet" T under förmiddagen i morgon! Mitt schema är ju så långsamt - jag kan inte kasta mig från A till B så fort med krycor, men jag får ta en sak i taget och imorgon förmiddag passerar jag sjukgymnastiken där jag "kör" ett träningspass, så är det gjort inför helgen. Tar nästa beslut efter det...............
 

Jag har bara en uppgift just nu: att älska dig innerligt och odelat.



Källa Hagalunds Foto


Är nära dig "Min närhet" T!

Under eftermiddag har jag fullföljt mitt åtagande till mig själv, att genomföra sjukgymnastens träningsprogrogram i bassäng på stadens sjukhus. För den som inte tidigare har hängt med i min blogg: Jag har värk och begränsad rörlighet i höger ben (knät) och har därför mycket lättare att röra mig i vatten än på land.
Jag kanske ska söka något jobb under vatten - varför inte? Per som deltog i programmet Agenda härom kvällen, föreslogs att söka jobb där han kan ligga ner, så jag kanske ska söka jobb under vatten. Jag har f n ett mycket bra jobb, men det är på land.
 
Om det är någon som läser detta och tycker att jag låter bitter, så är den analysen helt korrekt - jag är bitter av en enda anledningen, att jag ännu inte fått sjukpeng. Jag tänker tillåter mig själv att vara bitter ett tag till. Jag har inte bestämt för hur länge jag ska tillåta mig att vältra mig i det bittra tillståndet, men det blir säkert bra om jag skriver av mig.

Jag är tacksam också - jag är mycket tacksam för att jag har en så engagerad sjukgymnast, som motiverar mig i min träning.
Det finns så mycket mer jag har att vara tacksam över - mina barn. Min dotter M med sambo J, min son O. För att inte tala om min stora-lilla kärlek barnbarnet L. Ja, jag är så tacksam för att jag får närvara i deras liv - både då det är uppåt och neråt.
 
Efter bassängträningen idag har jag varit tillsammans med dottern M och lilla fröken. Lilla L var på sitt absolut bästa humör och hade föreställning för mormor - ett skådespel som är värt mycket mer än en "Oscar".

Vi kan ha nytta av att iaktta barn noga. Se hur vi har komplicerat vår tillvaro.
Barnens enkla, ärliga attityd kan vara till stor hjälp för oss.

Källa: Var morgon ny



Källa: Anna Malin


 

I "Efter Tio" idag berättar Kitty, känd från "Big Brother" att det var nödvändigt för henne att dra sig tillbaka. Hon behövde tid för att fundera över om hennes lycka bestod i att vara lyckad.
Att ha balans mellan den berusande känslan av framgång och samtidigt bevara känslan av att jag är nöjd med den jag är, då framgången uteblir är säkert sådant som många av oss försöker hantera och med framgång menar jag den framgång, som samhället idag betäcknar som framgång.

Jag ska inte försöka analysera sönder detta, utan helt enkelt citera en text ur "Var morgon ny", som jag så ofta gör i min blogg och lyder som följer:

"När man inte vet vem man är, är det lätt att man riskerar sig själv, sin integritet. När man inte vet var man står i en viss fråga, är det lätt att bli övertalad av en myndig röst. Man kanske har oklara normer, eller man kanske inte är medventen om dem. Då är man som mest prisgiven åt andras övertalningförmåga..............

...........Vi har alla känt vårt dåliga samvete nypa till i mellangärdet när vi "håller med", när vi "ger efter" i någon viktig personlig fråga, då står det oss dyrt. Då förlorar vi ett litet stycke av oss själva. Under årens lopp har vi förlorat många små stycken, men vi har andra möjligheter.

Riskera inte dig själv. Du är det enda du har.

Källa: Janis Jopilin

Källa: Hagalunds Foto


Jag kommer snart att få en chans att göra som jag vill. Jag ska ta den chansen.

Internationella kvinnodagen inträffar 8 mars varje år och uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen.

Den internationella kvinnodagen instiftades redan 1910 av den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen på initiativ av Clara Zetkin. Varje år i varje land skulle man på samma dag fira en kvinnodag under parollen: Rösträtt för kvinnor skall ena vår styrka i kampen för socialism.

Vid Förenta Nationernas första internationella kvinnokonferens i Mexiko 1975 togs initiativ till att införa en gemensam kvinnodag. FN:s generalförsamling beslutade sedan om detta i en resolution 1977. Sedan 1978 finns 8 mars med som internationell kvinnodag på FN:s lista över högtidsdagar. I och med FN:s ”erkännande” kan man säga att den internationella kvinnodagen ändrades från att ha varit en socialistisk kampdag till en opolitisk högtidsdag, men hur man firar den varierar mycket mellan olika länder.

Källa: Wikipedia

I en debattartikel skiver man i Aftonbladet idag om att det:

"I dag dör ungefär 1 000 kvinnor och flickor till följd av komplikationer i samband med graviditet och förlossning. I morgon också. Och dagen efter det likadant."


Aftonbladet fortsätter:

"Siffran är ännu mycket högre om man räknar in de kvinnor som dör till följd av till exempel osäkra aborter, av att den blivande mamman utsätts för våld, tvingas föda barn mitt i en konfliktsituation, har könsstympats eller helt enkelt är för ung för att hennes kropp ska kunna klara av en födsel."

Jag kan inte påstå att jag är allt igenom socialist eller "kvinnosakskvinna", men det borde vara självklart:
 
för en kvinna att tryggt få bära sitt ofödda barn
för en kvinna att leva oberoende av en partner, om hon så önskar
för en kvinna att ha möjligheten försörja sig själv och sina barn
för en kvinna att ha möjligheten att bestämma över sin kropp och sitt liv

......vad hon än lever och verkar. En frihet, som inte är alla förunnat.

"Idag ska jag be om förmågan att inse när mina
medsystrar utkämpar samma strid som jag."

Källa: Var morgon ny



Källa: Hagalunds Foto

Om jag anstränger mig lite kan jag le mot någon idag,
även om jag är mulen invärtest. Det gör oss båda gott.

Källa: Var morgon ny

I många av mina inlägg skriver jag gärna med eftertanke, för det är så jag tycker om att skriva. Jag delar också gärna med mig av de enkla och vanliga händelserna i vardagen, men det är ändå så att jag tycker bäst om att skriva om det som berör.

Nu har det varit lite mer "glamour", då jag skrivit om Melodifestivalen i de två sista inläggen och jag kommer säkert att få anledning till att återkomma till detta både före och efter lördagen.
Varje blogg med självaktning bör väl också ta upp en och annan aktuell händelse, så därför blir det några sådana ibland.

Så till en för dagen "aktuell händelse" - Filippa och Fredrik ska separera, enligt Aftonbladet. För övrigt finns det inte särskilt mycket uppgifter om händelsen, men det kommer nog. För nu kliver media in i Reinfeldska vardagsrummet och gör som jag - analyserar "Varför blev det så här?" Det är (kanske) inte bara svenska folket som har tröttnat på Fredrik Reinfeldt och så var det med den analysen. 

Undra på att Fredrik Reinfeldt har sett helt slutkörd ut, det kan jag också konstatera. Hela svenska folket inklusive Filippa kräver en ändring, suck! En ändring av sjukförsäkringen - jobben - A-kassan - vapen - krig - prinsessor - borta för mycket - städning - handla "what ever". Det där med Filippa hittar jag ju förstås bara på, men det kan ju vara så, eftersom många män faktiskt tycker att kvinnor bara kräver, liksom svenska folket.

Nu gäller det att hålla huvudet högt Fredrik (och den svenska fanan), det finns ingen tid för krishantering på det personliga planet, det är heller inget som sjukförsäkringen täcker. 

Visst ja, det finns ju privata sjukförsäkringar (för några) - tänkte inte på det!

Källa: Hagalunds Foto

Källa: Hagalunds Foto

Källa: Hagalulnd Foto

Vaknade sent idag klockan hade hunnit bli åtta - lite grått ute idag, men jag ska säkert få min sol att lysa då och då under dagen. Ska vara hos sjukgymnasten och träna först klockan två, så nu blir det en transportsträcka fram tills dess. Ska naturligtvis genomföra mina träningspass "varje vaken timme" samt de fem övningar, som sjukgymnasten rekommenderat mig att göra varje dag. Tyvärr tappade jag sugen efter försäkringskassans sms i lördags, men det är för min egen skull jag tränar, så "jag reser mig igen". Jag lägger mig inte! "Never ever" - jag har tagit mig igenom mycket värre saker än det här. Jag har varit i "helvetet" och dit ska jag inte igen.
Att skriva ger mig en förunderlig kraft och jag skriver vid sidan om min blogg. Resultatet - ? 

För en stund sedan intervjuades Niclas Strömstedt i Gomorron Sverige bland annat om vem han tror kommer att vinna Melodifestivalen på lördag. Svårt tyckte han, men han berättade om hur han lyssnat till när 7-åringar diskuterade om hur många gånger "Thomas Flinck verkligen kunde resa sig igen" och svaret var "Lika många gånger som han sätter sig." Tycker faktiskt det var lite kul och så sant. Alla kan resa sig om och om igen, men valet är mitt och ditt. Ingen reser sig åt mig eller dig. Jag skriver och talar av egen erfarenhet.

För övrigt trodde Niclas Strömstedt på Loreen, vilket jag också gör mer och mer. Tycker även Danny gör bra ifrån sig, men han bör nog bättra på sången.

"Jag vaknar till liv, får en ny vitalitet som botar mig till både kropp och själ."

Källa: Var morgon ny

Källa: Hagalunds Foto


Det bästa receptet för det som vi lider av kan vara ett gott skratt.
Idag ska jag ta alla tillfällen i akt att skratta.

Källa: Var morgon ny

.......har haft svårt att infinna sig efter lördagens sms.

Det känns bättre nu - jag är ju maktlös inför vissa händelser i mitt liv.  Jag hör själv att det låter irriterande "präktigt" när jag skriver att "jag är maktlös inför vissa händelser i mitt liv", men det är ju faktiskt så, att vissa händelser kan jag inte påverka på något sätt. Jag har inte råd att "jaga upp mig" för något, där jag redan har gjort så gott jag kan. Jag kan bara invänta resultatet. Det är heller inte säkert att resultatet blir som jag önskar, men om jag har gjort allt som står i min makt - gjort allt så gott jag kan, då kan jag istället använda min tid - nuet - till att se det som är bra runt mig. Jag har ju makten att välja hur jag ska uppleva en händelse. Jag kan antingen se en viss händelse som en möjlighet att utvecklas eller så kan jag välja att se händelsen som en orättvisa.

Jag väljer helst det förstnämnda - det gör det så mycket enklare att leva.

 

Lugnet är mitt val i nuet



Källa: Hagalunds Foto

.......som jag nästan har glömt i all min "tycka-synd-om-känsla" - jag har en sådan känsla lite för ofta just nu.

Men så läste jag i "malinsmonolog" om drömmar. Tankens kraft är stark och att skriva om drömmar, tror jag ger mig mod att våga tro på min dröm och förverkliga den. Resultatet kanske inte blir som jag önskar, men det är ok så länge jag gör det bästa jag kan av min dröm.

Jag drömmer inte om något stort hus - jag tycker så mycket om att komma hem till mig. 
Jag drömmer inte om någon flott bil - jag tycker om min cykel och att cykla är för mig frihet.
Jag drömmer inte om att ha allt som mina ögon ser - jag har vad jag behöver.

Jag drömmer om att få finnas för mitt "lilla" barnbarn L under lång tid.
Jag drömmer om att få finnas för mina barn under lång tid.
Jag drömmer om att mitt knä ska bli bra, så att jag kan cykla - i tanken och drömmen är jag där.
Jag drömmer om att mitt knä ska bli bra, så att jag kan gå min morgonpromenad - i tanken och drömmen är jag där.
Jag drömmer om att mitt knä ska bli bra, så att jag kan spela golf och vinna över mina vänner ibland - i tanken och drömmen är jag där.

Drömmen - en galen sådan är att skriva en bok. Inte jag - jo, jag. Jag kan inte skriva en bok - jo, jag kan. Skriva en bok vill ju alla - ja, men alla gör det inte. Vad spelar det för roll om alla nu skriver en bok - jag kan väl skriva en bok ändå. Den kanske inte blir publiserad. Skit samma - jag skriver ju för att jag vill skriva en bok. Om någon läser den - blir jag glad. Om någon tycker om det de läser - blir jag ännu gladare, men det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att jag har modet att förverkliga min dröm - en dröm som det är dags att låta bli något annat än bara en dröm.

Mina drömmar och erfarenheter utmärker etapper på livets vägkarta.
Jag ska inte låta dem passera obemärkta.

Källa: Var morgon ny

Källa: Hagalunds Foto

Om en av mina drömmar krossas idag ska jag vara förvissad
om att jag får en ännu bättre, om jag bara vill.

Källa: Var morgon ny

Denna underbara lilla "hårboll" har bott hos mig i drygt ett år. När jag flyttade in i min nuvarande lägenhet för drygt ett år sedan medföljde en styck kanin - Mila. En liten grå vädur - min dotters kanin, som då hade blivit en hund, nej, jag menar 5 år. Jag tror att hon tror att hon är en hund - hennes syter Novia är ju hund och hon beter sig som en sådan ibland.

I alla fall, min dotter med sambo hade köpt en bostadsrätt och jag skulle ta över deras hyresrätt. De väntade barn och hade sedan tidigare också en King Charles Cavalier, som heter Novia.
En helg i januari 2011 gjorde vi alltså en "flyttsväng". Dottern M med sambo J flyttade till sin nya bostadsrätt. Jag flyttade in i deras tidigare hyresrätt. "Magen", som några veckor senare visade sig vara "lilla" barnbarnet L och "vovven" Novia följde med till bostadsrätten och den lilla grå "hårbollen" Mila stannade kvar hos mig.
Hänger ni med?

Den lilla "hårbollen" fann sig väl till rätta hos mig - lägenheten var hon ju bekant med sedan tidigare och systern "vovven" Novias framfart fick hon plötsligt lugn och ro ifrån. Nu skulle hon bara bekanta sig med mig - vilken fullträff. Hon är verkligen hur sällskaplig som helst. Hon kommer ofta fram till mig och vill bli kliad på nosen. 
Jag är nästan säker på att hon tror att hon är hund.

I alla fall, nu har hon hunnit bli 6 år och lite till åren och som jag har förstått det, så är det ganska gammalt för att vara kanin. Jag hoppas verkligen hon får stanna hos mig ett tag till. Gillar när hon "tassar" och "hoppar" runt hos mig. Är det nu så att hon tror att hon är hund, så får hon säkert några år till hos mig.

Mila

Källa: Anna Malin

Loreen gästade idag Efter Tio i TV 4. Hon ger en bild av att vara en mycket stilla och ödmjuk människa. Hon visar också ett djup, som jag tror många har, men inte är modiga nog att visa - inte för sig sig själva och inte för andra. Idag tycker jag mig mest se det som syns utanför det jag känner inom mig. Jag menar, att med det som syns talar jag om "så här lycklig är jag". Jag vet bättre! Det löser inte det inre kaoset. Därför tycker jag om att lyssna till dem som har modet att söka sin väg, för av det lär jag mig att våga vara modig.

Intressant att höra henne berätta om sitt ursprung och om hur meditation och stillhet är nödvändigt för henne.
Med hennes inställning i den bransch hon är i, är jag säker på att hon kommer att lyckas bra med att behålla sin integritet och få vara hel. Hon är enligt mig en mycket bra förebild för alla människor, som är i och på väg in i denna tuffa värld och för mig i min värld. Enligt Marcus Birro i "Efter Tio" skrivs det mycket gott om Loreen där många lyckönskar henne inför lördagens Melodifestival.

Ska bli spännande att följa Melodifestivalen på lördag. Kan tänkas att Thorsten Flinck placerar sig bra med tanke på hur väl han levererade i "Andra Chansen". För övrigt tror jag att Danny är en av dem som det kommer att gå bra för, men då får han bättra på sången - den var ingen höjdare vid deltävlingen, men han kan säkert bättre.

"Jag bestämmer själv om jag ska vara tillfreds med mig själv idag. Jag ska se dagen an med tillförsikt. Då kommer jag att känna mig upplyft."

Källa: Var morgon ny



Källa: Hagalunds Foto

Jag har lagt ner mycket energi på att försöka vara någon jag inte är, att putsa ytan för jag har inte varit nöjd med den jag är. I min värld är det förvisso inte fel att anpassa sig till olika situationer. Jag tycker även idag om att vara smidig, men jag är inte längre så flexibel att jag inte märks. Att inte synas är att inte finnas och det är förödande för självkänslan.

Nu vet jag att jag har bra egenskaper och just därför behöver jag inte vara någon annan, jag vågar vara mig själv, så mycket mig själv att jag ibland vågar vara obekväm. Jag har idag en insikt om att jag är, om inte fullkomlig, så är jag en fullvärdig människa precis som jag är. För många är detta helt självklart, men så var det inte för mig och ibland händer det att jag tänker som förut. Att göra något bra och ibland t o m riktigt bra har inte varit gott nog. Jag har ofta försökt nå perfektionism, men nu övar jag mig på att vara människa - precis sådan som jag är och inte någon annan.
Jag lyckas inte varje stund, men det har blivit så mycket enklare och varje enskilt ögonblick har fått en annan betydelse.

"Kampen för att upprätthålla skenet, eller vad jag nu vill kalla den
smygande perfektionismen, berövar mig all energi."

Källa: Var morgon ny 



Källa: Hagalunds Foto

"Jag ska inte vara mer än människa idag.
Då ser jag livet i ett nytt, försonande ljus."

Källa: Var morgon ny

Idag ringde min syster till mig, vilken gåva att ha en syster - att ha någon att dela sitt förflutna och nuet med. Idag pratar vi ofta med varandra.

Det fanns en tid, då jag delade med mig av mitt liv till min syster och andra, så som jag önskade att mitt liv såg ut.  Jag var inte ärlig. Det fungerade inte - jag var inte ärlig varken mot mig själv eller andra och det blev allt för svårt att bära. Jag förstod inte bättre - jag förstod inte att sanningen skulle hinna ikapp både mig och min syster. Jag förstod inte att hon ville mitt bästa.

Idag förstår jag bättre. Idag blir jag glad när min syster ringer. Idag samtalar vi och lyssnar till vad vi har att säga varandra.  Idag berättar jag hur jag mår och hur jag har det. Idag säger jag vad jag tycker. Idag förstår jag att hon tycker om att jag är hennes syster - vilken gåva.

"Även om jag inte kan lösa dina problem åt dig ska jag finnas till
hands och lyssna på dig närhelst du behöver mig."

Källa: Sandra K. Lamberson



Källa: Hagalunds Foto

Varje dag utbyter vi gåvor. Vi ger och vi får.

Källa: Var morgon ny

.........är inte lätt. Precis just så - att släppa taget om det jag är maktlös inför är dessvärre en brist hos mig - och jag önskar därför att utveckla den egenskapen så att vardagen blir mer hanterlig. Det kommer alltid att finnas situationer i mitt liv, som ter sig ohanterliga - jag har en sådan önskan att utveckla förmågan att släppa taget om det som är ohanterligt. Vilken frihet det måste vara. Jag har vid flera tillfällen samtalat med dem som har lyckats med det och jag önskar mig det de har fått. Jag inser också att det inte är någon som gör det åt mig, utan jag får lyssna och lära av dem som har lyckats.

Konkret handlar det just nu om att jag är rädd för att inte få sjukpengen, så att jag kan betala mina räkningar. Så är det! och jag har tidigare skrivit om det i ett flertal inlägg. Efter 35 år i arbetslivet har jag alltid betalat mina räkningar i tid och nu när jag igår förmiddag fick veta via sms från försäkringskassan att läkarintyget ska kompletteras med 30 dagars ytterligare handläggningstid blir jag milt sagt låg. Jag har nära och kära, som erbjuder mig sin hjälp och det är jag tacksam för, men ska det behöva vara så?

Det okändas makt är stor över mig och jag vänder mig och tittar bakåt för en stund - just bara för att påminna mig om hur jag då gjorde när min oro blev för stor - hur "jag gick in i dimman" och dövade min oro och dit har jag ingen önskan om att återvända, så det är inget alternativ.

"Jag har inte makt över händelser.
Jag har ingen makt över mina vänners och min närmastes liv.
Jag har makt över mina egna attityder och mitt eget uppträdande.
Jag har makt över min uppfattning om mig själv och min målmedvetenhet.
Jag har makt över min vilja att leva och att följa dem som går före.
Min makt är stor, men jag måste utöva den på ett klokt sätt,
för att inse vilken räckvidd den har."

Källa: Var morgon ny




Källa: Hagalunds Foto


Jag ska ta ansvar för mitt liv idag

Källa: Var morgon ny

Idag har jag varit uppgiven, men är ändå tacksam för att jag kan ta till mig det fina jag har omkring mig. Självömkan är en förädrisk känsla och jag balanserar mellan den och min tacksamhet.
Jag opererade mitt knä den 30 januari och det visade sig då att jag behöver en ny knäled, det är bara frågan om när. Beslut om det ska tas i mitten av mars.
Fick idag på förmiddagen sms från försäkringskassan att de inte godtar läkarintyget, utan begär nu komplettering. Detta innebär en handläggningstid på ytterligare 30 dagar. Jag har i tidigare inlägg på min blogg skrivit om min oro att inte få sjukpeng, jag har hört så många som får kämpa för sin sak, men nu dröjer det ytterligare innan jag vet. Ja, nu får jag verkligen träna mig i att härbärgera ovissheten och fast jag vet att det med all säkerhet kommer något gott ur detta, så har jag svårt med att bli ifrågasatt. 
Det är klart att jag funderar på hur det ska gå. Jag får helt enkelt förlita mig på att det blir som det ska och ha tillit till att jag har tagit rätt beslut i att träna mitt knä inför vad som komma skall. Jag gör det för att det till sist ska bli så bra som möjligt och för att snabbt kunna återgå i mitt arbete, där jag önskar få ytterligare många fina år. 

Jag ska inte gnälla mer ikväll. "Min närhet" T är hos mig och vi ska titta på Melodifestivalen. Mitt lilla barnbarn L och dotter M har varit här och "fikat" med oss. Jag är tacksam för att de finns för mig och jag för dem.

Undrar hur det ska gå i "Andra chansen" ikväll?

Jag vet att det också går över!

Källa: Hagalunds Foto

Jag fick vara vid min dotters sida när hon bar på "lilla" L, som nu är drygt ett år - jag har fått vara med hela vägen för jag "bad om hjälp" för min egen skull, innan "lilla" L kom till världen.

Hon kryper upp till mig i soffan och lutar sig emot mig och trycker sin kind emot min, för det är precis så hon gör. Och jag är där - inte bara kroppsligen, utan med hela mitt jag.

Jag är så tacksam för att jag igår kväll fick sitta barnvakt åt mitt barnbarn "lilla" L. För några år sedan hade det varit otänkbart. För några år sedan kunde jag knappt ta hand om mig själv.

Livet ter sig annorlunda idag, för jag har valt att återta livet. Jag sänder ofta en tanke till er jag skriver om i mitt inlägg "Till minne". Tack för allt ni delar med er av till mig, även om ni inte är i livet. Ni är en del av mitt liv och ni kommer alltid att ha en speciell plats hos mig.

Några av oss var nära den fysiska döden, men nu är vi här och vi står inför en ny dag.
Vi beöver hjälp av varandra. Vi har lärt oss att det finns valmöjligheter.

Källa: Var morgon ny

Källa: Anna Malin

Att överleva innebär att födas på nytt om och om igen
Källa. Erica Jong

Har de senaste dagarna engagerat mig en del i den politiska debatten vad gäller "pudeln" av sjukförsäkringen och även frågorna som gäller A-kassan samt andra, enligt mig, orättvisor som drabbar den "vanliga" människan i samhället. Jag har inte bara satt "avtryck" i min egen blogg - jag har även satt ner mina "tassar" i andras. 

Jag är inte kunnig i politiken och förhåller mig säkert inte politiskt korrekt i debatten, men jag skriver och uttrycker mig med hjärta. Eftersom jag själv - om någon av en händelse skulle ha missat det - är sjukskriven, om än för en kort tid, hoppas jag, så har jag blivit väldigt medveten om hur såbara jag och andra är när lönen och sjukpengen inte är synkade. Jag har också fått ta del av historier om vad som har hänt efter att människor har blivit "utförsäkrade". Det gör mig ont att höra om den rädsla för "fattigdom", som lurar där ute.

Många av dessa människor är sjuka och för en ojämn kamp varje dag, som om det inte är nog. Ja, det finns fuskare, men jag säger inte mer om det.

Samtidigt hör jag just nu att svt Rapport avslöjar "att 57 av Volvo Lastvagnars 59 bolag i Sverige inte betalar en krona i bolagsskatt. Sveriges största företag har dessutom samlat på sig förlustavdrag på 14 miljarder kronor som gör att företaget inte behöver betala i skatt i Sverige under många år framöver.
Den nye chefen Olof Persson redovisade en ny rekordvinst för Volvo på en presskonferens i Stockholm i februari. Och Volvo är en vinstmaskin. Under de senaste tio åren har koncernen gjort mycket höga vinster alla år utom ett."

Dessutom säger samma nye chef att "Vi följer skattelagarna och jobbar i den globala strukturen och vi följer alla lagar och regler".

För mig som lekman låter detta helt "tokstolligt" - återigen inte politiskt korrekt uttryckt, men det är precis så det känns "tokstolligt". Snälla, tala om för mig varför de inte betalar skatt i Sverige. Jag vet att företagen tycker att skatterna är höga i Sverige, men att inte betala en enda krona i skatt.

Nej, jag får nog lämna den politiska debatten och det svenska näringslivet en stund i alla fall - jag blir så förbannad.

Maktlös - jag är så maktlös - ansvar - jag vill ändå ta ansvar
genom att inte vara likgiltig - men jag är så maktlös




Källa: Hagalunds Foto

Vårtecken eller inte, så har jag under morgonen följt debatten om sjukförsäkringen och att Kristersson nu vänder 180 grader på 180 dagar, nästan som "Jorden runt på 80 dagar". Vad ska det bli av detta - intressant. Får säkert anledning att återvända till debatten.

I vilket fall som helst så har jag under förmiddagen tränat "varje vaken timme" som det är sagt och snart är det dags att ta bussen till stadens sjukhus för bassängträning av knät - tisdag och torsdag är dagarna för det.

Solen lyser från en absolut klarblå himmel i min stad och det ser verkligen härligt ut när jag tittar ut genom mitt köksfönster. Jag får snart känna på det på riktigt, då jag med "lätta steg" ska "krycka" mig till bussen. Bakslag i vädret eller knät - det får morgondagen visa, men nu är nu och solen skiner och jag känner på mig att det är precis så skönt där ute, som det ser ut.

Vårtecken i min värld!



Källa: Anna Malin


Att se och känna ger mig hopp om nuet och morgondagen.

Aftonbladet skriver idag att Ulf Kristersson (M) ställer sig bakom beslutet om återgång till de gamla reglerna i sjukförsäkringen.