Anna Marias Verklighet

Jag har så långt tillbaka jag kan minnas, varit fullt upptagen med att "Följa andras väg" inte att "Följa min väg" och därför har jag helt glömt bort vilket som är "Min väg".

Jag har läst artiklar om "Så hittar du dig själv". Jag har lyssnat till vad andra säger att jag ska göra och hur jag är, så länge att jag fortfarande har svårt att identifiera vad jag egentligen själv vill göra och vem jag är. Jag är idag tacksam att jag åtminstone har fått en insikt om att jag också ska lyssna inåt.
 
Inte mycket av det jag tidigare har lyssnat till har fått mig att "Följa min väg". Jag har istället försökt ännu mer att följa den vägen, som andra har sagt att jag ska följa.
Om någon i mitt förflutna sa till mig att hoppa - då hoppade jag. Det känns tragiskt när jag tänker tillbaka. 
Jag har lagt ner oändligt med energi på att göra som andra säger för att få höra att jag är duktig, att jag duger och längs med vägen har jag blivit alltmer tom, likgiltig och osäker i allt vad jag gör. Att skriva hade för bara några år sedan varit helt otänkbart, då jag ständigt blev rättad i både mitt språk och då jag skrev något för "husbehov". Inget var gott nog.

Jag läser fortfarande vad andra människor skriver och lyssnar gärna till vad de har att säga, men inte urskiljningslöst. Jag iakttar fortfarande med stort intresse människors förhållningssätt till livet och inte allt för sällan tar jag beslut att det är inget för mig och "Följer min egen väg".
Skillnaden idag är att jag kritiskt funderar över vad jag läser och lyssnar till och "lägger mig i hängmattan" en stund för att funderar på vad som finns där för mig och framför allt om det är bra för mig. När jag tar mig en stund till eftertanke är jag heller inte lika otålig som förr, då jag tog snabba beslut.
Mina val visar sig ibland att de inte var så bra och lika många gånger som jag lyckas - misslyckas jag, men idag har jag råd med det för nu vågar jag ta ett nytt beslut och ytterligare ett. Mitt viktigaste verktyg är att ta det lugnt i tanke om handling. Att se mig själv som en del av tillvaron och inte som den som allt kretsar runt är också något jag får påminna mig om.

När jag var barn var jag mycket blyg och den egenskapen har jag fortfarande, men jag har lärt mig att leva med den, för jag tycker om att vara tillsammans med andra och ingå i ett sammanhang.
Jag har svårt med tillit till mig själv och just därför har jag ägnat alltför mycket tid till att lyssna till vad andra säger till mig att göra och vilka beslut jag ska ta, istället för att ägna lite mer tid åt vad jag själv tycker är rätt för mig.  

Goda råd från andra har i mitt förflutna kostat mig mycket, men nu tar jag egna beslut i det mesta jag gör - ett val jag har och tar nu därför mitt ansvar.
Det är inte alltid utan problem och jag befinner mig därför nu och då i konflikter, vilket är nytt för mig. Det är svårt, men jag inser att jag ska tänka på vad som är bra för mig.
För mig handlar vardagen om att inte se allt i svart eller vitt och att hitta balans. När jag gör det så infinner sig en känsla av ro inombords och den känslan försöker jag ta fram när jag befinner mig i stormens öga en nästa gång - för en nästa gång kommer. Det är i tackt med detta som tilliten till mig själv har börjat växa och jag är tacksam för att det fungerar - och det gör det ofta.

Det kan ju tyckas som ett ilandsproblem och att jag "trippa egot", men då får det vara så. Jag lever i en tid, då jag får den här möjligheten och jag tar den, för jag har inte råd att inte tro på mig själv - att inte göra mina egna val. Jag som så många andra önskar ett bra mående och jag "Följer min egen väg" för min egen skull.

"Kvinnan får inte bara acceptera, hon måste utmana.
Hon får inte låta sig skrämmas av det som har
byggts upp runt omkring henne, hon måste hysa aktning
för den kvinna inom henne, som kämpar för att få komma fram."

Källa: Margaret Sanger


Källa: Hagalunds Foto

"När det kommer till kritan har jag själv ansvaret för mitt eget
välbefinnande, min egen lycka.
Alla beslut jag fattar som rör mitt liv, påverkar min livskvalitet."

Källa: Kathleen Andrus