I inlägget "Yr.no - suck!" för ungefär en vecka sedan berättar jag bland annat om den resa till Spanien, som jag har framför mig tillsammans med min syster och mor. Innan den tar sin början tillbringar jag några dagar i min födelsestad för att bland annat hälsa på nära och kära.

 

Här är jag nu och har hunnit tillbringa några dagar tillsammans med "de mina". Vi har förstås "surrat" runt i den "lilla stadens" butiker och smakat både sallader och kaffebröd för att samla kraft för att återigen ta oss an butikerna.

 

Det viktigaste har dock varit att besöka en nära vän, som insjuknade för en tid sedan. I det mötet fann jag både glädje och sorg. Glädjen var stor över mötet mellan oss, men sorgen är så närvarande när vi ser vad tiden har gjort med oss.

 

Jag ser i dina ögon att du tycker om att vi möts

Jag nås av dina ord, även om jag inte kan höra dem

Jag känner vad du säger, även om dina ord inte komma över dina läppar

Jag tycker så mycket om dig min fina vän Jag kramar din hand och vi förstår

 

Tack för att du vill ha mig nära dig

 

Bildkälla: Hagalunds Foto

Anna får inte se sin lilla Karin ta sina första steg.
Anna får inte höra lilla Karin säga mamma.
Anna för inte följa henne till skolan den första dagen.
Lilla Karin kan inte krypa upp hos mamma Anna och få tröst när det gör ont.
Lilla Karin får inte berätta för sin mamma Anna att hon har blivit kär.
Lilla Karin får inte berätta för mamma Anna att hon ska bli mormor.

Anna begravdes fredagen den 4 maj i Åmåls kyrka. Jag har hört att kyrkan till bredden var fullsatt. Sorgen fanns överallt i den lilla staden.

Anna diagnostiserades med cancer den 15 januari 2010. Hon bestämde då att genomföra de tre klassiker under ett år och få privatpersoner och företag att skänka pengar till cancerfonden.
Du kan läsa mer om det på Annas hemsida och blogg.

Det är orättvist - en ung kvinna tas ifrån möjligheten att få vara mamma och maka. De får inte möjlighet att ha Anna hos sig.

Du som vill vara med och göra skillnad kan gå in på Annas hemsida och blogg. Anna var modig och delade med sig till oss. Låt oss visa mod och omtanke och vara med att förändra det vi kan.

Bildkälla: Hagalunds Foto

Att ha vänner att samtala med och lyssna till är jag oändligt tacksam för att jag har. För mig finns det en stor skillnad på att lyssna till varandra eller att bara villja bli lyssnad till. Jag är själv en pratkvar och vill ständigt bli lyssnad till och sedd, en egenskap jag inte tycker om hos mig själv och i en tid av självrannsakan försöker göra något åt. Ett sätt har varit och är att skriva ner mina tankar i min blogg och lämna dem här. Ingen tvingas lyssna!

En balanserad dialog är inte självklart - det bara blir så ibland tillsammans med vänner jag har. Ett sådant samtal hade jag igår med en vän, som besökte mig på förmiddagen. Ett samtal som ger mig insikter, om jag lyssnar och som får mig att inse. Varken mer eller mindre. Ett samtal som inte behöver bekräftelse åt något håll. Samtal som dessa innehåller inget "skitsnack" om andra, det är samtal som andas erfarenhet och kunskap - ett förhållningssätt till livet. Det ger mig inspiration om hur jag kan göra - ett val som jag själv tar. Inga krav och inga måsten. Ett samtal där jag känner igen mig. Ingen teori, vetenskap eller religon. Ett samtal mellan människor som delar erfarenheter och där finns en stilla ro - andlighet utan krav.

"Om jag väljer rätt kommer jag att bete mig på ett sätt, som är till
glädje och nytta både för mig själv och för mina närmaste."


Bildkälla: Hagalunds Foto

Sorgen har många ansikten - det är så den visar sig för mig.

Efter att jag för två år sedan lämnade mitt förflutna, då jag tog ett beslut att välja livet känner jag ibland sorg. Inte en sorg över att lämna det förflutna eller valde livet, utan sorgen kommer till mig när jag tittar tillbaka på mitt förflutna.
Sorgen visar sig inte på grund av skam eller skuld, den är heller inte där för att jag saknar mitt förflutna - den finns hos mig de dagar då jag påminner mig om att det förflutna fick ta så många år av mitt liv. Jag tillåter inte att den sorgen tar för mycket plats i nuet, men jag tillåter den att få stanna hos mig en stund, för att sedan glädja mig över att det förflutna inte fick ta resten av mitt liv. 

Sorgen har många ansikten och en annan sorg finns hos mig idag, då du har blivit sämre efter en tids sjukdom. Att inte kunna samtala som du och jag gjorde, är också det en sorg.

Sorgen har många ansikten och den är tung när jag tänker på dina familj som bär på sin sorg.

"Tårarna stämmer mig mildare, sköljer bort vårt motstånd, avslöjar min
sårbarhet och påminner mig om att jag inte är mer än människa.
Jag behöver ofta påminnas om det."

Källa: Var morgon ny


Källa: Hagalunds Foto

Vissa dagar är förfärligt tråkiga, men jag är tacksam för att jag ändå känner mig lugn i det. Är lite ledsen ibland, men ändå okey. Jag kan inte påstå att jag är irriterad, bitter eller arg över att jag inte kan förflytta mig som jag brukar. Knät är sämre och jag har mer ont och essvärre kan jag inte äta starka värktabletter - en möjlighet jag har förverkat mig i mitt förflutna, så jag försöker hitta olika sätt att få tankarna på annat än att det gör ont. Ett av sätten för mig är att skriva, bland annat här i bloggen.
Jag vet ju också att det kommer att bli bättre och att jag i höst förhoppningsvis är helt återställd, vilket gör det lättar här och nu.

Så idag är det stilla och morgonen börjar som vanligt med kaffe - denna goda dryck, som ger mig en känsla av paus. Låter kanske lite fånigt att jag pausar med kaffe - jag pausar mest hela dagen, men det är viktigt att jag delar upp dagen och har rutiner, så att allt inte flyter ihop.

Vädret är verkligen inte okey det snöar utanför fönstret, men jag ska nog ändå jag sätta ner penséerna, som jag köpte för drygt en vecka sedan. i balkonglådorna.

Tror nog att den här dagen går, den också.
Om inte så gör den det i alla fall - det gör mig lugn.


Källa: Hagalunds Foto

 

Har i Aftonbladet och Expressen läst om den 29-åriga kvinna som blev utsatt för en gruppvåldtäkt i Mariannelund av sju män. Samma Mariannelund som doktorn, som allas vår Emil i Lönneberga ibland måste besöka, bor - Astrid Lindgrens lille Emil, som jag så många gånger både läst och sett på TV tillsammans med mina barn.
Det är lika illa om en våldtäkt utförs i Mariannelund eller någon annan stad var som helst, men det fick mig till ytterligare eftertanke och att stanna upp inför dessa ytterligheter. En pojke med alla sina hyss, som leker och drömmer om framtiden och en kvinna med en framtid som slås i spillror, händelser taget ur både sagan och verkligheten - men på samma ort.

Ingen, absolut ingen - oavsett, får ta sig rätten att vare sig slå eller på annat sätt våldföra sig på en kvinna eller man - flicka eller pojk.

När jag läser om denna fruktansvärda händelse och det är dessvärre inte den enda, upprörs jag återigen över att det finns några - och jag hoppas att de är få - som tar sig rätten att använda andra för sina egna syften. Det är så kränkande, att även om jag själv inte är hon, kan känna på denna kränkning och den tar sig ända in innanför skinnet.

En ung kvinna ska resten av sitt liv leva med minnen, som jag inte vågar nudda vid med tanken. En ung kvinna och tvåbarnsmor och någons dotter - det är näst intill outhärdligt.............
Det kunde varit min dotter - det kunde varit min mor - det kunde varit jag.

Till dig som läser detta inlägg - sätt gärna ett avtryck (var som helst, det behöver inte vara här) i protest mot dem som tar sig rätten att använda andra människor.

En stund i stillhet med en tanke till er alla som fallit offer för dessa våldsverkare!



Källa: Hagalunds Foto

Aprilvädret tycks stanna i ännu några dagar - åtminstone där jag bor. Det är ju faktiskt april, så det är klart det är aprilväder. Önskar mig helst ett varmare aprilväder och mindre blött. Nu är det som det är och jag är tämligen maktlös inför vädergudarna.
Ända sättet att avhjälpa regn och blötsnö vore ju för mig att förflytta mig dit där solen är och det är inte tänkbart med tanke på mitt onda knä. Jag får alltså finna mig i det väder som för närvarande bjuds och det går ingen nöd på mig. Om jag inte ska iväg till sjukgymnasten för träning eller läkarbesök för knäet, så behöver jag faktiskt inte vistas ute - jag har förmånen att få "kura" under filten och att till exempel skriva i bloggen. Som jag tidigare har nämt så skriver jag också vid sidan om bloggen, så jag får allt tiden att gå om än lite långsamt.

Varför jag tänkte särskilt på vädret ikväll är att det är riktigt rått och kallt där ute och det liknar mer höst än vår. Mina stackars penséer - ljust lila och vit/lila, som jag och "Min närhet" handlade på Kalenius igår, ser alldeles förskrämda ut där de står ute på balkonen och väntar på att bli nedstoppade i blomjorden - också den inköpt under gårdagen.
Jag passar på att utnyttja "Min närhets" handkraft när han är hos mig och samtidigt kommer jag ut en sväng och kan konstatera att livet utanför min lägenhet rullar på som vanligt. Jag tar ju inte några stora svängar nu för tiden, men den tiden kommer, då jag återerövrar vardagen och livet där ute.

Både jag och mina penséer kommer säkert att få sol på oss vad det lider, för även om det känns som hösen just ikväll, så vet jag att det är en fin tid som kommer - den bästa tiden, när vi har allt framför oss.

Mina penséer ser inte riktigt ut så här, men det är alldeles för
mörkt ute för att ta en bild på dem där de står på balkonen.
Jag får säkert anledning att återkomma när solen tittar fram.

Vem kan bättre illustrera penséer än Hagalunds Foto,
som är snälla och låna ut sina vackra bilder till mig.


Källa: Hagalunds Foto

Långfredagen har jag alltid förknippat med sorg och mörker, vilket inte är så konstigt då jag tillhör den generationen som fick lära sig att det var den dagen då Jesus dog och då var det sorg i vårt hem. Jag fick på inga vis och villkor gå utanför hemmet. I min stad var det tyst som i graven.
Nej, det skulle vara lugnt och det var alldeles tyst. Det enda nöje som erbjöds var att få delta tillsammans med mor, far och syster i gudstjänsten i min hemstads kyrka och det var bättre än ingenting.
I bänkraderna satt tanter och farbröder och många av dem hade sina barn med sig. Alla var klädda - om inte i svart - så var näst intill alla klädda i mörka och diskreta kläder. Jag är helt säker på att kören var helt svartklädda, om jag minns rätt.
Allt uteliv, om jag får lov att kalla det så - var bättre än att bara vara hemma en dag som denna. Jag bruka tycka om när det var kyrkkaffe efter gudstjänsten och jag kommer ihåg att jag ofta fördrev tiden, under gudstjänsten med tankar om det skulle serveras kaffe eller ej, men jag kan inte tänka mig att det serverades kaffe efter gudstjänsten på långfredagen. Är nästan helt säker på att vi tog i hand och hälsade med en tyst nick för att sedan lämna kyrkan - åka hem till söndagssteken, fast det var på en fredag.

Idag är det annorlunda - idag är långfredagen ljus för mig. För idag är det långfredagen den 6 april och det är två år sedan jag tog ett beslut - ett beslut, som visade sig vara ett av de klokaste valen jag gjort i mitt liv.
Jag bestämde mig att börja om - att lämna det destruktiva liv jag under många år levt och nu är jag här - två år senare och på god väg att ta tillbaka det goda i min värld.

Det har inte varit lätt, men inget kan bli svårare att hantera än det som var mitt förflutna och om jag själv kan förhindra att återvända dit, så önskar jag göra allt som jag kan för att inte vända åter.

Jag är så oerhört tacksam för att jag är här idag - denna långa fredag, som idag inte är så lång. Jag är så oerhört tacksam till alla er som visat mig er väg och att ni har gjort det möjligt för mig att göra bra val och ta bra beslut. Jag tog en dag i taget och dessa dagar har nu blivit till två år.

Jag är villig och jag önskar att fortsätta på den här vägen - med en dag i taget!



Källa: Hagalunds Foto


Jag kan göra den här dagen till en dag att minnas med glädje.

Källa: Var morgon ny

Våren är verkligen här och jag hoppas för att stanna. När klockan visade ungefär två idag så ringde min fina dotter M och berättade att hon och lilla L var på väg ut till lekplatsen.
Eftersom jag bor bara ett par kvarter bort var det en lätt match att "krycka" mig dit för att mötas av en liten tjej med energi, som borde räcka till oss alla. Hennes mamma och jag satt och pratade i solen och mådde gott. Hon gick runt och påminner, som så ofta om en duracellkanin. Hon går och går och går och går - hakar upp sig en stund p g a något hinder. Jag eller henne mamma lyfter henne, ändrar riktning eller justera något - sätter ner henne och hon fortsätter att gå och gå och gå och gå. Det fortsätter så en lång stund, men så tar batteriet slut till sist - hon bryter ihop och då är det dags att vända hemmåt. En stunds sova är nog på sin plast.

Ännu en stund av fin samvaro och närvaro!


 
Källe: Anna Malin

Det är en sådan fin morgon!

En morgon då solen försöker titta fram och jag känner så väl igen det här ljuset - ett ljus jag åter började se, det ljus som är så typiskt för våren och det var på våren jag såg det ljuset igen.
Jag är på väg att möta en ny årsdag - snart. Nej, jag fyller inte år på våren. Jag möter snart en annan årsdag - en dag jag är så oändligt tacksam över. En dag som inte var självklar att den skulle komma, men den dagen kom tlll mig för en tid sedan och den är här dag efter dag, med en stund i taget. Det är allt jag behöver - en stund i taget.

Min värld är vacker nu - med alla skiftningar. Trots att verkligheten och livet kommer emellan ibland, så är den vacker. Min värld blir vacker när jag inte kräver av den - när jag inte kräver att den ska vara som jag vill. Min värld är vacker när jag inte stretar emot - när jag följer med i den.

Jag önskar dig en fin dag i din värld!



Källa: Hagalunds Foto

Det är fruktansvärt när barn inte får leva. Om det beror på sjukdom eller någon händelse - det är så orättvist. När en vuxen berövar ett barn livet - finns inte ord. Det räcker inte med att i texten skriva alla hemska ord jag kan komma på, det räcker i alla fall inte för att uttrycka den ilska och frustration jag känner. Jag känner mig till slut helt uppgiven och det är ju just det jag inte ska känna - inte uppgiven. Jag vill engagera mig, men hur?

Det jag bevittnar och läser i media om händelsen i Frankrike går inte att beskriva på något sätt och jag har sett det förr. Jag ska dessvärre få se det igen. 
När jag läser aftonbladet orkar jag knappt stanna upp vid bilderna av de små barnen. Det är för smärtsamt att låta sjunka in.
 
Tanken på mina barn och mitt barnbarn vill inte lämna mig. Jag vill vara nära dem.
Jag tänker återigen på hur tacksam jag är över allt jag har runt mig just nu, som är som det ska och mina tankar går till dem, där det inte är som det ska.

Inte barnen - en sådan sorg
Det som inte får hända, har hänt igen



Källa: Hagalunds Foto

Vaknade idag på morgonen och kände min oro - en oro som förstås bottnar i hur "Min närhet" mår. Jag ska ha tålamod till i eftermidag, då jag får besked från "en annan stads sjukhus" hur det ser ut för dagen.

Jag finner mycket ro i att skriva, här och vid sidan av bloggen. Det jag skriver om vid sidan om bloggen är tungt för mig att se i skrift. Tror ändå att det är nödvändigt för mig. Jag har under en lång tid funderat över att skriva om mitt förflutna, men jag har inte haft modet. Det handlar inte om att jag är rädd för att andra ska läsa det jag skriver. Det handlar helt enkelt om att jag ska orka se det i skrift. Det blir så verkligt när bokstäverna formas till ord och orden blir till meningar. Återigen befinner jag mig i mitt förflutna och jag känner denna obeskrivliga sorg och smärta, som jag vill försonas med. Ja, precis så är det, jag vill försonas med mig själv.

Det är alldeles stilla just nu - ingen radio eller TV. Ska försöka behålla denna stillhet under dagen i väntan på telefonsamtalet "från en annan stads sjukhus".

"Jag bestämmer själv om jag ska vara tillfreds med mig själv idag.
Jag ska se dagen an med tillförsikt. Då kommer jag att änna mig upplyft."

Källa: Var morgon ny


 
Källa: Hagalunds Foto

Torsdag kväll - det är mörkt ute och jag är bekymrad! Det går som en röd tråd hos mig just nu - att vara bekymrad. 

Mitt bekymmer idag är inte mitt knä, utan "Min närhet" T. Han har gjort sig illa i arbetet och har under kvällen åkt till akuten vid stadens sjukhus. Mycket mer än så vet varken han eller jag ännu, men orolig är jag förstås.

Härbärgera ovissheten, igen! Jag tränar numera inte enbart knät - jag "kör" även mental träning på elitnivå, som exempel kan jag nämna "härbärgera ovissheten". Något jag tar upp i några av mina inlägg på bloggen. Är du intresserad? Det finns en hel del av mina tankar att läsa i mina inlägg om just det. Vad jag försöker göra är att lära mig att tänka på ett annat sätt än vad jag gjorde tidigare. Och det hjälper ofta - inte alltid.
Jag följer ingen metod. Jag lyssnar till andra människors erfarenheter och vad de har att berättar - vad livet har lärt dem. Jag försöker följa i deras spår. 

Hoppas på besked från sjukhuset och "Min närhet" T under förmiddagen i morgon! Mitt schema är ju så långsamt - jag kan inte kasta mig från A till B så fort med krycor, men jag får ta en sak i taget och imorgon förmiddag passerar jag sjukgymnastiken där jag "kör" ett träningspass, så är det gjort inför helgen. Tar nästa beslut efter det...............
 

Jag har bara en uppgift just nu: att älska dig innerligt och odelat.



Källa Hagalunds Foto


Är nära dig "Min närhet" T!

Det är inte lätt att veta hur jag ska göra för att öka min tolerans. Jag vill ju helst ändra människorna och tingen runt mig, så att det tjänar mina syften, men nu vet jag bättre - jag kan inte förändra andra. Det är jag som ska ändra min inställning till min omgivning - det är jag som ska lära mig att vara mer tolerant. Jag mår bra av det.

Jag behöver inte ta avstånd från de människor som inte gör som jag vill, men det kräver mognad. Tolerans mot andra öppnar många dörrar, som blir en grogrund för det goda.

För mig är det svårt att se skillnaden mellan att vara tolerant och vad som är mod att förändra det som går att förändra, men jag lyssnar till andra för att lära mig hur de gör. Jag har resten av mitt liv att lära och det blir bara bättre.

Tolerans är en gåva - det är mognad

Källa: Hagalunds Foto

Jag ska le mot dig idag tolerant och vilkorslöst.
Det är en gåva - till mig och dig.

Timmen börjar bli sen och Ulf Kristerssons (m) "pudel" lämnar jag därhän, liksom hela sjukförsäkringsdebatten -den kommer att fortsätta sitt liv imorgon. Den behöver jag inte fundera på eller lyssna till mer idag, jag är tacksam för att debatten har hettat till för dagens sjukförsäkring ger jag inte mycket för. 

Jag försöker finna stillhet och samla mina tankar för reflektion om dagen som gått.
Idag är snart igår och gårdagen kan jag lämna bakom mig. Kunde jag ha gjort något annorlunda idag, en fråga som är bra för mig att fundera över innan jag somnar.

För mig finns det oftast något jag kunde gjort annorlunda, men när jag tänkt igenom det eller skrivit ner det, kan jag lämna det. Det är det som är det fina - ungefär som en inventering av dåliga varor, som jag plockar bort från hyllan - städar bort. Jag har lärt mig något och försöker att fylla mina hyllor med bra varor under nästa dag.
Gårdagen kommer ändå inte åter och jag har förhoppningsvis lärt mig något av de erfarenheter jag fått idag - både bra och dåliga. Gårdagens beslut kommer att påverka morgondagen - det är jag säker på och det gör morgondagen spännande att möta.

Jag behöver aldrig återvända.............

Källa: Hagalunds Foto

Mitt liv ligger framför mig och jag vet att det skänker mig
allt jag kan önskar - och mer därtill.

Källa: Var morgon ny

Jag glömmer så lätt bort hur mycket som faktiskt är bra även när det, som nu inte blir som jag planerat. Det är något jag ofta återkommer till i mina inlägg. Jag skriver gärna om det, eftersom jag behöver påminna mig själv om hur viktigt det är med de "små tingen", det som är bra här och nu.
Exempel på det kan vara ett möte med någon och idag har jag haft flera sådana möten - med människor som ger mig inspiration och får mig att känna mig väl till mods. Det har av olika anledningar, som jag inte ens vet vilka de är, varit svårt för mig att vara bekväm i vissa sammanhang. Nu är det annorlunda och jag ser på min omgivning med hjärtat och inte med hjärnan.

Idag är jag tacksam och uppskattar precis där jag är och det jag har.
GODNATT!



Källa: Hagalunds Fot


Jag ska öppna mitt hjärta och jag kommer att bli
delaktig i allt som finns omkring mig.

Är det inte märkligt, att när det blir tyst och ljuset är släckt - då slår det till - pling!

För mig är det nu det händer. Klarvaken. Nu blir jag kreativ - inte alltid så positivt kreativ, om det ändå vore så.

Nu börjar nattens hjärngympapass och jag är vältränad, jag har tränat i många år, så jag är uthållig.

Det är nu, när det innanför mitt skallben borde vara harmonisk och finstämd nattmusik, som jag drar upp volymen på högsta nivå. Dessutom är det hack i skivan och den spelas om och om igen. Det finns väl inget tjatigare än att höra samma låt om och om igen. Försöker sänka volymen, men det funkar inte så - inte hos mig i alla fall och musiken blir bara sämre ju längre in i natten.

Är inte detta märkligt - att vissa tankar får fritt spelrum när mörkret och tystnade kommer. Dagens förnuft är som bortblåst.

Det finns ett uttryck som säger, "Släpp taget!" Kanske är det så att jag ska lägga om mitt hjärngympapass och träna på det istället. Kan vara något, för då somnar jag nog av ren utmattning. 

Ska testa det i natt!

När det inte lönar sig att göra något, ska du skaffa upplysningar.
När upplysningarna inte lönar sig, ska du sova.
Källa: Ursula K. LeGuin

Källa: Hagalunds Foto


GODNATT!

Uppfostrade som vi är i ett samhälle där ungdom och skönhet värderas högt,
dömer vi oss själva efter vårt prydnadsvärde.
Källa: Janet Harris
 

På marknaden förändras värdet på ett "prydnadsobjekt" ständigt och det går snabb - där handlar det om utbud och efterfrågan samt yttre skönhet. För att behålla mitt prydnadsvärde så får jag i dagens samhälle vara noga med att hålla ytan putsad och fri från damm. Att inte lyckas att putsa sin yta eller hålla den fri från damm, kan bli förödande.

Jag kan göra mitt bästa och inte se på dig som ett "prydnasobjekt", utan se på dig som en människa.
 

Min vänlighet mot andra som har gjort samma erfarenheter som jag,
ger mig en ny vackrare utstrålning.
Källa: Var morgon ny

Naturens ansikte
Källa: Hagalunds Foto


SOV GOTT!

Sitter och funderar lite på vad jag ska skriva om, men kommer inte på något speciellt som kommer över mig. Ibland blir det verkligen "tokmycket" som kommer på en gång och tankarna går fortare än fingrarna på tangentbordet, men ikväll är det mest stilla ro. 

Lyssnar på klassisk musik (blandat) just nu och det börjar bli sent. Det är verkligen rofyllt. Gör detta alldeles för sällan. Önskade mig en Iphone-docka i julklapp, för att koppla till mina högtalare. Min "söta" son köpte mig en sådan. Helt underbart att plocka fram musik från Spotify, som passar mig för stunden. Musiken varierar, då jag är näst intill allätare.

Det jag kan dela med mig av idag är att det har varit en riktigt fin dag idag också, för numer blir det ofta så, oavsett. (Inte magsjukedagar :). ) När jag sätter mig och reflektera över dagens händelser, har den oftast varit precis som den ska, varken mer eller mindre. Det är förunderligt hur det som ser ut som ett problem - löser sig. Det har hänt idag också.

Jag står inte längre och bara ser på och tro att det som jag tycker är ett problem - löser sig av sig självt. Nej, om jag tycker något är ett problem får jag göra något åt det, men det blir kanske inte det resultat jag önskar och det är ok.

Idag lyfte jag luren och var precis så ärlig som jag ska vara, men med respekt. Det blev riktigt bra.

Källa Hagalunds Foto

Många kommunicerar bara på ytan med varandra. Det vi säger hänger ofta inte ihop
med vad den andre har sagt, men ändå är vi inte medvetna om att vi inte kommunicerar.
Källa: Desy Safán-Gerard

- för att du kommer och hälsar på mig.

Resan är lång och rätt så omständlig, kan jag nog tycka, men jag är tacksam så länge du orkar resa till mig. Samtalen har under några dagar varit många och intensiva - en liten tår har vi också fält tillsammans, mest av tacksamhet, men också av sorg. Att bli berörd är ok. För mig är det ju inte så länge sedan jag varken kunde eller ville beröras och att stilla känna in det som varit och är tillsammans med dig mor, är till stor hjälp för mig.

Tack!

Källa: Hagalunds Foto


Jag önskar vara villig att anförtro mina innersta tankar åt mina medmänniskor.
Jag får större motståndskraft ju starkare vänskapsband jag kan knyta.

Källa: Var morgon ny