Inte barnen - en sådan sorg

Det är fruktansvärt när barn inte får leva. Om det beror på sjukdom eller någon händelse - det är så orättvist. När en vuxen berövar ett barn livet - finns inte ord. Det räcker inte med att i texten skriva alla hemska ord jag kan komma på, det räcker i alla fall inte för att uttrycka den ilska och frustration jag känner. Jag känner mig till slut helt uppgiven och det är ju just det jag inte ska känna - inte uppgiven. Jag vill engagera mig, men hur?

Det jag bevittnar och läser i media om händelsen i Frankrike går inte att beskriva på något sätt och jag har sett det förr. Jag ska dessvärre få se det igen. 
När jag läser aftonbladet orkar jag knappt stanna upp vid bilderna av de små barnen. Det är för smärtsamt att låta sjunka in.
 
Tanken på mina barn och mitt barnbarn vill inte lämna mig. Jag vill vara nära dem.
Jag tänker återigen på hur tacksam jag är över allt jag har runt mig just nu, som är som det ska och mina tankar går till dem, där det inte är som det ska.


Inte barnen - en sådan sorg
Det som inte får hända, har hänt igen



Källa: Hagalunds Foto



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0