Simon Palme (C) och Alfred Askeljung (C) inleder i Aftonbladets debattartikel "Sluta kriga mot narkomanerna" med:

"Låt missbruk bli en vårdfråga istället för ett brott."

och sammanfattar sedan artikeln med orden:

"Om vi menar allvar med att hjälpa människor så måste vi se till att missbruk blir en vårdfråga i stället för ett brott och att polisinsatserna riktas om mot organiserad brottslighet. En human narkotikapolitik är något alla skulle tjäna på."

Det är utifrån mina erfarenheter en självklarhet i dagens upplysta samhälle, att erbjuda missbrukaren vård. Hur ska vi hjälpa? Politiken kan ju börja med att generöst lyssna på dem som arbetar med människors drogproblematik - jag vet att det finns kunskap. Jag var en av dem som bad om hjälp och fick den.
Vi kan knappast skrämma in en människa i ett val av drogfrihet genom fängelse eller annat frihetsberövande. Valet av drogfrihet är ett val som individen gör. Med hjälpa av vård och att motivera missbrukaren kan vi komma långt, men för det krävs kunskap, tid och tålamod och då krävs också vård av den som har kunskapen - inte "hugg och slag". 

Så vad jag välkomnar är en humanare drogpolitik och hjälp genom vård för den enskilde missbrukaren. Jag är helt övertygad om att vi har mycket att tjäna på det, om inte annat, samhällsekonomiskt - för det förstår väl ändå politikern. Själv föredrar jag att se det humana i att hjälpa den enskilde.

De politiska vindarna blåser kallt - inte överallt i Sverige, men det räcker med den vinden som stryker utanför mitt fönster då och då och för inte så länge sedan läste jag ett upprörande inlägg skrivet av en politiker i norr, som fick mig att rysa. Jag kunde förstås inte låta bli att kommentera det i inlägget "Till minne" och för den som inte läst det, kan det vara en påminnelse om hur kalla vindarna faktiskt blåser i den här frågan.

Det borde vara en självklarhet att ta vara på den kunskap som redan finns på ett flertal behandingshem i Sverige. För varje individ som tar rätt beslut, får vi en samhällsmedborgare som med största sannolikhet annars går en säker död till mötes. Vad är ett liv värt?

Jag har själv tillbringat en lång tid - tiden är relativ - på ett behandlingshem och lägger nu - med en dag i taget, det bakom mig. Viktigt för mig är dock att se över axeln ibland - för jag behöver påminna mig om vart jag kommer ifrån, men det är också viktigt att vara här och nu och dela med mig i debatten.

Jag fick genom vård, hjälp till frihet och jag har en önskan
att vi lyssnar till dem som har kunskapen
och ser på missbrukaren som någon som är värd att hjälpa
och inte som någon som är förbrukad.



Källa: Hagalunds Foto

Tittar in som hastigast på Aftonbladets nätupplaga och konstaterar att kommunalpolitiker i Karlstad kommun bidrar med skattepengar till TV-programmet "Wermland Forever". Vad ända in i......??????

Om skattepengarna ska användas till den här typen av sysselsättning för ungdomar i våra kommuner, så lär vi som idag har vanliga hederliga jobb, få arbeta tills vi blir 100 år om det ska gå ihop sig i slutändan.

Snälla nån! Finns det ingen stolthet i kroppen på Värmlänningen? och vilka värdegrunder har kommunalpolitikern i Karlstad kommun, när skattepengar satsas på att ungdomar visar vaxade bikinilinjer och har poolparty i TV-rutan. Vilka signaler ger detta till våra unga människor. Finns det ingen kontroll till vad skattepengar betalas?

Visst finns det realityserier i mängder, men inte har det pumpats in pengar i dessa - eller har det?

Jag hoppas att jag har missat något i detta, så att det klarnar till något jag kan förstå.

Mållös!


Källa: Hagalunds Foto

Ikväll skriver Expressen att Eric Saade efter kritiken om att ta betalt för backstage biljetter, skänker dem till välgörenhet.
Jag tycker om att debatten faktsikt kan gör skillnad - att den får unga människor att omvärdera.
För att vara artist så krävs det ju fans, annars är det ganska kört. I det här fallet är det mestadels väldigt unga flickor och många av dem sparar sina veckopengar för att kunna köpa biljett till en konsert. Även om amerikanska artister ser fansen som en möjlighet att mjölka pengar ur och tar bra betalt för ett backstage besök - vi är inte USA och vi måste inte sträva att efterlikna dem i det som är dåligt.

Lyssna inte alltid till de vuxna - de vet inte alltid bäst, utan följ din magskänsla. Du kommer att skörda många framgångar om du visar ödmjukhet. 

All heder till Eric Saade för att han backade på den här punkten.



Källa: Hagalunds Foto

 

Om det ändå vore så väl. Jag älskar choklad, men i mitt fall har det hittills inneburit något helt annat än viktnedgång.
Nu kan jag läsa i Aftonbladet - Wellness att "Ät choklad ofta - gå ner i vikt". Tänk om........ Kan det verkligen vara så? Tror nog inte det.

Forskarna är ännu inte är helt säkra på sambandet mellan choklad och viktnedgång och jag får därför ge mig till tåls och avvakta nya rön.

Härliga tanke att minska i vikt tillsammans med choklad!



Källa: Hagalunds Foto

Läser i Aftonbladet om Eric Saades pris på sig själv. Det är verkligen så att människan är till salu - bara priset är det rätta. En mycket nära vän och jag diskuterade det för några år sedan, då han sa att alla är till salu - bara priset är det rätta. Jag sa envist nej och åter nej. Med åren har jag lärt mig att det förmodligen stämmer.
I det här fallet skulle jag vilja säga till alla unga kvinnor - skit i backstage biljetten - det går över. Idol idag - det är snart någon annan.
Jag var störtkär i Svenne Hedlund, Hepstars (förmodligen inte många som vet vem det var). Herregud vad pinsamt, men jag skulle kunnat gett min högra arm för att få se hon IRL, men det fick jag inte och tänk jag överlevde. Jag trodde inte det då, men jag överlevde faktiskt och har överlevt mycket värre saker än så.

Köper ingen backstage biljetterna, så blir de förmodligen billigare - så mitt råd är att gå på konserten - skrik lite grand och åk hem sedan. Det går faktiskt över.

Gissa om jag känner mig gammal när jag skriver detta. Det bjuder jag på!



Källa: Hagalunds Foto

........jag läser i Aftonbladet om hur Jill, 22 år "bad uttryckligen om hjälp" vid tre tillfällen under ett dygn till SOS alarm om ambulans - det kom ingen amublans och hon dog. Detta får inte hände.

Om SOS alarm får ett samtal med en vädjan om ambulans och om där då finns minsta tveksamheter är det väl ändå den som ringer som faktiskt vet bäst. I en sådan här situation har inte någon - hur duktiga de än är som sitter på SOS alarm - råd eller rätten att ta några som helst risker.
Jag har läst om det förut och nu faller kritiken återigen hårt mot SOS Alarm och de har då mage att säga till Aftonbladet:

"Vår bedömning är att operatören agerat helt korrekt­, sa Anders Klarström på SOS Alarm."

Om operatören hade agerat helt korrekt, så hade Jill, 22 år kanske varit i livet idag. Är det verkligen "helt korrekt" att vid tre tillfällen under samma dygn inte skicka någon ambulans till en människa som vädjar om hjälp - inte får den hjälpen och sedan dör ensam hemma i soffan.

Hur svårt kan det va? För h-vete skicka en ambulans, då någon skriker ut sin nöd och ber om hjälp.
Ja, ja - jag har hört talas om att det finns många onödiga utryckningar, men SOS alarm har inte råd med att missa en enda människa som verkligen behöver den och om det visar sig vara falsklarm kan SOS alarm bara vara tacksamma över att det inte var så allvarligt.


Tidigare artiklar om SOS Alarm - samtliga rubriker nedan finns att läsa i Aftonbladet

Ambulansen kom – efter ett halvt dygn Kritik mot ambulansen och SOS Alarm efter nya dödsfall
Ringde SOS 70 gånger – greps 62-åring ringde under loppet av några timmar nödnumret minst 70 gånger
Oscar, 12, fick nobben av 112 Larmade om dödsbranden: De sa åt mig att sluta busringa
Agne fick ingen ambulans – dog Ambulansen vägrade ta Agne, 65, till sjukhus – en timme senare var han död SOS-sköterskan frias från Emils död "Mina tårar har tagit slut", säger mamman som kommer att överklaga
”Vår son dog i väntan på ambulansen” Håkan Berggren, 39 år, dog i hjärtinfarkt efter 40 minuters väntan på ambulans
Emil vädjade 13 gånger om hjälp
Dog hemma – trots tre samtal till SOS Jill, 22, fick ingen ambulans trots tre samtal till 112: ”Snälla, det gör så ont”
Bad för sitt liv – dog när hon vägrades vård Jill, 22, ringde SOS Alarm gång på gång när hon inte kunde andas
Skadad 10-åring nekad ambulans Den lilla flickan låg på golvet och skakade av smärta efter att ha fått sax i bröstet - mamman fick rådet att ge alvedon
SOS: Ring en vän, vi har inte tid Per-Olof tvingades ligga på hallgolvet i fyra dagar
SOS-samtalet – ord för ord Emil vädjade till SOS – utan att få hjälp
Emil nekad hjälp – dog 23-åringen ringde 112 tills han svimmade men fick ingen ambulans: ”Sjuksköterskan trodde honom inte” 121


Dags för SOS alarm att bli ödmjuka och sluta spela GUD!

Till alla Er som inte fick den hjälp Ni så väl behövde!

Källa: Hagalunds Foto

Följer 5-milen lite förstrött samtidigt som jag sitter och läser Aftonbladets rubriker, då jag slås av att det inte finns särskilt mycket positivt att läsa.

Dog efter krasch.......
Räddade livet på vän - via datorn.......
Saades påhopp på exet..........
Skolpolisetn skickar barnen - i fängelse......
Drogblockader lamslår staden........
Höll två flickor som sexslavar.....
H&M-modellen hånas: "Hon ser ut som ett lik.....
Skar av sin rivals penis.....
Skådespelaren Michael Madsen gripen i morse.....
"Jag övervags - strax före förlossningen".........
Blev offer för miljonbluffen.....
Pappans sjuka hämnd - på 15-åriga dottern.....
Tre hanhållna för kafémord.....
Tolgfors taktik: halvsanningar.....
Upp till tolv döda i angrepp mot Gaza.....

När jag snabbt "ögnar igenom" nät-rubrikerna på Aftonbladets hemsida så blir det väldigt tydligt att "vad är det för värld jag lever i". "Jämmer och elände", som det brukar sägas. Det ser verkligen dystert ut och jag tänker inte göra det till en vana att sätta ihop rubrikerna som ovan. Nej, den sammanställningen ger ingen positiv energi.

Letar sedan några positiva rubriker, men de är inte många. Skriver inte ens upp dem, då de är alldeles för få och då blir det ännu tydligare hur "sjukt" det är.

Den mest positiva rubriken jag hittar lyder:

Liten söt vårväska..........

För övrigt avslutades 5-milen, som norsken Rönning tog hem. Otroligt bra, då han så sent som i söndags åkte Vasaloppet - hur orkar han?

Dröjer säkert inte fören rubriken:
Svenskarna nådde inte ända fram........... finns på löpet - för det gjorde de inte.

Det händer mer under tiden jag sitter och skriver - det går skitbra för de svenska alpina tjejerna i åre. Just nu ligger svenskorna etta, två, trea och fyra, med femton åkare kvar.

Källa: Hagalunds Foto

Tack Fredrik Virtanen, krönikör i Aftonbladet! (sprang på denna krönika lite sent, men kan inte låta bli)

"S-politikern bör avgå efter sitt Whitney-hån" skriver Fredrik Virtanen i sin senaste krönika i Aftonbladet efter att politikern Lennart Holmlund, Umeå skriver i sin blogg om att media inte ska "glorifiera" Whitney Hourston, då hon valde att knark ihjäl sig.

Virtanen fortsätter:

"Han är till och med kommunstyrelsens ordförande. Lennart Holmlund är mäktigast i hela Umeå. I ett helt opåkallad blogginlägg mitt i sorgens stund i lördags valde han att döma ut Whitney Houston som en usel mamma. Och han anser att Whitney ”valde” sitt missbruk.
När han röstats bort av klokare människor i Umeå bör han besöka New Hope Baptist Church i Newark, New Jersey och lära sig något om kärlek. Därpå bör han skaffa sig en utbildning."


Jag håller genast med Virtanen och hänvisar till mitt tidigare inlägg "Till minne".

"Jag kan lära mig att vara ödmjuk och vördnadsfull
och det kan jag börja med idag."

Källa: Var morgon ny



Källa: Haglaunds Foto

Internationella kvinnodagen inträffar 8 mars varje år och uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen.

Den internationella kvinnodagen instiftades redan 1910 av den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen på initiativ av Clara Zetkin. Varje år i varje land skulle man på samma dag fira en kvinnodag under parollen: Rösträtt för kvinnor skall ena vår styrka i kampen för socialism.

Vid Förenta Nationernas första internationella kvinnokonferens i Mexiko 1975 togs initiativ till att införa en gemensam kvinnodag. FN:s generalförsamling beslutade sedan om detta i en resolution 1977. Sedan 1978 finns 8 mars med som internationell kvinnodag på FN:s lista över högtidsdagar. I och med FN:s ”erkännande” kan man säga att den internationella kvinnodagen ändrades från att ha varit en socialistisk kampdag till en opolitisk högtidsdag, men hur man firar den varierar mycket mellan olika länder.

Källa: Wikipedia

I en debattartikel skiver man i Aftonbladet idag om att det:

"I dag dör ungefär 1 000 kvinnor och flickor till följd av komplikationer i samband med graviditet och förlossning. I morgon också. Och dagen efter det likadant."


Aftonbladet fortsätter:

"Siffran är ännu mycket högre om man räknar in de kvinnor som dör till följd av till exempel osäkra aborter, av att den blivande mamman utsätts för våld, tvingas föda barn mitt i en konfliktsituation, har könsstympats eller helt enkelt är för ung för att hennes kropp ska kunna klara av en födsel."

Jag kan inte påstå att jag är allt igenom socialist eller "kvinnosakskvinna", men det borde vara självklart:
 
för en kvinna att tryggt få bära sitt ofödda barn
för en kvinna att leva oberoende av en partner, om hon så önskar
för en kvinna att ha möjligheten försörja sig själv och sina barn
för en kvinna att ha möjligheten att bestämma över sin kropp och sitt liv

......vad hon än lever och verkar. En frihet, som inte är alla förunnat.

"Idag ska jag be om förmågan att inse när mina
medsystrar utkämpar samma strid som jag."

Källa: Var morgon ny



Källa: Hagalunds Foto

Om jag anstränger mig lite kan jag le mot någon idag,
även om jag är mulen invärtest. Det gör oss båda gott.

Källa: Var morgon ny

Jag uttråkad? Jo, det är nog så, när jag lägger så mycket uppmärksam på artiklar om Melodifestivalen och allas vår Björn Ranelid. Jag tillåter mig dock att göra så och lägger därför delar av det "krut" jag har på diverse onödigheter, livet är så fullt av allvarliga ting, att det för mig just nu är helt okey.

Så just därför skriver jag återigen om Björn Ranelid, då han blev som i ett "Mirakel" intervjuad av Nöjesbladet - Aftonbladet i eftermiddags. Intervjun handlade förstås om hotet av att bli diskad om han eventuellt skulle vinna den svenska Melodifestivalen.

Han säger till Nöjesbladet att han inte är orolig. "Det där har SVT gått igenom. I övrigt har jag inga kommentarer, säger han kort."

Så nu är spekulationerna igång och jag helt övertygad om att det är Björn Ranelid som drar det längsta strået.

Källa: Hagalunds Foto

Tänk om det nu är så att Björn Ranelid faktiskt tar hem Melodifestivalen på lördag. Han har ju onekligen skapat många rubriker fram till idag genom sitt deltagande och med det säkert fått många anhängare, som kommer att lägga sin röst på honom vid lördagens final.
Han ensam är ju tillräckligt intressant som innehavare av huvudrollen i Melodifestivalens skådespel, för att jag gärna ska bänka mig framför TV:n för att se hur det går på lördag - känns lite märkligt med tanke på att det är just Melodifestivalen och mitt intresse av Björn Ranelid handlar nu inte om musik förstås.

Om det nu skulle vara så att han vinner och går vidare till Azerbaijan, som arrangerar årets Eurovision song contest så har European Broadcasting Union (EBU), sagt att texten ska granskas. Vad som händer om "Mirakel" vinner meddelas ej och är därför oklart. Aftonbladet skriver om att den kan diskas.

Låt mig få spekulera, att om den då skulle diskas, så har Björn Ranelid lyckats skapat ytterligare rubriker, som sannolikt kommer att nå långt utanför Sveriges gränser? Skulle vilja påsta att han vunnit en seger oavsett om han får eller inte får representera Sverige.

Ska faktiskt bli riktigt spännande att följa detta skådespel, som sannolikt kommer att skapa mångas irritation, glädje och så mycket mer, både före och efter lördag.

Källa: Hagalulnd Foto

Har de senaste dagarna engagerat mig en del i den politiska debatten vad gäller "pudeln" av sjukförsäkringen och även frågorna som gäller A-kassan samt andra, enligt mig, orättvisor som drabbar den "vanliga" människan i samhället. Jag har inte bara satt "avtryck" i min egen blogg - jag har även satt ner mina "tassar" i andras. 

Jag är inte kunnig i politiken och förhåller mig säkert inte politiskt korrekt i debatten, men jag skriver och uttrycker mig med hjärta. Eftersom jag själv - om någon av en händelse skulle ha missat det - är sjukskriven, om än för en kort tid, hoppas jag, så har jag blivit väldigt medveten om hur såbara jag och andra är när lönen och sjukpengen inte är synkade. Jag har också fått ta del av historier om vad som har hänt efter att människor har blivit "utförsäkrade". Det gör mig ont att höra om den rädsla för "fattigdom", som lurar där ute.

Många av dessa människor är sjuka och för en ojämn kamp varje dag, som om det inte är nog. Ja, det finns fuskare, men jag säger inte mer om det.

Samtidigt hör jag just nu att svt Rapport avslöjar "att 57 av Volvo Lastvagnars 59 bolag i Sverige inte betalar en krona i bolagsskatt. Sveriges största företag har dessutom samlat på sig förlustavdrag på 14 miljarder kronor som gör att företaget inte behöver betala i skatt i Sverige under många år framöver.
Den nye chefen Olof Persson redovisade en ny rekordvinst för Volvo på en presskonferens i Stockholm i februari. Och Volvo är en vinstmaskin. Under de senaste tio åren har koncernen gjort mycket höga vinster alla år utom ett."

Dessutom säger samma nye chef att "Vi följer skattelagarna och jobbar i den globala strukturen och vi följer alla lagar och regler".

För mig som lekman låter detta helt "tokstolligt" - återigen inte politiskt korrekt uttryckt, men det är precis så det känns "tokstolligt". Snälla, tala om för mig varför de inte betalar skatt i Sverige. Jag vet att företagen tycker att skatterna är höga i Sverige, men att inte betala en enda krona i skatt.

Nej, jag får nog lämna den politiska debatten och det svenska näringslivet en stund i alla fall - jag blir så förbannad.

Maktlös - jag är så maktlös - ansvar - jag vill ändå ta ansvar
genom att inte vara likgiltig - men jag är så maktlös




Källa: Hagalunds Foto

Aftonbladet skriver idag att Ulf Kristersson (M) ställer sig bakom beslutet om återgång till de gamla reglerna i sjukförsäkringen.

Han säger: ”Nu tar vi ett steg tillbaka och sedan två steg framåt på vägen mot en bättre sjukförsäkring”. Ska bli intressant att se vad de två stegen innehåller? but first things first.

Riksdagen har vid två tillfällen tidigare beslutat att arbetsförmågan hos sjukskrivna ska prövas efter 180 dagar, enligt de gamla reglerna.

För ett tag sedan sa Ulf Kristersson (M) att han inte tänkte lägga någon sådan proposition, det blev då "tokreaktioner" och oppositionen övervägde en misstroendeförklaring mot honom. Det föranledde en "pudel" av Kristersson och nu gör han 180 grader för 180 dagar och redan idag kommer regeringen avisera en omedelbar proposition till riksdagen där man föreslår en lagändring om återgång till de gamla reglerna. 
 
Det är bra, men det är också önskvärt att se över handläggningen av de ärenden gällande sjuksskrivning under de första 180 dagarna. Hur är det egentligen med läkarens rätt att bedöma den sjukskrivnes arbetsförmåga från dag 15. Om jag har uppfattat det rätt så är läkarintyget, även från dag 15 endast en rekommendation och därmed har försäkringskassan handläggare rätt att inte godta läkarintyget. Är det verkligen så? Vem har träffat den sjuke? Vem har de medicinska kunskaperna?  

Jag har inte kunnat undgå att höra om dem som inte får sin första sjukpeng utbetald, då de blivit "dissade" och jag hoppas verkligen att jag hört eller tolkat det fel.

Vilket märkligt mönster vävs inte av livets skyttel.

Källa: Frances Marion

Källa: Hagalunds Foto

Idag ska jag ta ett litet steg på vägen mot mitt livs stora mål.

Källa: Var morgon ny

Får väl skärpa till mig - har inte skrivit en enda rad om Prinsessan Estelle i min blogg på många timmar och varje anständig blogg bör väl innehålla något om denna händelse nu och då. Nej, någon skärpning på den punkten från min sida behövs nog inte, då media sköter den "mycket". 

Men en liten rad om min förundran - eller kanske inte, om vilken otrolig kraft en sådan här nyhet har. Den slår ut all annan nyhetsrapportering i nära nog 2 dygn.
Fokus på politiken flyttas i en "grisblink" över till en "liten" Estelle. Jag ryser lite vid tanken - "hon skulle bara veta". Må det aldrig behöver blåsa lika mycket runt henne, som det har gjort runt politiken och dess ledare & co.
Idag finner jag ändå att media intressera sig för annat - jag hänvisar förstås i första hand till kvällstidningarna, och politiken ser fortfarande ut att få lite paus, men pass på det kan slå till när som helst.

Källa: Hagalunds Foto


Om man vill bevara sin goda karkatär får man inte sänka sig till några nesligheter.
Det gör det lättare att sänka sig nästan gång.

Det är inte frågan om eller när någon blir arbetslös eller sjuk - det kan drabba alla. Oavsett dagens status i livet - kan det vända lika snabbt som en bilförare drar i handbromsen och snurrar på en femöring.  Det är ett ögonblicks verk. Självförvållat eller inte självförvållat - det vet endast vår "herre". Alla skyller på alla och oavsett vem som är "skurken" i dramat (för det är ju oftas ett drama när abetslöshet eller sjuksrivning tar sin början) ser sig den arbetslöse/sjukskrivne förtvivlat om efter möjligheter till att finansiera hus, hem och familj.

Nu tror jag knappast att Ulf Kristersson eller någon annan politiker i dessa led får känna på arbetslöshet. Sjukdom drabbar ju även politiker, men det finns ju privata sjukförsäkringar, gudskelov - hm, undrar just om han någon gång har sutitt i *telefonkön till t ex A-kassan eller Försäkringskassan. Det är mycket möjligt att han har. Kan ju faktiskt vara så, då jag hörde sägas att han hade valts till socialförsäkringsminister bl a just för att han såg empatisk ut - hm, jag tror faktiskt att han har suttit i *telefonkön till A-kassan eller Försäkringskassan.

Enligt Expressen sa socialförsäkringsminister Ulf Kristersson efter ett möte i sociala försäkringsutskottet i torsdags, att han inte avsåg att följa riksdagsbesluten i juni och i december förra året om en återgång till de gamla reglerna i sjukförsäkringen. Hm, undrar verkligen om han har suttit i *telefonkön till A-kassa och Försäkringskassa.

Nu har Ulf Kristersson gjort en pudel och ber om ursäkt för att han varit otydligt i sitt uttalande och vips ska allt vara förlåtet, för det var ju egentligen bara ett missförstånd - han ser ju faktiskt empatisk ut och hm, han har nog suttit i *telefonkön till A-kassan och Försäkringskassan i alla fall - eller? 

Det kan inte vara möjligt att politiker ska komma undan med: OOOPPPPSS! nu var jag otydlig - jag gör en pudel - vi backar bandet och börjar om från början. Att förlåta är något fint, men svenska folket är väl inga dörrmattor. Den tiden borde vara förbi, då folket står med mössan i hand, skrapar med foten, bugar och bockar - eller? Jag blir tveksam. Det osar egoism i vår tid. Det osar från alla håll.

Skrev häromdagen ett inlägg "Till minne" där ett socialdemokratiskt kommunalråd i Umeå uttalar sig om Whitney Houston som mor och, enligt honom "hon valde i stället både knarket och döden" . Vad ska jag säga? Suck!

Han har såvitt jag vet inte gjort någon "pudel", men dit jag vill komma är att jag verkligen önskar ödmjukhet och empati hos politiker. Ok! på den politiska arenan ska det föras en debatt som är politisk korrekt, men "Högmod" är inte klädsamt, inte ens för en politiker.

Jag önskar ingen politiker att sitta i *telefonkön vare sig till A-kassan eller Försäkringskassan, men snälla ska det vara så svårt att tänka sig in i hur du som politiker vill att det ska fungera om du blir arbetslös eller sjuk.

*Anmärkning: telefonkön till A-kassan och Försäkringskassan = all kontakt med dessa "kassor" - handläggningstider, beslut o s v.

Källa: Hagalunds Foto


Jag ska tro på nuet och jag ska tro på framtiden.

Till minne av alla dem som dött p g a droger!

Politikern Lennart Holmlund, Umeå skriver i sin blogg om att media inte ska "glorifiera" Whitney Hourston, då hon valde att knark ihjäl sig.

Se Aftonbladets inlägg i debatten. Tack! för att ni reagerar. 

Socialdemokraten Lennart Holmlund skriver:

"hon valde i stället både knarket och döden"


Vidare fortsätter han:

"Nu glorifierar alla media henne som inte kunnat ta hand om sin dotter utan snarare inlett sitt barn i narkotikamissbruk. Vilken usel mamma som inte ser till att hennes dotter inte följt i sin mammas fotspår."

Det är p g a den synen på missbrukare, som politikern Lennart Holmlund har, som gjorde att jag inte vågade be om hjälp. Den skam han beskriver mellan raderna i sitt inlägg att missbrukaren bör ha, den skammen är jag  fullständigt kapabel att känna på - alldeles på egen hand.
Den skammen är så fruktansvärd att bära och även om jag förstod, att jag inte klarade av att hantera mitt liv längre - så vågade jag inte be om hjälp.
Nu skriver han, en socialdemokrat som värnar om den "lilla" människan i klartext: Du är en usel mor och inte värd att hyllas.
Det är så skammen har sin grogrund.

Som jag uppfattar kommunalrådets inlägg, så borde Whitney Houston begravas och glömmas i tysthet - hon är inte värd att hyllas för hon är en knarkare, som valde att dö. Det spelar ingen roll om hon har glatt mig med fin musik eller trivsamma stunder framför bioduken, nej hon ska straffas och dessutom ska jag vara besviken för att jag har köpt hennes musik.
Under tiden jag formulera mitt inlägg "ryser" jag av denna kallsinnighet - en kallsinnighet, som jag verkligen hoppas att socialdemokraterna inte står för.

Idag - då vi vet lite mer om missbruk borde väl en politiker, som fördelar pengarna, som jag betalat i skatt, veta att de flest beroende inte väljer att dö i sitt missbruk. Visst är det så, att var och en "sväljer" själva, men det är mer komplext än så. Det räcker väl med att se hur välfyllda behandlingshemmen och andra beroenderelaterade terapigrupper är idag, för att förstå att missbruksproblematiken inte är så enkel som att ta sig i kragen.

Lite ödmjukhet om jag får be. Högmod hos ett socialdemokratiskt kommunalråd är inte klädsamt.

När jag kom så långt som till tanken om att be om hjälp, var det långt kvar till att våga be om den hjälp jag så väl behövde och det bl a p g a synen på missbrukare, den synen som Lennart Holmlund representerar, för den finns - inte bara hos honom. Det varken var eller är synd om mig och har aldrig varit. Jag är ansvarig för de val jag gör, men för den skull förtjänar väl jag liksom andra att bli förlåtna, även om vi dör i missbruket och även om vi misslyckas. Nej, det kanske inte är så - vi kanske ska tystas ner - vi kanske ska straffas på ett eller annat sätt, för vi har inte fullgjort vårt uppdrag i samhället. Återigen med den synen på missbrukaren, blir jag ännu mer rädd för att vända mig till samhället och be om hjälp. Tänk om jag inte klarar mig. Jag kanske är en av de karaktärslösa människor, som inte klarar att ta mig i kragen, så jag dör och då är jag inte värd att "hyllas" eller minnas för något jag har gjort bra.

Jag är inte ett dugg besviken över att jag har köpt musik av Whitney Houston, som eventuellt har finansierat hennes missbruk. Så snart pengarna hamnar i hennes ficka, så är det hennes val. Om jag ska skriva om något, som jag möjligen är besviken på att finansiera, så är det bl a de krognotor som med jämna mellanrum dyker upp i media gällande politikers uteliv där skattepengar har använts.  

Nej, Whitneys musik köper jag av helt fri vilja och vad hon gör med sina pengar det har jag inte med och göra. Sedan är det bara att beklaga att hon gjort dåliga val. Jag önskar ödmjukast att varje politiker som deltar i debatten om missbruk ska sätta sig in i vad ett missbruk är och läsa på om sjukdomsbegreppet. Nej, jag skyller inte på att det är en sjukdom, men missbruksproblematiken är mer komplex än att bara ta sig i kragen.

Vad är ödmjukheten och omtanken. Detta är den mest demokratiska sjukdomen jag känner till. Den slår rakt över befolkning. Det spelar absolut ingen roll om jag är rik eller fattig, om jag är uteliggare eller politiker, VD eller arbetare. I vilket land jag bor. Finns det droger, då slår den till varhelst och närhelst och det kan gå mycket snabbt. 

Om Whitney Houston är en dålig mor varken kan eller ska jag uttala mig om. Jag passar mig mycket noga för att dömma ut någon som mor och jag förstår att kvinnor som är mammor inte vågar be om hjälp när jag hör denna sortens uttalanden - det är precis just det här det handlar om. Vi kvinnor vågar inte be om hjälp. När kvinnan redan är ett med drogen, men vill försöka ta sig ur helvetet är det många krafter som verkar, däribland rädslan.
Jag tar mig friheten att göra mig till tolk för den rädslan - jag har känt den. Hur ska du kunna förstå?

Källa: Hagalunds Foto


Ett förlåtande sinnelag äger magiska krafter. Hela mitt liv kommer
att förändras till det bättre om jag har ett förlåtande sinnelag.

Källa: Var morgon ny

Jag borde inte skriva i frustration - jag kan få ångra det. Ändå är det kanske just då, som jag kommer sanningen närmast, för i frustrationen är det känslor på hög nivå och det jag känner ställs till sin spets. Om min frustration är befogad eller ej är en helt annan sak.

Idag handlar det om mitt läkarintyg (opererade mitt knä för 14 dagar sedan, "just for your information) - ligger fortfarande inte i brevlådan - drygt en vecka efter att jag varit i kontakt med sjukvården och har vid ytterligare ett tillfälle ringt och undrat. Får bli min mission idag, att ringa igen.

När jag väl fått intyget är det 30 dagars handläggningstid hos försäkringskassan, om jag ens får någon ersättning. Det utreds ju alltid nu för tiden har jag hört, så det är inte alls någon självklarhet. Har hört hårresande historier om hur människor får nobben av försäkringskassan och var som är rätt eller fel i de enskilda fallen är inte min sak att bedöma, men något konstigt är det uppenbarligen i systemet. Idag är det, om jag har förstått det rätt, inte doktorn som bestämmer - idag är det försäkringskassan som utreder och avgör. Bra eller dåligt? Nog låter det konstigt - förtroendet för läkarens kunskap om sjukdomen och patienten - vart tog det vägen. Ja, jag blir inte klok på det.

När försäkringskassa har fått läkarintyget och de har utrett mitt ärende och om jag får pengarna på mitt bankkonto, har det gått minst ytterligare 30 dagar. Mitt lönekuvert har i bästa fall "bara" varit tomt vid en löneutbetalning, men vill det sig riktigt illa - går det ytterligare en månad. Då är jag ganska säker på att betalningspåminnelsena har börjat droppa in i min brevlåda, för de låter inte vänta på sig - det är inte som med läkarintyget, som kommer "någon gång". Nej, betalningspåminnelser kommer omedelbart, i den branschen har det utarbetats ett system som fungerar helt perfekt. Hur gör dom? Kanske sjukvården skulle ta sig en titt på deras rutiner, så effektiviteten med läkarintygen blir lika god.

Ska bli intressant och se hur jag ska fixa räkningarna den här månaden. Det löser sig säkert, men det är ju f-n att det ska vara så svårt att "synka" sjukersättningen med utebliven lön.

Mitt ansvar är ju att betala in till staten i tid och gud förbjude om jag är en dag sen. Så varför ska inte staten ta sitt ansvar?

Källa: Hagalunds Foto



Jag äger en skaparkraft, som ingen annan har. Jag ska leva i nuet och dela med mig.

Källa: Var morgon ny

 

Kan inte hålla mig längre - debatt är bra, tycker jag. 

Hade nog tänkt mig att skriva om mig, mig och åter mig i detta forum, men det blir bara för mycket. T o m jag med mitt stora ego har redan efter ett par dagar i bloggen tröttnat på mig. Jag kommer absolut inte överge "Anna Marias Verklighet", men detta inlägg blir mer "Som jag ser det!".

Nog om det!

Är ju sjukskriven jag har mycket tid att skriva och följa debatten i TV och media. Så jag passar på att tycka här och nu.

Debatten om bröstinplantat får mig att tänka på vad jag som kvinna utsätter mig för - av egen fri vilja - antar att det är för att känna mig nöjda med mitt yttre. Ibland är rekonstruktioner, som jag har uppfattat det, nödvändigt av medicinska skäl, helt ok.  Att börja rota i något som är friskt, är enligt mitt tycke inte ok. Det är för mig illa nog när jag ska underkasta mig kniven, då något är sjukt i min kropp.  

Vill tillägga att jag försöker behandla ämnet med respekt, då kanske du och jag ser helt olika på vad som är viktigt och i en sådan här fråga finns det antagligen inte några rätt eller fel och i din värld är ju det rätt som du har valt, åtminstone till den dagen, då det blev fel, som t ex när inplantatet läcker.
I min värld är det så, att om jag inte måste genomgå ett ingrepp, som dessutom inte är helt klart att det är ofarligt, så är valet inte svårt. Jag säger nej. Det har inte alltid varit så, men idag när jag tycker om mig själv som jag är, kan jag inte tänka mig att utsätta mig för fara, enbart för att behaga (känner att jag slängde in ett vedträd till i brasan nu när jag använder ordet "behaga"). Min uppfattning är att vi kvinnor ofta gör allt för mycket för att behaga och för att få den bekräftelse vi så ofta söker - ja, jag talar av egen erfarenhet. Jag kan inte vara den enda på jorden som vågar vara ärlig och skriver under på detta.

Jag blir väldigt upprörd när de som utför dessa ingrepp påstår att det är helt ok, när de inte är helt på det klara med att inplantaten är ofarliga. Mig veterligen har det inte pågått några heta debatter om att t ex höftledsinplantat skulle vara farliga. Nej, när det gäller de rent medicinska ingreppen tror jag att man är mycket noga med vad man opererar in i folk.

Jag går inte ens in på det nu, då detta inlägg skulle bli alltför långt. Det finns säkert anledning att återkomma till det senare.

Är det så att större bröst får mig att må bättre - bli lyckligare? Det borde ju rimligtvis vara så att jag får ett så mycket bättre mående och blir så mycket lyckligare, då jag väljer att ta sådana risker som en bröstinplantation ändå medför. Debatten har ju ändå under lång tid, handlat om hur farligt det är och ändå är jag beredd att ta risken. Eller har jag missförstått hela grejen med större bröst?

Källa: Hagalunds Foto

I en kultur där beröm och kritik har blivit den viktigaste måttstocken på framgång, och ofta en ersättning för kärlek där har den personliga friheten gått förlorad.
Källa: Viola Spolin


Kram och på återseende