Narkotika - ett brott eller en vårdfråga
Simon Palme (C) och Alfred Askeljung (C) inleder i Aftonbladets debattartikel "Sluta kriga mot narkomanerna" med:
"Låt missbruk bli en vårdfråga istället för ett brott."
och sammanfattar sedan artikeln med orden:
"Om vi menar allvar med att hjälpa människor så måste vi se till att missbruk blir en vårdfråga i stället för ett brott och att polisinsatserna riktas om mot organiserad brottslighet. En human narkotikapolitik är något alla skulle tjäna på."
Det är utifrån mina erfarenheter en självklarhet i dagens upplysta samhälle, att erbjuda missbrukaren vård. Hur ska vi hjälpa? Politiken kan ju börja med att generöst lyssna på dem som arbetar med människors drogproblematik - jag vet att det finns kunskap. Jag var en av dem som bad om hjälp och fick den.
Vi kan knappast skrämma in en människa i ett val av drogfrihet genom fängelse eller annat frihetsberövande. Valet av drogfrihet är ett val som individen gör. Med hjälpa av vård och att motivera missbrukaren kan vi komma långt, men för det krävs kunskap, tid och tålamod och då krävs också vård av den som har kunskapen - inte "hugg och slag".
Så vad jag välkomnar är en humanare drogpolitik och hjälp genom vård för den enskilde missbrukaren. Jag är helt övertygad om att vi har mycket att tjäna på det, om inte annat, samhällsekonomiskt - för det förstår väl ändå politikern. Själv föredrar jag att se det humana i att hjälpa den enskilde.
De politiska vindarna blåser kallt - inte överallt i Sverige, men det räcker med den vinden som stryker utanför mitt fönster då och då och för inte så länge sedan läste jag ett upprörande inlägg skrivet av en politiker i norr, som fick mig att rysa. Jag kunde förstås inte låta bli att kommentera det i inlägget "Till minne" och för den som inte läst det, kan det vara en påminnelse om hur kalla vindarna faktiskt blåser i den här frågan.
Det borde vara en självklarhet att ta vara på den kunskap som redan finns på ett flertal behandingshem i Sverige. För varje individ som tar rätt beslut, får vi en samhällsmedborgare som med största sannolikhet annars går en säker död till mötes. Vad är ett liv värt?
Jag har själv tillbringat en lång tid - tiden är relativ - på ett behandlingshem och lägger nu - med en dag i taget, det bakom mig. Viktigt för mig är dock att se över axeln ibland - för jag behöver påminna mig om vart jag kommer ifrån, men det är också viktigt att vara här och nu och dela med mig i debatten.
Jag fick genom vård, hjälp till frihet och jag har en önskan
att vi lyssnar till dem som har kunskapen
och ser på missbrukaren som någon som är värd att hjälpa
och inte som någon som är förbrukad.
Källa: Hagalunds Foto
