Engagemang - maktlös - men ett ansvar
Har de senaste dagarna engagerat mig en del i den politiska debatten vad gäller "pudeln" av sjukförsäkringen och även frågorna som gäller A-kassan samt andra, enligt mig, orättvisor som drabbar den "vanliga" människan i samhället. Jag har inte bara satt "avtryck" i min egen blogg - jag har även satt ner mina "tassar" i andras.
Jag är inte kunnig i politiken och förhåller mig säkert inte politiskt korrekt i debatten, men jag skriver och uttrycker mig med hjärta. Eftersom jag själv - om någon av en händelse skulle ha missat det - är sjukskriven, om än för en kort tid, hoppas jag, så har jag blivit väldigt medveten om hur såbara jag och andra är när lönen och sjukpengen inte är synkade. Jag har också fått ta del av historier om vad som har hänt efter att människor har blivit "utförsäkrade". Det gör mig ont att höra om den rädsla för "fattigdom", som lurar där ute.
Många av dessa människor är sjuka och för en ojämn kamp varje dag, som om det inte är nog. Ja, det finns fuskare, men jag säger inte mer om det.
Samtidigt hör jag just nu att svt Rapport avslöjar "att 57 av Volvo Lastvagnars 59 bolag i Sverige inte betalar en krona i bolagsskatt. Sveriges största företag har dessutom samlat på sig förlustavdrag på 14 miljarder kronor som gör att företaget inte behöver betala i skatt i Sverige under många år framöver.
Den nye chefen Olof Persson redovisade en ny rekordvinst för Volvo på en presskonferens i Stockholm i februari. Och Volvo är en vinstmaskin. Under de senaste tio åren har koncernen gjort mycket höga vinster alla år utom ett."
Dessutom säger samma nye chef att "Vi följer skattelagarna och jobbar i den globala strukturen och vi följer alla lagar och regler".
För mig som lekman låter detta helt "tokstolligt" - återigen inte politiskt korrekt uttryckt, men det är precis så det känns "tokstolligt". Snälla, tala om för mig varför de inte betalar skatt i Sverige. Jag vet att företagen tycker att skatterna är höga i Sverige, men att inte betala en enda krona i skatt.
Nej, jag får nog lämna den politiska debatten och det svenska näringslivet en stund i alla fall - jag blir så förbannad.
Maktlös - jag är så maktlös - ansvar - jag vill ändå ta ansvar
genom att inte vara likgiltig - men jag är så maktlös
Källa: Hagalunds Foto
Javisst blir man förbannad. Ibland önskar jag att jag hade läst företagsekonomi så att jag hade begripit hur allt fungerar, med alla dessa siffror som det verkar gå att bolla med lite hur som helst. I och för sig är det bara i nanosekunder som den önskan väcks i mig - sedan återgår jag till att vara humanist igen.
Att företag inte betalar skatt i Sverige är helt sjukt. Lika galet är det att företag, likt Astra Seneca för ett tag sedan, säger upp folk för att vinsten inte är nog hög. De hade miljoner, om det inte till och med var miljarder i vinst (?), men eftersom den inte var lika hög som förra året så var det inte bra nog. "Vi måste spara, folk får gå".
Jag förstår ingenting.
Kram!
Det finns inget människovärde längre Det är helt sjukt. Det är bara pengarna som räknas. Att tänka på den lilla människan finns inte maktens värld.
Rose-Marie
SV Tina o Rose-Marie: Återigen tack för att ni tittar in till mig. Det ekonomiska spelet och den alltmer utbredda "girigheten" är skrämmande. Det är med "skräckblandad förtjusning", som jag ser framåt och då tänker jag framför allt på kommande generation - mina och andras barn och barnbarn. Om det är tufft nu - hur ska det bli? Jag väljer ändå att ta del i debatten, men får inte glömma bort att njuta av de små tingen i vardagen. Låter som en "klycha", men för mig är det viktigt att ibland stänga ute alla orättvisor och vara tacksam för det som är rättvisor i min tillvaro. Kram till er båda med önskan om en trevlig helg. /Anna Maria
Kikar in här också och säger hej igen! Jag håller med dig helt och hållet. Man får ta till de små ämnena till lycka i livet och försöka att inte bry sig för mycket om resten.
SV Arga Klara: Kul att du tittade in till mig. Det här är ju ett ex på ämnen av lycka - att ta del av varandras "stories".
