Samtal
Att ha vänner att samtala med och lyssna till är jag oändligt tacksam för att jag har. För mig finns det en stor skillnad på att lyssna till varandra eller att bara villja bli lyssnad till. Jag är själv en pratkvar och vill ständigt bli lyssnad till och sedd, en egenskap jag inte tycker om hos mig själv och i en tid av självrannsakan försöker göra något åt. Ett sätt har varit och är att skriva ner mina tankar i min blogg och lämna dem här. Ingen tvingas lyssna!
En balanserad dialog är inte självklart - det bara blir så ibland tillsammans med vänner jag har. Ett sådant samtal hade jag igår med en vän, som besökte mig på förmiddagen. Ett samtal som ger mig insikter, om jag lyssnar och som får mig att inse. Varken mer eller mindre. Ett samtal som inte behöver bekräftelse åt något håll. Samtal som dessa innehåller inget "skitsnack" om andra, det är samtal som andas erfarenhet och kunskap - ett förhållningssätt till livet. Det ger mig inspiration om hur jag kan göra - ett val som jag själv tar. Inga krav och inga måsten. Ett samtal där jag känner igen mig. Ingen teori, vetenskap eller religon. Ett samtal mellan människor som delar erfarenheter och där finns en stilla ro - andlighet utan krav.
"Om jag väljer rätt kommer jag att bete mig på ett sätt, som är till
glädje och nytta både för mig själv och för mina närmaste."
Bildkälla: Hagalunds Foto
