Anna Marias Verklighet

Idag på morgonen när jag gick igenom min kalender kunde jag konstatera att det är endast en helg att passera och helgen efter den är det Melodifestivalen att se fram emot för att sedan på söndagen den 27 maj checka in på stadens patienthotell för att på måndagen få min efterlängtade knäled.

Det har nu gått cirka två tuffa veckor sedan jag skrev sist och jag har tagit en liten stund i taget. Jag har inte behövt göra som jag gjorde i mitt förflutna - fly - och det är jag mycket tacksam över. Jag har gjort som andra människor har berättat att de har gjort och det har fungerat till nu.

Jag har under de två senaste veckorna blickat tillbaka i mitt förflutna och det har varit oerhört smärtsamt med förmodligen nödvändigt för att så småningom kunna försonas med det. Jag såg det komma i takt med att jag började skriva och tiden som sjukskriven gav mig tid till eftertanke.

Kan tänka mig att du som läser detta rynkar pannan och undrar om det verkligen är nödvändigt att plåga sig själv med minnen från det förflutna, men jag ser det inte som en plåga, utan som ett sätt att tömma den ryggsäck som har varit mycket tung att bära.

Jag stannar här så länge och önskar att jag får tillbaka orken att skriva i min blogg och vid sidan om bloggen, som jag tycker så mycket om.

Tack till alla er som delar med er om hur ni har gjort och gör!

"Ett förlåtande sinnelag äger magiska krafter."

 
Bildkälla: Hagalunds Foto