Så mycket jag får
Klockan ringde 06:30 idag på morgonen. Jag är f n sjukskriven och skulle för första gången åka till sjukhuset för träning av mitt knä i bassäng. När allt är som vanligt, alltså när jag inte är sjukskriven och jag ska cykla till mitt arbete, då går jag upp c:a 05:45, så 06:30 är helt ok för mig.
När jag "kryckat" mig till badrummet (ja, det är ju det där med knät) och gjort det jag "kryckade" mig dit för - tänker inte gå in i detalj, där går gränsen - så bär det av till köket för att sätta på kaffet. När jag gör iordning kaffebryggaren så får jag en sådan härlig känsla av ro inombords - vet inte varför, men så är det väldigt ofta. Jag behöver inte sätta på radion. Jag behöver inte sätta på TV. Ljudet från kaffebryggaren i tystnaden ger mig precis de morgonnyheter jag behöver höra just då - att allt är som det ska. Den stillheten, den inre frid jag känner är värd så mycket för mig idag. Jag börjar inte alltid min morgon i den sinnestämningen, men jag är tacksam för varje dag jag kan börja på det sättet.
Klockan 07:30 ger jag mig av till bussen, allt tar sådan tid, då jag ska "krycka" mig överallt. Det är ju inte som det brukar, som när jag "kastar" mig på cykeln och trampar ner till stan eller vart jag nu ska. Nej, det är ett långsamt schema nu för tiden, men det är väl antagligen också precis som det ska. Jag har de senaste två åren förstått att jag ska lära mig att ha tålamod. Och som några av er säkert förstått, som har läst mina tidigre inlägg, så är tålamod inte något jag har haft gott om.
I vilket fall, idag skulle bli den dag då jag för första gången ska träna mitt onda knä i bassäng på stadens sjukhus. Jag var lite spänd inför detta - varför? - tja, det är ju något nytt. Stadens sjukhus är inte någon ny miljö för mig, det har varit min arbetsplats i c:a 25 år, men att vara, som det så vackert heter "vårdtagare" är en roll jag inte känner mig så hemma i. Tycker att det är lite obehagligt att vara beroende av andra. Jag har ju lite svårt när jag inte är "bossen", i de sammanhang där jag själv ska ingå. Oron var, som oftast obefogad. Vattnet i bassängen var vältempererat, c:a 34 grader och ur högtalarna kom medryckande musik. Nu hindrar mig knät från att jazza loss i bassängen, men jag njuter och min tacksamhet är stor för att jag får så mycket hjälp med att träna mitt knä.
Så mycket jag får!
Källa: Hagalunds Foto
Jag har fått lära mig att det finns en bättre väg att vandra.
Jag börjar lära mig bättre vanor själv och av andra.
Källa: Var morgon ny
