Anna Marias Verklighet

För en tid sedan träffade jag vid några tillfällen en grupp kvinnor, som hade samma önskan som jag - att lära av varandra. Vi gav varandra feedback efter varje berättelse/bekännelse.  I feedbacken ingick det att säga vilket eller vilka hinder som fanns hos var och en - något som hindrade oss att växa. Jag fick ständigt höra "Mia - ditt största hinder är att du inte lyssnar!" Jag blev såååååå förolämpad (det blir jag ofta) - jag som var en sådan fantastisk lyssnare (nu är jag ironisk). Så var det naturligtvis inte, eftersom så många i gruppen tyckte att det verkligen var ett hinder och stoppade min utveckling.
Jag begrundade detta länge och frågade mig själv många gånger om det verkligen var så att jag inte LYSSNADE. Så kom det så småningom till mig "Nu är det dags att LYSSNA! - jag funderade och pratade med andra över hur jag bäst kunde göra mig av med min självcentrering och börja LYSSNA! på vad andra berättade.
Det kom inte till mig över en dag, tålamod var det någon som sa. Suck!

Jag gjorde så gott jag kunde och efter ett tag började jag förstå att LYSSNA inte innebar att jag måste sitta inne med en lösningen till den som berättade. Det jag försöker att gör nu är att LYSSNA - inte kommentera, inte komma med några smarta lösningar och inte några tjusiga inlägg. Jag försöker att bara LYSSNA, utan att avbryta. Naturligtvis kan väl en kommentar vara på sin plats ibland.

Detta var en helt ny erfarenhet, då jag tidigare, i samma stund någon öppnade mun, gått igång i hjärnan för att finna lösningar och låta klok. Det blev en missriktad hjälpsamhet. Jag hade svaret klart inom några sekunder och tuggade snabbt sönder berättarens historia. Jag förstod inte att den jag lyssnade på oftast satt inne med svaret själv, bara han/hon fick prata till punk.

Även jag har fått och får fortfarande många svar på mina frågor, bara genom att LYSSNA på andra.

Förstås, tycker jag ibland om att ha en snabb dialog, men var sak har sin tid och att LYSSNA har sin.

Idag övar jag mig på att LYSSNA uppmärksamt, för en liten stund på någon som står mig nära. Övning ger färdighet och jag lär mig hela tiden.

Jag ska lyssna uppmärksamt på dem som är nära mig idag, det är vad jag behöver just nu. Jag ska vara mottaglig, hoppas på lösningar och glädjas åt det.