Privat vs personligt
Jag har funderat en del på hur privat vs personligt jag ska skriva i min blogg och vad det gör med mig. Om och hur jag ska sätta gränser för det mest privata, utan att det blir för opersonligt.
Jag har i vissa delar av bloggen valt att vara privat och innan jag skrev bland annat inlägget "Till minne", som är både privat och ett inlägg i debatten, funderade jag länge på om det var rätt mot mig själv att skriva så öppet, men dock inte detaljerat om mitt förflutna.
Nu gör jag det igen - med hänvisningar till mina tidigare inlägg och jag får återigen ta ställning till om det är okey för mig att göra det.
Vad är då för privat och vad är för personligt att skriva i sin blogg, som vem som helst kan läsa? Vad går gränsen mellan privat vs personligt. Vilka konsekvenser kan det få för mig att skriva för privat eller för personligt?
Jag tycker det är trivsamt att "surfa" runt i bloggar, som visar både mode, matrecept och fotografier - där ni delar med sig av sin vardag. Jag föredrar dock att läsa bloggar som jag känner är ärligt personliga och som ibland gränsar till det privata i frågor som handlar om livet på ett djupare plan.
Ja, funderingarna är många, men jag fortsätter att skriva, i första hand till mig själv och jag får helt enkel lita på min magkänsla och behålla fokus på vad som är viktigt och rätt för mig. Det som är rätt för mig, behöver ju nödvändigtvis inte vara rätt för dig.
Idag står allt klart för mig. Jag känner mig själv.
Jag vet vad jag tror på. Nu behöver jag bara handla därefter.
Källa: Var morgon ny
Källa: Hagalunds Foto
ej jag heter joanna och jag är 24 år och när jag var 14 år fick jag diagnosen Aspergers syndrom och nu bloggar jag öppenhjärtat om det för att samhället ska få mer insikt och förståelse för hur det är att leva med ett dolt funkionshinder och att alla är lika värda trots bakgrund eller diagnos:)
Så besök gärna min blogg:)
Vill du inte ha såna här komentarer så ber jag om ursäkt jag försöker bara sprida den viktiga informationen jag bär på.
Kram Joanna
ps. glöm inte att anmäl dig till min dagensblogg tävling och ha chansen att bli länkad inför mina 400-700 unika läsare/dag:) finns även andra tävlingar med fina priser:)
Tack så mycket (långt i efterhand) :)
Tycker man ska vara så privat i den mån att man själv mår bra av det man delar med sig. Men att man ska tänka på om man delar med sig privata händelser som rör andra personer.
Det är en svår fråga det där. Själv gillar jag också bloggar som är ytliga (mycket foton, tips och sånt) samtidigt som de kanske går ner på ett djupare och mera privat plan också så att man ser hur deras personlighet skiner igenom. Men det gäller att finna sin egen gräns, man vill ju inte bli FÖR privat.
SV Sessan: Ledstjärnan för mig får vara just att må bra själv i det jag skriver. Jag tycker också, som du skriver att det är oerhört viktigt att behandla andra i min närhet med respekt och inte "hänga ut" andra.
Jag gillar också "en god ton" i bloggar, även om jag i vissa fall när jag lägger mig i debatten, kan bli lite "ful". När jag inte står ansikte mot ansikte med någon och debatterar känns det som om jag förlorar respekten - att det faktiskt är en människa "där ute", som har rätt till sina åsikter och synpunkter.
SV Tidstjuven: Som jag skriver i mitt inlägg så är det kul att titta in i bloggar med "lite allt möjligt" och det är så många som är helt fantastiska på att fotografera.
Det jag efterlyser lite mer är en öppenhet om hur andra löser vardagen när livet kommer emellan. När vardagen inte flyter, för det är ju säkert så för alla. Jag upplever att det finns en rädsla hos så många att berätta och tänk vad mycket erfarenhet som går förlorad genom att rädslan för att berätta finns.
Vad roligt att du gillade mina bilder. Jag är väldigt glad att jag fått ärva en kreativ sida utav min mamma.
det har hjälpt mig i många lägen.
Jag känner igen mig i dina tankar och funderingar. Det är verkligen inte lätt att alltid veta var man skall dra gränsen för vad man skriver på sin blogg. Det är ju inte alltid heller endast sig själv man skall tänka på som privat person, man måste också tänka på sina kompisar och hur mycket de nämns i ens blogg och i vilka sammanhang. Man kan ju inte heller genast dra slutsatsen att bara för att man vill publicera bilder på sig själv betyder det inte att ens kompisar vill förekomma på bilder på bloggen.
Gränsen mellan privat och det man kan skriva är ibland hårfin. Det varierar ju också väldigt mycket från person till person.
SV Pia: Det viktigaste är väl att jag är medveten om vad jag skriver och att det kan få konsekvenser, men att jag är så beredd jag kan vara på att ta dem. När det gäller publicering av andra är det ju väldigt viktigt att jag vet vad jag håller på med.
Jag har också nyligen funderat på exakt det samma. För mig är gränsen när det personliga går över i att lämna ut sig eller någon annan och det gäller inte bara min blogg - jag läser sällan andra mer än en gång om det är extremt självutlämnande skrivet. Men lagom personligt är trevligt och får man kontakt med personen bakom, så skapas ju en relation - visserligen inte IRL, men lika trevlig ändå. Din blogg tillhör de trevliga. :)
SV Christina: Det känns väl ungefär så, som jag läser i din kommentar och även som jag kan utläsa i andras kommentarer. Det är väldigt trevligt att få en slag cyber-relation eller vad man ska kalla det. Tack för att du "gillar". Det känns bra att bli begräftad då och då.
