Trygghets-beroende

Har till sist kontaktat ortopeden, då det snart gått fjorton dagar sedan försäkringskassan begärde komplettering av mitt icke godkända läkarintyg. Lönekuvertet i januari skramlade ganska tomt och jag behöver snart vidta åtgärder.

Oh nej! Vad hör jag? Just för stunden finns inte mina papper från försäkringskassan att hitta på ortopeden och det ska besvaras senast 15 mars. Min frustration över försäkringskassan under flera veckor inkluderar nu även ortopedkliniken i min stad.
Stackars oss som p g a olika krämpor och åkommor får leva i denna ovisshet.  Hur ska jag någonsin våga bli sjuk igen, även om jag blir det, så tänker jag inte bli det i alla fall. Vill aldrig mer vara med om detta igen. Jag har ett ansvar att försörja mig, men hur ska jag kunna göra det när jag inte vet förutsättningarna - just nu känner jag mig maktlös.

Jag lägger mig platt - gör som dagens sammhälle säger och jobbar oavsett, men då kommer ju frågan om vad min arbetsgivare får tillbaka.

Är det fel att vara en trygghets-beroende? Jag har skrivit mycket om att jag behöver lära mig att "härbärgera ovissheten", men jag har faktiskt ingen lust att öva mig längre nu.

De tänkvärda ord jag skriver nedan är svåra för mig att ta till sig just nu, men jag skriver dem i alla fall - kan ju tänkas att det känns bättre.


Idag kanske jag frestas att tycka dynd om mig själv.
Men jag har lärt mig att jag har ett annat val.

Källa: Var morgon ny



Källa: Hagalunds Foto



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0