"J-vla hippie"
.....blev jag kallad i ett inlägg ute i bloggvärlden tidigare idag. Funderade en liten stund på om jag skulle bemöta det, men nej - jag släpper det.
Intressant - någon "j-vla hippie" har jag aldrig varit, men däremot var jag ett s k "mods".
Lite kuriosa: I Sverige kom begreppet "mods" närmast att förknippas med ett byte av hårmode bland tonåringar. The Beatles genombrott 1963 fick många pojkar att låta håret växa, kamma det åt sidan eller framåt och sluta använda feta produkter som brylkräm. Axellångt hår var snart inte ovanligt. Flickor i tonåren bytte från tuperat hår fixerat med hårspray till frisyrer som fick hänga ned på sidorna av huvudet. Kläderna som förknippades med svenska mods var jeans, stora stickade tröjor, basketskor (liknande de amerikanska Converse All-Stars) och sandaler, manchesterrockar och samma typ av parkas som brittiska mods bar. Detta var en stil som hade mycket gemensamt med 50-talets brittiska beatniks. Det var heller inte ovanligt att man kladdade med tuschpenna på skor, byxor och framförallt parkas.
Källa: Wikipedia
Kommer ni ihåg!
Gud, vad jag tyckte det var snyggt med det långa håret på killarna - och den gröna parkasen - så spännande, men jag varken vågade eller fick skriva på min parkas. Om jag ville? Ja, men jag var en snäll flicka på den tiden och revolten var långt borta. Jag stod oftast en bit ifrån och tittade på. Det gjorde jag för det mesta. Jag tillhörde kategorin blyg och rädd.
För mig var det även lite för vågat att säga att jag gillade The Rolling Stones, då de var ett "r"åare" band än The Beatles - i min värld var det illa nog att gilla The Beatles. Häftigt att The Rolling Stones idag är "cult" och det är helt fantastiskt att de fortfarande ger så mycket till sina fans. Idag vågar jag också säga att jag verkligen gillar The Rolling Stones.
Någon "j-vla hippie" det vågar jag påstå att jag inte är och har aldrig varit -
om så varit fallet hade det också varit ok :).
Källa: Hagalunds Foto
& Peace
