Åh, vilket värder!

Åkte på förmiddagen i vanligt ordning med bussen in till stan för ett träningspass (10 min specialcykel med 2 min paus (dä ni! gissa om jag blir svettig :)) på sjukgymnastiken.
Kryckade mig till bussen och jag njöt verkligen av droppljudet från taken och solen var riktigt varm. Härlig  euforisk känsla - ett riktigt lyckorrus - häftigt.

Sjukgymnastiken gick precis som det skulle och så bar det av hemåt igen. Buss och allt gick enligt planen.

På vägen från bussen och mitt hem passerar jag en lekplats. I det fina vintervädret och i solen sitter mitt lilla barnbarn och gungar. Hon är där tillsammans med sin pappa J och "lapa" sol, gungar och leker? :) (hon är bara 1 år). Det finns inte någon gång som jag känner sådan värme inom mig - en så självklar känsla av "jag tycker om dig" och många andra känslor finns också förstås (ursäkta mina barn, men jag tror ni förstår).

Det har varit och är ett fint sätt för mig att få känna hur det verkligen är, att som det så vacker heter "ha kontakt med mina känslor". Tillsamman med lilla L behöver jag inte spela någon teater, jag behöver inte ljuga för att framstå som något bättre än jag är. Tillsammans med henne kräver jag av mig själv att vara ärlig. Hon kräver ingenting för hon vet inte om något annat än ärlighet. Hon kräver en massa (busig), men det är något helt annat. Hon tycker om mig precis så - liten som hon är. Det är häftigt. Lilla L - Du och jag kommer att få många trevliga stunder tillsammans - du har redan lärt mig mycket. En stor kram från mormor till dig idag.






Mormors lilla L

KRAM!




Kommentarer
Postat av: AnnaMalin

Hej mamma! Jag förstår verkligen ;-) Vilka fina ord, blir tårögd! Vi är såå glada att Liv har dig som mormor. Tänk så mycket ni har tillsammans framför er! KRAM! Syns imorgon mamms :-)

2012-02-18 @ 22:54:41
URL: http://annamalinsrum.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0