730 hästkrafter - till vilken nytta?
Vad man nu ska ha dessa hästkrafter till när man inte får använda dem fullt ut på de svenska vägarna är inte jag människa att förstå och inte ägnar jag tid till att försöka förstå det heller, så frågorna är överflödiga. Ett intresse räcker för mig som svar.
I höstas bestämde sig "Min närhet" för att nu skulle det kramas ut mer krafter ur motorn till den Mustang han är ägare till. Hästkrafter som inte kan användas - ja, ja! Det är vid sådana här tillfällen frågorna verkligen är överflödiga.
Sagt och gjort - motorn kördes till Torsby och skalet lämnades kvar på motorgården i den lilla staden. I tisdags var det så dags att åka tillbaka till Torsby för att hämta denna dyrgrip. Jag följde med, då jag tar alla tillfällen att lufta mig med tanke på mitt för närvarande stillasittande liv. Lånad bil med dragkrok och släp samt en s k "vagga" i vilken motorn skulle få vila i under hemresan.
Vädret var härligt och vi fick oss en fin tur genom Värmland. Det var inte bara motorn skulle hämtas - jag skulle ju luftas och passade därför på att njuta av allt runtomkring, något jag ofta försöker tänka på vad jag än företar mig nuförtiden. Hahahaha! Nu fick jag till lite av mitt djup även i detta inlägg.
Motorn lastades i sin "vagga" och sedan bar det av hemmåt till den lilla staden med ett stopp för lunch.
Arbetet med att pussla ihop Mustangen återstår nu och av det förstår jag inte mycket, men det dröjer säkert inte förrän den silvergrå rullar på vägen igen om jag känner "Min närhet" rätt och kanske jag då får möjlighet att testaköra för att "känna på om krafterna verkligen sitter där de ska". Det sistnämnda var ett skämt för om krafterna sitter där de ska kan förmodligen inte jag avgöra.
Men jag har faktiskt kört denna dyrgrip - förra sommaren och det är inget skämt. Vi hade besökt en plats dit "motorburen vuxen" träffades för att köpa/sälja och byta erfarenheter i ämnet motor. På vägen hem körde "Min närhet" in på en parkeringsplats, gick ur bilen och sa till mig att jag skulle köra - "skitt". Jag sa mycket bestämt att det gör jag inte. Han informerade mig, att om jag inte körde så tar vi oss inte hem och så var det med det. Efter en stunds eftertanke satte jag mig bakom ratten, mitt i vad jag upplever det som "en h*vetes massa spakar och knappar". Så är det naturligtvis inte, men ändå - usch och fy! Jag såg framför mig hur motorn skar eller att jag utförde något i panik, som resulterar i silvergrå skrot. Inget av det inträffade och jag tog oss hem i säkerhet. Skithäftigt! Naturligtvis var jag hur nöjd som helst.
Frihet är att få vara den jag är utan att behöva förklara!
Hihihi! Utlovad bild i tidigare inlägg.
Mustang - Ägaren = "Min härhet" - Motorn - Tillhörande jacka!
En combo jag gillar!
Häftigt!!!! :D
SV Tofflan: Instämmer förstås :).
Fin berättelse må jag säga. Började skrattade då jag själv äger en mustang av nyare modell. Min har 305 hästar och jag vill uppgradera den till 666 hästar bara för visa vilken best det är. Varför man har ett sådant behov precis som du beskriver har jag själv ingen förklaring till. Men det är sjukt häftigt. Min sambo har precis samma tanke, nu har hon inte fått fixat körkort än. Men det kommer, och hon skall få provköra sen=) Väldigt fin bil må jag tillägga. Rockiga hälsningar / Achilles från Paret Hårdrock
SV Achilles: Kul att du hittade hit och tack för ditt avtryck. Visst är Mustangen fin, även om jag endast nätt och jämt förstår mig på att köra den. :)
