Anna Marias Verklighet

Sov till 08.45 idag - härligt. Förvisso med hjälp av mediciner modell starkare för att hålla den västa smärtan borta, men dem har jag, som jag tidigare beskrivit börjat fasa ut. Vid tolvtiden kom sjukgymnasten och vi genomförde dagens träningspass. Resultatet vid träningen var riktigt bra och jag kände mig så nöjd med mig själv. Det är en pina, men väl värt kampen när jag ser mina framsteg.

Nu har jag bänkat mig eller närmare bestämt "sänkat" mig framför TV:n och Scandinaiven Master Golf - finaldagen. Kan det möjligen bli en svensk segrare i år också - förra året sopade Axel Noren banan med de andra spelarna, eller ska segern gå till Lee Westwood en som jag ser det, gemytlig engelsman, som för närvarande är ensam ledare. Det är många hål att både spela bort sig på och att göra underverk på, så jag ser fram emot att följa världens golfelit på Bro Hof.

"sänkat" = lagt mig i sängen

Ytterligare framsteg under gårdagen var några timmars permission i hemmet. "Min närhet" som varit och är en flitig besökare hos mig i dessa dagar körde mig hem, där jag fick ta hand om posthögen, prata lite med mina blommor och även ge min lilla kanin Mila lite uppmärksamhet. Min dotter tar annars hand om detta, men det var skönt att få titta till lilla hemmet en stund.

Jag passade också på att ta med en bukett av mina vackra penseer, som blommar så fint i mina balkonglådor, se bilden nedan. Så nu har jag en lite bit av hemma här i mitt sjukrum.

Jag tänker ofta på hur jag nuförtiden uppskattar det lilla!