Lilla Liv:et kom förbi

Fick besök av det lilla Liv:et under eftermiddagen. Hon kan konsten att förändra stunden i ett enda ögonblick. Hon kommer in genom dörren - får något i blicken och tar sikte. Hon får se mina kryckor och min nyckelknippa och där är fokus. Sedan bär hon runt allt på en gång. För en ettåring är det inte lätt att få med sig allt och om hon måste välja vad hon ska ta med sig, så ser hon villrådig ut - så koncentrerad.
När hon tar sig an TV:n eller högtalarna och jag säger NEJ, börjar hon genast skaka på huvudet och är helt överens med mig om att detta inte gillas. Blixtsnabbt är hon där igen, vänder sig till mig och skakar på huvudet, innan jag hinner säga NEJ. Hon har stenkoll, men testar igen och igen.
Dessvärre har jag svårt att hålla mig för skratt i alla hennes upptåg, vilket inte gör mig särskilt trovärdig och det registrerar hon förstås.
När det är dags för henne att gå hem och hennes mamma efter "strid" klätt på lilla damen ytterkläderna vinkar jag åt henne från min stol och hon kommer då mot mig och pussar ut i luften. 

Min son sa en gång "att klä ett barn är som att trä på en tjock och full man en dykardräk". Stämmer ganska bra tycker jag.


Jag är så glad att jag får vara med på hennes upptåg.



Källa: Anna Malin

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0