I hopp om en ny knäled
Imorgon förmiddag är det dags för återbesök på ortopedkliniken på stadens sjukhus. En check av mitt knä. Det är nu sex veckor sedan det gjordes en enklare operation, som dessvärre inte har gjort mitt knä bättre, utan snarare sämre. Det låter kanske konstigt, men det är okey, för det var tämligen klart redan då att knäleden eventuellt ska bytas ut så småningom.
För er som följer min blogg har jag skrivit otaliga rader om hur jag "kryckar" mig från A till B. Hur jag tränar varje vaken timme och varje dag besöker sjukgymnasten samt bassängtränar. Tyvär har jag inte gjort några större framsteg. Jag kan varken böja eller sträcka knät fullt ut och jag har dessutom väldigt ont.
Jag ska försöka att inte ha för stora förväntningar på morgondagens återbesök, men kan ändå inte låta bli att hoppas att de som kan det här bäst, ska besluta om ny knäled så snart som möjligt - helst igår förstås.
Som jag tidigare har beskrivit om mig själv, så är jag inte särskilt tålmodig.
Eftersom det är sådant "strul" med min sjukpeng, så hoppas jag ju på en snabb lösning. Det jag önskar mest av allt just nu är en fungerande knäled, så att jag kan fungera i vardagen. Fungera som jag ska, så att jag kan börja arbeta och låta dagen komma och gå.
Livet består av önskningar som verkar stora och
viktiga ena minuten, små och absurda nästa.
I det långa loppet får vi nog det som är bäst för oss.
Källa. Alice Caldwell Rice
Källa: Hagalunds Foto
