Det luktar
Jag pratade med en väninna i telefon, då det ringde på dörren. Jag bad henne dröja, medan jag gick och öppnade för att se vem det var. Jag hoppades så att det var mitt lilla Liv. Ibland kommer hon tillsammans med sin mamma och överraskar. Ooooohhhh det var hon - det lilla Liv:et.
Hon kommer in genom dörren och kikar lite försiktigt - hon är lite rädd för kaninen Mila, som bor hos mig. Det är lite svårt att förstå, då hon är uppvuxen med Novia - en liten rostbrun cavalier lady, som ofta busar runt henne.
När hon säkrat vad kaninen är, är det full fart i riktning mot min väska och sedan är hon mer effektiv än vad tjuven är om natten, med att tömma den.
Efter en stund stelnar hon till och alla som har eller har haft barn kan se på ett barns ansiktsuttryck vad som händer. Hon fyller blöjan och hade vi inte sett det, så kan jag utan närmare beskrivning skriva ner att vi kände det. När det hela var avklarat var hon åter nöjd och fortsatte där hon slutade med sitt pyssel.
Mamman, tillika min dotter M hade inte planerat någon lång tid utanför hemmet och hade därför inte med någon blöja, så det var bara att ge sig hemåt. Det var en odör.......... Jag stannar vid det!
Det är så häftigt att vi bor så nära varandra att det lilla Liv:et bara kan titta in till mig. Jag ser fram emot när hon är så stor att hon själv står utanför min dörr.
Barnet väcker ens innersta känslor när man betraktar dem.
Källa: Var morgon ny
