Kastar mig in i debatten!

Kan inte hålla mig längre - debatt är bra, tycker jag. 

Hade nog tänkt mig att skriva om mig, mig och åter mig i detta forum, men det blir bara för mycket. T o m jag med mitt stora ego har redan efter ett par dagar i bloggen tröttnat på mig. Jag kommer absolut inte överge "Anna Marias Verklighet", men detta inlägg blir mer "Som jag ser det!".

Nog om det!

Är ju sjukskriven jag har mycket tid att skriva och följa debatten i TV och media. Så jag passar på att tycka här och nu.

Debatten om bröstinplantat får mig att tänka på vad jag som kvinna utsätter mig för - av egen fri vilja - antar att det är för att känna mig nöjda med mitt yttre. Ibland är rekonstruktioner, som jag har uppfattat det, nödvändigt av medicinska skäl, helt ok.  Att börja rota i något som är friskt, är enligt mitt tycke inte ok. Det är för mig illa nog när jag ska underkasta mig kniven, då något är sjukt i min kropp.  

Vill tillägga att jag försöker behandla ämnet med respekt, då kanske du och jag ser helt olika på vad som är viktigt och i en sådan här fråga finns det antagligen inte några rätt eller fel och i din värld är ju det rätt som du har valt, åtminstone till den dagen, då det blev fel, som t ex när inplantatet läcker.
I min värld är det så, att om jag inte måste genomgå ett ingrepp, som dessutom inte är helt klart att det är ofarligt, så är valet inte svårt. Jag säger nej. Det har inte alltid varit så, men idag när jag tycker om mig själv som jag är, kan jag inte tänka mig att utsätta mig för fara, enbart för att behaga (känner att jag slängde in ett vedträd till i brasan nu när jag använder ordet "behaga"). Min uppfattning är att vi kvinnor ofta gör allt för mycket för att behaga och för att få den bekräftelse vi så ofta söker - ja, jag talar av egen erfarenhet. Jag kan inte vara den enda på jorden som vågar vara ärlig och skriver under på detta.

Jag blir väldigt upprörd när de som utför dessa ingrepp påstår att det är helt ok, när de inte är helt på det klara med att inplantaten är ofarliga. Mig veterligen har det inte pågått några heta debatter om att t ex höftledsinplantat skulle vara farliga. Nej, när det gäller de rent medicinska ingreppen tror jag att man är mycket noga med vad man opererar in i folk.

Jag går inte ens in på det nu, då detta inlägg skulle bli alltför långt. Det finns säkert anledning att återkomma till det senare.

Är det så att större bröst får mig att må bättre - bli lyckligare? Det borde ju rimligtvis vara så att jag får ett så mycket bättre mående och blir så mycket lyckligare, då jag väljer att ta sådana risker som en bröstinplantation ändå medför. Debatten har ju ändå under lång tid, handlat om hur farligt det är och ändå är jag beredd att ta risken. Eller har jag missförstått hela grejen med större bröst?




Källa: Hagalunds Foto

I en kultur där beröm och kritik har blivit den viktigaste måttstocken på framgång, och ofta en ersättning för kärlek där har den personliga friheten gått förlorad.
Källa: Viola Spolin


Kram och på återseende





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0