Anna Marias Verklighet

En något provocerande rubrik och visst är jag bra på att "slå på mig själv", men det är faktiskt så att jag är "lite fegis" ibland. I mitt förra liv kunde jag hoppa rakt ut, tyckte jag var "cool" och att jag hade tänkt igenom hoppet noga, men så var det inte. Det jag i själva verket gjorde det var att göra det som jag trodde förväntades av mig.
Så slog pendel åt andra hållet och då blev jag "fegis". Exempel på det är "bloggandet". Jag har skrivit en hel del de senaste åren, men ingen har fått läsa något av det. När jag upptäckte "bloggvärlden" via min dotters blogg Anna Malins Rum, blev jag "sugen" på att själv öppna en blogg, men det satt långt inne. Vilken vånda!
Så är det med mycket och visst är det bra med eftertanke, men jag behöver ju inte ta hela livet på mig i varje fråga.
Men nu är jag i alla fall här! Det är bara så bra och jag gillar det.

Så till morgonkaffet - kryckpromenad till bussen - sjukgymnastik, sedan är det nog dags för lunch - allt tar sådan tid när kryckorna och jag ska ta oss fram.

Ett steg i taget!

Källa: Hagalunds Foto


När mina ambitioner försöker locka mig mot nya höjder kanske jag inte
vågar ta de steg, som krävs för att förverkliga dem. Men allt som krävs
är att vi är fullt och fast förivssade om att vi blir visade vägen - ett steg i
taget - och att vi tålmodigt inväntar rätt steg vid rätt tidpunkt.