Att sätta korken på flaskan

Det kan nog tyckas för många, att när en människa beslutar sig för att nu är det nog – nu orkar jag inte en dag till, bör det vara en enkel sak att sätta korken på flaskan, stänga alla bakdörrar till drogen, vilken drogen det än må vara – helt enkelt ”ta mig i kragen” och leva ett sunt liv som vem som helst.
Tro mig – det fungerar inte så. När korken satt på flaskan och när alla bakdörrar var stängda, låsta och nyckeln till låset låg i säkert förvar på sjöbotten fann jag en verklighet och vardag, som innehöll bland annat att ta ansvar. Ja, men hallå – det är väl självklart att som vuxen ta ansvar, tycker du säkert. Jo, så är det säkert för de flesta, men inte för alla och jag var en av dem. Jag var flyktbenägen när smärtan blev stor inombords.
 

Du som läser detta tänker kanske på ”det där med kragen igen” och ordet ”svag” är också sådant jag får höra. Må så vara – ”ingen krage” och ”svag”, vad ska vi göra med oss stackare, som inte har någon karaktär. För det är kanske det vi är – stackare helt utan karaktär, som inte förtjänar annat än att leva på undantag, utan respekt och sakta men säkert brytas ned ytterligare av skam. Om jag säger eller skriver att alkoholism är en sjukdom, fnyser många och suckar - ”de skyller bara ifrån sig”. Då säger jag till dig som inte vet bättre att du ska ”ta dig i kragen” och läsa på – du lever år 2012.

 

Det har nu gått nästan på dagen två år och fyra månader sedan jag tog mitt beslut, att nu får det vara nog och sedan den dagen har jag fått möta verklighetens många ansikten såsom att ta ansvar och ställas ansikte mot ansikte med mitt förflutna. Jag tar endast en dag i taget. Om morgondagen vet jag inget, men jag har en stark önskan om att inte gå in i mitt förlutna på nytt.

 

Verkligheten är skoningslös när jag blickar tillbaka, men ljus när jag blickar framåt och jag är mycket tacksam för all den kunskap och erfarenhet jag har fått och får ta del av från människor som går före mig och visar vägen. För utan denna kunskapen tror inte jag att jag skulle ha en chans.

 

Jag är också mycket tacksam för att jag har två fina och förståndiga barn som är både ärliga och modiga att berätta sin historia – om de upplevelser de bär på från åren då deras mamma var aktiv alkoholist och även tiden då deras mamma tar sig tillbaka till ett liv i ansvar och omsorg om sig själv och andra.

 

 Min sommar tillsammans med mina barn, ”Min närhet”, mitt nyopereade knä och många fina vänner har ”trots vädret” varit fin på många sätt. Jag har tränat både mitt inre och yttre på ett sätt som jag tror hjälper mig ytterligare framåt. Jag har därför prioriterat bort min blogg under en lång tid. Hi, hi, hi - jag har nästan alltid något att skriva om, för mitt huvud är fullt av uppslag, men jag la det åt sidan då annat fick ta plats för mitt eget bästa och jag är tacksam för att jag idag förmår göra dessa prioriteringar. Något jag inte hade gjort för några år sedan. Jag hade då slimmat mitt schema och tagit en ”styrketår” eller något att bli "uppåt" på.

 

 Nej, det är inte så enkelt att bara sätta korken på flaskan och ge löften om att jag aldrig ska dricka eller använda andra droger mer. I min värld krävs det ett inre arbete efter att jag ”skruvade på korken” - ett livslångt inre arbete och jag kan nu ana mig till en större rikedom än jag någonsin haft - långt före jag ens luktade ner i en flaskhals.

 

 

"Vi lär oss att förstå vad vissa svåra omständigheter har betytt i vår tillvaro.

I efterhand klarnar allting.

Visdom är att veta att allt är som det ska - mitt i stormen."

Källa: Var morgon ny

 

Bildkälla: Hagalunds Foto

 

 


Kommentarer
Postat av: Tofflan

Nej jag förstår att det inte bara är att sätta korken på flaskan. Det är en ständig kamp. Jag jämför den med att sluta röka, nåt jag gjorde för snart åtta år sen. Det går ju inte för mig att ta en enda cigg, då är jag ju fast igen.

För mig är bloggen terapi, jag blir av med så mycket ångest när jag skriver. Men faktum är att bloggen också genererar ångest eftersom människor inte alltid är så smidiga.

Hur som helst, jag har saknat dig och gått in på din blogg varje dag! :D

Svar: Tack Tofflan för ditt fina avtryck och jag blir verkligen glad att läsa att du varit hos mig. Och jag tittar så gärna in till dig. Det är precis just det här jag tycker så mycket om med livet nu - människor med hjärta och som orkar bry sig. Att för mig ta hand om mitt inre har och är att jobba i något som heter tolvstegsprogrammet. Är säkert bekant och jag gillar det. I det programmet finns det stora möjligheter för mig att ta mitt ansvar för mig själv och annat som jag bör och ska ta ansvar för. Låter kanske präktigt och krystat, men det är inte så märkvärdigt om jag är villig och öppen för de möjligheter som finns.
Jajamän! Rökning och annat i den branschen kan gott likställas - beroenden som beroenden. Jag slutade röka för 1,5 år sedan och för tre veckor sedan åkte snuset ut. En dag i taget har funkat hittills.
Det där med smidigheten - ja, man kan ju undra ibland, men jag försöker att släppa taget om det och dem jag inte kan göra något åt. Kram till dig :)
Mer om mig

2012-08-07 @ 15:42:52
URL: http://tofflan.wordpress.com
Postat av: Tofflan

Med smidig menade jag att en del människor är ganska elaka.

Svar: Förstod det och det är just dem som är elaka som jag släpper taget om. Har lagt ner alltför mycket energi genom tiderna på att agera på andras elakheter. Men tro inte att jag agerar dörrmatt för det. Om det krävs försöker jag ändå vara modig nog att förändra, men jag övar mig i att välja mina krig :).
Mer om mig

2012-08-07 @ 20:04:11
URL: http://tofflan.wordpress.com
Postat av: Anna-Lena

Hej Mia! Så härligt att läsa att du tagit dig ur beroendet, vi har ju haft det jobbigt båda två men jag kommer aldrig glömma dig och följer Malin i hennes blogg. Kramar i massor till dig fina Mia

2014-04-10 @ 19:52:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0