Att sätta korken på flaskan
Du som läser detta tänker kanske på ”det där med kragen igen” och ordet ”svag” är också sådant jag får höra. Må så vara – ”ingen krage” och ”svag”, vad ska vi göra med oss stackare, som inte har någon karaktär. För det är kanske det vi är – stackare helt utan karaktär, som inte förtjänar annat än att leva på undantag, utan respekt och sakta men säkert brytas ned ytterligare av skam. Om jag säger eller skriver att alkoholism är en sjukdom, fnyser många och suckar - ”de skyller bara ifrån sig”. Då säger jag till dig som inte vet bättre att du ska ”ta dig i kragen” och läsa på – du lever år 2012.
Det har nu gått nästan på dagen två år och fyra månader sedan jag tog mitt beslut, att nu får det vara nog och sedan den dagen har jag fått möta verklighetens många ansikten såsom att ta ansvar och ställas ansikte mot ansikte med mitt förflutna. Jag tar endast en dag i taget. Om morgondagen vet jag inget, men jag har en stark önskan om att inte gå in i mitt förlutna på nytt.
Verkligheten är skoningslös när jag blickar tillbaka, men ljus när jag blickar framåt och jag är mycket tacksam för all den kunskap och erfarenhet jag har fått och får ta del av från människor som går före mig och visar vägen. För utan denna kunskapen tror inte jag att jag skulle ha en chans.
Jag är också mycket tacksam för att jag har två fina och förståndiga barn som är både ärliga och modiga att berätta sin historia – om de upplevelser de bär på från åren då deras mamma var aktiv alkoholist och även tiden då deras mamma tar sig tillbaka till ett liv i ansvar och omsorg om sig själv och andra.
Min sommar tillsammans med mina barn, ”Min närhet”, mitt nyopereade knä och många fina vänner har ”trots vädret” varit fin på många sätt. Jag har tränat både mitt inre och yttre på ett sätt som jag tror hjälper mig ytterligare framåt. Jag har därför prioriterat bort min blogg under en lång tid. Hi, hi, hi - jag har nästan alltid något att skriva om, för mitt huvud är fullt av uppslag, men jag la det åt sidan då annat fick ta plats för mitt eget bästa och jag är tacksam för att jag idag förmår göra dessa prioriteringar. Något jag inte hade gjort för några år sedan. Jag hade då slimmat mitt schema och tagit en ”styrketår” eller något att bli "uppåt" på.
Nej, det är inte så enkelt att bara sätta korken på flaskan och ge löften om att jag aldrig ska dricka eller använda andra droger mer. I min värld krävs det ett inre arbete efter att jag ”skruvade på korken” - ett livslångt inre arbete och jag kan nu ana mig till en större rikedom än jag någonsin haft - långt före jag ens luktade ner i en flaskhals.
"Vi lär oss att förstå vad vissa svåra omständigheter har betytt i vår tillvaro.
I efterhand klarnar allting.
Visdom är att veta att allt är som det ska - mitt i stormen."
Källa: Var morgon ny
Bildkälla: Hagalunds Foto
Nej jag förstår att det inte bara är att sätta korken på flaskan. Det är en ständig kamp. Jag jämför den med att sluta röka, nåt jag gjorde för snart åtta år sen. Det går ju inte för mig att ta en enda cigg, då är jag ju fast igen.
För mig är bloggen terapi, jag blir av med så mycket ångest när jag skriver. Men faktum är att bloggen också genererar ångest eftersom människor inte alltid är så smidiga.
Hur som helst, jag har saknat dig och gått in på din blogg varje dag! :D
Med smidig menade jag att en del människor är ganska elaka.
Hej Mia! Så härligt att läsa att du tagit dig ur beroendet, vi har ju haft det jobbigt båda två men jag kommer aldrig glömma dig och följer Malin i hennes blogg. Kramar i massor till dig fina Mia